Psykisk ohälsa – yoga

Jaha, och så var det det där med yogan. Vi byter fokus från löpning och endorfiner till något annat idag. Här har jag skrivit en sammanfattning från förrförra helgen, då jag var i Östersund på yoga-utbildning. En fantastisk helg som gav mig otroligt mycket. Och som jag även nämnde i inlägget – helgen berörde både psykiskt och fysiskt.

Den fysiska delen – Jo, jag hade ont i kroppen i flera dagar efteråt. Typ som träningsvärk men ändå inte samma känsla. Kroppen kändes mjuk och följsam, och då bara efter fyra yoga-pass. Jag tänker, undra hur känslan är när en har yogan som något återkommande i sitt liv (?)

Men det psykiska då?

Som ni flesta vet drabbades jag av utmattningsdepression sommaren 2015 – pang boom och så var livet upp och ned vänd. Det blev sjukskrivning och många dagar följde som var mörkare än självaste natten. Tiden gick och tillslut, för att göra en låång berättelse väldigt kort, så vände det. Jag fick kraft och orkade resa mig. En utmattningsdepression är ingenting som lämnar en, det är något vi alla som blir drabbade, kommer få leva med resten av våra liv. Och så är det, jag känner av den fortfarande – ibland mer och ibland mindre. Det beror i vilket tempo jag ångar fram i. Vissa andra saker har också blivit annorlunda men det kan vi ta en annan gång.

För här och nu var det ju yogan jag tänkte prata om. Under helgen i Östersund hände det någonting, fyra yoga-pass för en som aldrig knappt yogat i hela sitt liv är rätt påfrestande. Likaså för en person som innanför skalet har kvar rester av sådant som varit. På söndagen efter tredje passet släppte någonting – jag kan faktiskt inte riktigt sätta ord på just vad, jag har försökt men det går inte. Du som är van yoga vet kanske vad jag menar? Någonting hände i alla fall. Jag vet att jag i samma sekund skrev ett sms till mamma och berättade att jag var alldeles gråtfärdig och att yoga kanske är något jag borde ge mig själv ibland. Det bara liksom slog mig där och då. Känslan. Ja, jag vet inte. Men det kanske är just precis det här jag saknar.

IMG_5661

Vilken vårdcentral eller läkare jag än pratade med, under och efter tiden då jag var sjukskriven, rekommenderade mig yoga. Det skulle vara bra sa dom alla. Både psykiskt och fysiskt. Men jag gick aldrig. Jag tog mig aldrig iväg och det har väl sina orsaker det med antar jag. Ork. Lust. Mod. Ja, du fattar. Men nu, efter helgen i Östersund har jag faktiskt övervägt – yoga är nog faktiskt något jag borde göra mer ofta. Jag tror att jag skulle må bättre av det!

Och vet ni – jag trodde aldrig att något som jag tyckt varit så himla flummigt, skulle betyda så mycket. Efter bara två heldagar i en yoga-sal. Galet egentligen. Men så härligt. Samtidigt vill jag, när jag ändå vidrör ämnet – att du som kanske funderat på att testa, faktiskt tar och gör det. Ge det en chans. Ok?

Vad har du själv för relation med yogan?