Skön löpning en härlig skärtorsdag.

Jag kunde ta Påskledigt relativt tidigt igår, så pass tidigt att jag jublade lite högt för mig själv men tyckte samtidigt att eftermiddagen blev lite väl lång sedan…haha…aldrig är en nöjd…Men jag fyllde ut den med en skön löptur och massa häng i soffan.

Snö….i April.

Plusgrader, men trots det var det ett ymnigt snöfall när jag gav mig ut vid 15-tiden igår. Dessutom blåste det åt alla håll och Aprilvädret visade sig från sin absolut starkaste sida. Men det blev 1-0 till mig.

Image

Jag startade lugnt, ökade sedan tempot successivt under passets gång och kunde då hålla den farten jämn genom hela rundan. Lite sådär över det bekväma om ni förstår. Jag låg alltså och pressa mig en aning hela tiden. Men, det kändes riktigt riktigt bra. Ett intervallpass, en återhämtningsjogg och ett distanspass – så nu ska helgen få bjuda på ett långpass. Tänkte att jag kolhydratladdar med påskgodis imorgon och kör på söndag. Ska du med?

skoooor

 

Tillbakablick – en ljusglimt från förra veckan

Jag kanske inte alltid pratar och visar det här, men jag gör det varje vecka, – tittar tillbaka på veckan som varit! Ibland fokuserar jag på helheten, hur känslan var, vad jag gjorde, hur jag gjorde veckan och så vidare. Men andra gånger fastnar jag för vissa saker som var lite lite bättre. Sådana där ljusglimtar i vardagen som en aldrig kommer glömma. Förra veckan lämnade en sådan efter sig!

9 km klassiskt i högt tempo en sen onsdagskväll

Faktiskt, ganska precis en vecka har gått sedan jag lämnade jobbet vid 17-tiden för att snabbt åka hem och byta om. Klockan var inte förrän efter 18.00 då jag stannade på parkeringen intill Sidsjö Friluftsområde här i Sundsvall. Termometern visade minusgrader och blå burkvalla åkte på. Det hade varit en strålande fin dag, med sol från klarblå himmel och kvällen var likaså. Stjärnklar och alldeles perfekt. Tyvärr var spåren söndertrampade på några ställen, men det gick fint ändå..

IMG_3522

Tre varv

Ett varv runt sjön är nästintill på pricken 3 kilometer, onsdagskvällen bjöd på tre varv och för att vara exakt 9,3 kilometer åkning. Det första varvet och för att först nämna, de första kilometerna ägnade jag mig åt att bli varm, få in tekniken och den rätta känslan. Den satt rätt snabbt, tekniken alltså, vilket ju faktiskt är ett bevis på att jag har tränat och mer om det kan du läsa Här (underbar känsla bara så att ni vet). När jag var varm ökade jag så smått tempot. Det var inte många som hade letat sig till skidpåren denna kväll, – men inte mig emot, jag kunde alltså breda ut mig!

Lagom till att det var dags för andra varvet, nollade jag klockan, andades ut och laddade. Jag tänkte pressa mig, hela varvet runt. Klockan pep och jag var iväg. Det enda jag tänkte på var tekniken, den ville jag skulle sitta, annars skulle jag sänka tempot. Allt, jag menar ALLT kändes löjligt bra. Jag pressade mig ordentligt och helt ärligt så var det inte särskilt jobbigt alls. Jag flög fram, vallan var grym och tekniken satt. Jag minns att jag log ett brett leende när jag hade några hundra meter kvar, – jag tror minsann att känslan går att jämföras med när Kalla gör sina enorma insatser….nästan…bara nästan.

På tredje varvet drog jag ner tempot en aning men hade ändå pulsen rätt hög. Ett skönt sista varv och när jag tog av mig skidorna var jag riktigt nöjd och kvällen hade inte kunnat slutat bättre. Sådana där ljusglimtar i vardagen som en aldrig glömmer!

Har du någon ljusglimt från förra veckan som du minns extra mycket? 

Du blir bra på det du tränar.

Oavsett vad, om det är matlagning eller någon idrott, så blir du bra på det du tränar. Visst håller du med mig? Givetvis spelar det roll hur mycket tid och energi du lägger ner på det, –  för att du ska kunna se ett märkbart resultat. Men bättre, det blir du. Det jag dock tror, är att när vi blir äldre är vägen till att testa det där nya, nöta nöta och kunna känna oss någorlunda nöjda med resultatet mycket längre än när vi var yngre. Men det vi inte får glömma är; – det går bara man vill och det är det dagens påminnelse från mig till dig. Och anledningen är, att jag hör och vet med mig att många lägger en del saker åt sidan, drömmar som länge länge velat testas/utföras men när det väl kommer till kritan, så vet hen konstigt nog redan innan att det inte kommer gå eller att hen inte är tillräckligt bra på det. Men, återigen. Du blir bra på det du tränar! Du måste testa. Du måste bara ge det en chans. Ok?

Det går bara man vill.

För att ge er ett exempel, så kommer här ett från mig personligen. Förra vintern, rätt sent in på säsongen tror jag det var, för att inte minnas helt fel bestämde jag mig för att köpa längdskidor. Jag ville bli riktigt bra på att åka. Jag ville utveckla min teknik. Innan det hade jag bott i Stockholm i åtta år, jag hade nämnvärt inte åkt särskilt mycket alls, mer bara någon enstaka gång när jag lånat någon annans grejer. Innan jag flyttade till Stockholm åkte jag inte heller speciellt mycket skidor, jag ägde ett par men det var annat som hägrade just då. Men då, förra säsongen, när jag återigen var bosatt i Sundsvall, där faktiskt utbudet av snö brukar kunna vara lovande på vintrarna, bestämde jag mig. Jag skulle lära mig! Så var det bara.

IMG_6280

Du blir bra på det du tränar.

Det började med att jag åkte några enstaka gånger, ensam. Jag kände efter, provade mig fram och rådfrågade min skidkung till pappa hur jag skulle tänka och göra. Jag övade. Givetvis kom det några svordomar, några djupa suckar och ömmande muskler på köpet. Men jag hade bestämt mig. Jag skulle lära mig. Viljan fanns.

Ett tag senare anlitade jag en skidcoach, för att över huvud taget kunna se om jag ens var duglig på skidåkning. Vilket jag var. Jösses så skönt! Jag fortsatte öva. Coachen gav mig några tips, jag tog till mig dom och sedan var säsongen slut. Jahapp! Sedan då? Kunde jag hålla motivationen uppe en hel vår, sommar och höst för att återuppta åkningen säsongen efter? Jodå, det kunde jag. Jag hade ju bestämt mig.

Och här är vi nu. vintern 2017 och mitt skidmission är i full gång. Redan i början på november (2016), när den första snön föll var jag ute. Korta konstsnöspår som innebar väldigt många varv runt en äng, sjukt tråkigt om du frågar mig men jag nötte och nötte. Tänkte på vad coachen hade sagt. Fortsatte och tränade och sedan har det fortgått, konstsnön har blivit natursnö och jag har haft otaliga dagar/kvällar med skidorna på fötterna. Jag tänker fortfarande på tekniken, jag nöter det jag vet jag behöver bli bättre på. Men, i det stora hela sitter tekniken där den ska, jag njuter och jag är nästintill sådär bra jag från början ville bli. Jag gjorde det.

Så gott folk, kommer vi ihåg det här nu? Att det går bara man vill. Vi behöver bara ge det en ärlig chans! Ok? 
Se på mig, jag lyckades. Då gör du det också! 

Har du något du ska träna och bli bra på i år? Berätta!  

Att springa i minusgrader.

Dagen före Julafton. Den dagen då en vill att snödrivorna ska vara höga och minusgraderna relativt många och då en vill att det ska knarra så där ljuvligt under fotstegen, för att sätta extra guldkant på den där längtan och känslan inför dagen som kommer efter. Men istället är det plusgrader, storm och inga snödrivor skymtar så långt ögat kan nå. Inget att göra åt, så är det! Men om minusgraderna vore många..vi leker med tanken.. Hur ska en tänka? När ska en ställa in utomhuspassen?

Det du kan ha i tanke innan du ger dig ut: Luftrören består av små små rör som skyddar bronkerna och lungorna mot kyla. Utsätter du dessa för alldeles för mycket kyla slits det på luftrören. Så rekommendationerna är att inleda den riktigt kalla säsongen försiktigt, framför allt för de ovana, samt förslagsvis använda andningsmask eller munburen fukt- och värmeväxlare. Finns i välsorterade sportbutiker… Annars är det inte nämnvärt farligt att vara i rörelse utomhus under de kalla perioderna.

Min personliga smärtgräns går vid – 15 grader. Kanske redan innan beroende på vind och andra förhållanden. 

Hur brukar du själv tänka? Tränar du utomhus när det är kallt?

soluppga%cc%8angtidigt i november, när det var kallt och första snön kommit. 

Ut i snön – detta måste du testa.

Vinter. Årstiden som många löpare bävar inför. Det är mörkt och kallt och en vill inte gå in på ett löpband men heller inte pulsa i decimeter av snö, för att sedan halvt frysa ihjäl sig. Men, jag skulle faktiskt uppmana dig att gå ut ändå. Investera i bra kläder – tänk lager på lager – så lovar jag dig, du kommer inte frysa. Du kommer inte ångra dig. Du vill tror jag hellre, ha mer! Lita på mig. Testa i alla fall…

När du väl kommit ut då? De trogna distanspassen och de stående intervallerna kanske inte går att köra – inte på samma sätt i alla fall – tänk annat. Variation. Det ska vara roligt. Vinterlöpningen kanske inte behöver vara så strukturerad som du annars vill. Improvisera. Använd fantasin. Använd möjligheterna, använd snön..

* Transportlöp till en närliggande fotbollsplan eller plan gräsmatta. Gärna oplogad. Nu ska du pulsa i snö. Använd planens kort- eller långsida, du bestämmer! Spring dess längd du har valt x 10. Vila 30 sekunder mellan varje intervall. Under dessa intervaller tvingas du lyft knäna högre, pulsen går upp och lårmusklerna får en härlig påfrestning. 

* Vill du hellre testa något annat, då springer du 8 x 1 min. På samma plats. En oplogad fotbollsplan eller plan gräsmatta. Du ska välja en hastighet något snabbare än din vanliga distansfart. Vila 30 sekunder mellan varje intervall. Borsta sedan av dig snön och transportlöp hem.

* Backträning. Transportlöp till en närliggande pulkabacke. Passa på när dina barn eller när du själv vill spendera en dag i pulkabacken. Ruscha uppför halva backen (hela backen om den inte är alltför brant) och kör race nedför med barnen eller med dig själv. Antingen med löpningen som hjälp eller med pulka/madrass. Upprepa 8 gånger. Pulsen går upp, du fokuserar på löptekniken, du kan samtidigt hålla koll på barnen och ett gott och härligt skratt utlovas när du flyger nedför backen. 

Som sagt, använd fantasin… 

Oavsett vad du väljer – distans eller intervaller – så kommer din kropp få arbeta på ett sätt den kanske inte vanligtvis är van vid. Under vintern när du är ute måste fokuset läggas på löptekniken. Tänk korta steg och lyft på knäna istället för att bara forcera snabbt genom snön. Du jobbar också en hel del med balansen, tänk på att slappna av och låta armarna pendla fritt. För att optimera att du inte halkar och slår dig.

Ytterligare en sak – Korta ned passen. Minusgraderna kanske gör att du inte kan vara ute lika länge. Det gör ingenting. Men glöm heller inte, är det kallare än 15 minus kanske du ska välja en annan typ av träningsform den dagen. Var rädd om dina luftrör!

asicsIMG_5147

En sak till – Glöm inte att ha roligt!

/ M A R I

2 decimeter nysnö och löpning på det.

Medan stora delar av världen vaknade till en hård smäll i förrgår morse, Stockholmsinvånarna blev lamslagna av den där snön, som faktiskt, varje år dyker upp njöt jag här i Sundsvall av snöyra och 2 dm nysnö på några timmar. Eller i och för sig, vänta! Den hårda smällen vi alla vaknade upp till är jag lite lätt påverkad av fortfarande men jag orkar liksom inte ens öppna munnen. Blir bara mållös. Vet inte vad jag ska säga. Men i alla fall, timmarna gick, det kom mer snö och plogbilarna hade till och med här i norr fullt upp med att hinna få undan det som landat. Jag däremot struntade blankt i de oplogade vägarna. Jag bytte om och tog en löprunda….

Jag for fram som en plogbil själv och snön yrde runt mig. Lite lyxig känsla faktiskt, att få ha nysnö så långt ögat kunde nå omkring sig och dessutom inte se till en enda människa. Det var liksom jag mot världen. Eller jag mot snön i alla fall. 5 km senare var jag helt slut i benen, de där kilometerna kändes minst som 10 km. Jag hade nästan glömt bort hur kämpigt och tungt det kan vara att springa i snö. Men, så himla härligt var det. Jag njöt. Har jag sagt att jag gillar vintern? 

jag sno%cc%88jag1

/ M A R I

Längdskidor ska det bli mer av.

Jag har säkert nämnt det här någon gång förut men kanske inte så ofta som jag faktiskt tänkt tanken, att jag ska ha tagit tag i längdskidåkningen. Med en pappa som tävlat i många år har både jag och systrarna lärt oss i tidiga åldrar, men ju längre tiden gått så har det där helt försvunnit eller i alla fall inte prioriterats. Vilket jag tyckt varit synd. Att jag bott i Stockholm har faktiskt inte heller underlättat, tvärtom! Det finns spår i Stockholm, ja det vet jag. Men trots det så är det alltid och har alltid varit ett projekt att tagit sig iväg. Skidåkningen har helt enkelt inte prioriterats.

Men vet ni, nu när jag bor i Sundsvall och spåren finns precis utanför dörren tycker jag det inte alls längre finns några ursäkter. Jag vet ju att jag vill, det är faktiskt inte där det suttit. Så igår tog jag tag i saken, åkte till Stadium och fick finfin hjälp och kunde sedan traska ut därifrån med allt vad en kan tänka sig behöva.

Nu ni, nu ska jag åka längdskidor…

Skidor
Skidor1
skidor4
Skidor2

Åker ni längskidor? Berätta! Har ni något lopp planerat?

Nu jobbar jag några timmar och sedan blir det Åre, häng med mig på Instagram i helgen vetja. Där kommer jag uppdatera mer oftare. Mimmi44. Ha en fin helg nu ♥

/ M A R I

Att tänka på när minusgraderna är många.

Ja, hur ska en tänka? När är det egentligen för kallt?
Löpning eller andra motionsinriktade sporter som utförs under vintern utomhus, är inte nämnvärt farliga att utöva när minusgraderna är många. Men det finns alltid en smärtgräns, en får använda lite sunt förnuft anser jag. En brukar också säga att de personer som är ovana med det kalla vinterklimatet ska vara extra försiktiga, framför allt när termometern visar mellan 15 och 20 minusgrader.

Av min vetskap så består luftrören av ett flertal mindre rör (runt 44-48 stycken tror jag) som skyddar bronkerna och lungorna mot kyla. Utsätter man dessa för alldeles för mycket kyla slits det tillslut på luftrören. Rekommendationerna brukar vara att inleda vintersäsongen försiktigt eller använda andningsmask eller munburen fukt- och värmeväxlare.

Återigen, jag föredrar varma kläder och det sunda förnuftet. Helt klart.

Åre1

Min personliga smärtgräns går runt 15 minusgrader. Då brukar jag försöka ändra planerna och träna något annat.
Har du någon smärtgräns? Hur brukar Du tänka?

/ M A R I

Riksgränsen i bilder.

En sak jag har en förkärlek till, som jag faktiskt inte så ofta nämner här i bloggen är att fotografera. Jag är absolut inget proffs, men finner mycket nöje i just denna syssla. Ibland blir det med mobilen, vilket kanske inte alltid lämnar dom bästa resultaten. Men har man sina knep så funkar även det. Annars blir det med systemkameran, som ni förstår lämnar efter sig dom lite bättre bilderna. I Riksgränsen var det bara mobilen jag fotade med, men jag fick till några bra foton i alla fall.

Som alltid får bilderna tala för sig själv.

Gränsen0Gränsen4 Gränsen7 Gränsen8Gränsen9 kopia Gränsen9 IMG_7562

Vackra vinterlandskap som jag älskar dig!

/ M A R I