Vandring i Höga Kusten

Vet ni, idag ska vi prata vandring. Något som jag verkligen börjat gilla. Oj så mycket en kan uppleva, på bara en dag. Du får inte bara frisk luft och motion. Natur. Skog. Djur. Viktigheter. Lärdomar om livet. Vänskap. Terapi. Att vandra innebär verkligen hur mycket som helst, och minst lika mycket får du själv tillbaka.

De vandringar jag varit på såhär långt har inneburit dagsturer, både kortare och längre sådana. Men nästa gång (hoppas jag hinner innan vintern är här) skulle jag vilja ta med tält och övernatta. Just här idag tänkte jag ta med er på en heldag vid Höga Kusten, Skuleskogens Nationalpark närmare bestämt, som jag och en vän hade i slutet på Juli. En magisk dag som förmodligen bjöd på den ända ”riktiga” sommarvärmen. Alltså, njut…

Skuleskogens Nationalpark

Tidigt var vi iväg, från Sundsvall tar det cirka 1,5 timme att köra upp till Höga Kusten. Solen gassade från tidig morgon och vi båda var överrens om att det skulle bli en fin dag, oavsett hur dagen skulle te sig.

Vi kikade kartan en stund innan vi gav oss iväg, viktigt att veta var hur en ska ta sig fram. Och framför allt, vilka leder en ska vandra. Beroende på ja, ni vet, hur långt en vill traska osv. Vi valde en led som skulle ta oss förbi både Slotterdalsskrevan (ni vet, skreven där dom spelade in Ronja-filmerna), höga höjder, vatten, öar och andra vackra naturupplevelse.

IMG_8294

Genom skog och mark traskade vi, och ganska snart blev vi väldigt överraskade över hur fint naturen var skött, samt hur noga dom varit att lägga ut spänger att gå på. Allt för att underlätta för alla. Så himla värdefullt. Efter cirka 4 km nådde vi skrevan som jag nämnde, en snabb titt där för att sedan leta reda på en plats där vi kunde fylla på med energi. Och vet ni, jag har nog aldrig käkat lunch på något vackrare ställe. Jag var helt mållös. ⇓

IMG_8288 IMG_8293 IMG_8295

Ska vi prata skog och natur. Alltså, vi i Sverige ska verkligen vara riktigt stolta över vilken fantastisk natur vi har. Jag tror inte alla vet om det bara, men vi som vet, vi ska prata om det. Gärna väldigt högt. Det är så jäkla vackert rent ut sagt. Och som jag brukar säga – Höga Kusten är just en plats jag tycker alla ska uppleva. På ett eller annat sätt.

Vattendrag, sjöar, hav, myr, sten, branta backar, broar, klippor, smala stigar, snår, stränder. Dagen bjöd verkligen på allt. Lägg där också till – sol, värme och semester….

högakustenhögakusten1

Vi tog oss cirka 20 km på en dag. Stannade till tre gånger för att fylla på med energi. Ja, det tar tid att vandra. Men vi lät det ta tid, och vet ni…det ska ta tid. Ingenting får missas. Det ska njutas!

högakusten2

Från och med då, under lunchen då jag blickade ut mot havet, lovade jag mig själv att vandra, det är något jag ska göra mer ofta.Och så har det blivit….men den turen berättar jag om en annan gång.

Brukar ni vandra? Vilken är favoritleden? Berätta!

Åre – Ullådalen, Björnen och den första snön.

Återigen är snart en ny helg kommen och jag ska avsluta min fjällhysteri, – snart, bara ett inlägg kvar – i alla fall för denna gången. Ni är väl med mig fortfarande? – Sist jag skrev hade vi precis lämnat Sveriges största vattenfall, Tännforsen, bakom oss..

Klockan var rätt tidigt slagen och vi hade gott om tid. Varken magen eller annat ropade så vi bestämde oss för ytterligare ett litet äventyr. Vi svängde upp strax innan Åre, västerut sätt, upp till Ullådalen. Som ni vet, om ni har läst det förra inlägget, så snöade det denna dagen. Inte i byn. Men på fjället. Där vi parkerade bilen möttes vi av nästan 1,5 dm nysnö. Jag ville liksom bara jubla. Den där känslan när första snön kommer, den är speciell.

Vårt mål för denna lilla utflykt var att knata uppför några slalombackar, bara för saken skull och för att få röra på oss. Det blev drygt en backe – av den anledningen att vi var dyngsura på grund av den blöta snön som kom plus att vi knappt såg någonting. Varken bakom oss eller framför oss. Men snö, det kom det. Oj så härligt..

ulla%cc%8adalenulla%cc%8adalen1sno%cc%88gubbeVi stannade till och roade oss med att bygga årets första snögubbe istället, eller så blev vi bara väldigt inspirerade när vi strax innan sett Hans Olsson (klicka på bilden med snögubben, så får ni se ett filmklipp) stått och bygga en enorm gubbe nere vid backens fot. Vi ville självklart inte vara sämre. Ni kan också se hur mycket det faktiskt snöade. Vi knatade sedan nedåt, torkade av oss och begav oss iväg… En lagom liten tur som faktiskt gav en del mjölksyra i benen. Att gå uppför tar en del..

Vi stannade till på Creperiet i Åre och avnjöt en magisk lunch. Den måltiden var bland det bästa jag ätit…
Den här dagen fortsatte med sällskapsspel och senare middag på Werséns, för att sedan avsluta den med Åres Kokosbollar…

Söndagen – dagen då det var dags för hemfärd valde vi att faktiskt avverka en mindre tur uppe på fjället. Vi ville upp, det hade ju faktiskt varit en av helgens planer och vädret såg ut att vara på vår sida denna söndag. Vi bestämde oss för att utgå från Åre Björnen, där vi under helgen huserade – i Sofias fantastiska lägenhet.

bjo%cc%88rnen bjo%cc%88rnen1Ska du upp på fjället och vandra? Glöm ej att vända dig om! Du kommer missa väldigt mycket annars.

Uppåt gick vi, genom decimeter av snö och lite smårörig terräng.

bjo%cc%88rnen2Dimman började lätta och vi höll tummarna för att få se solen på riktigt. bjo%cc%88rnen3 bjo%cc%88rnen4Jadå, den tvingade sig fram tillslut…

Ju längre upp vi kom desto lyckligare blev jag. All frisk luft, utsikten, tystnaden, stunden, samtalen, allt var liksom perfekt. Vandra, ja tusan, det borde fler göra! Tyvärr mulnade det på, i fjällen går det snabbt, så att fota några bilder längst uppe där vi stannade till, det var liksom inte värt det. Det blev inte alls bra. Nästa gång, då hoppas jag på milslånga vyer..

Men för att summera allt. Fjällen. Åre – Som jag älskar dig! Jag vill ha mer av dig.. Jag har också insett att skidor, ja, det går att åka enormt mycket skidor i Åre, både på längden och utför och det är faktiskt bland det bästa jag vet, men jag ska inte glömma – det finns otroligt mycket mer att både göra och se. Under alla årstider. Det ska i alla fall jag ha i åtanke när jag åker till Åre nästa gång.

Fjällen! Vad tänker ni? Vad har ni för erfarenheter? Berätta! 

/ M A R I