Att skapa förändringar

Klockan ringer på morgonen och det första du gör är att dra djupa suckar över hur jobbigt det är, du gäspar och skulle hellre vilja dra täcket över dig och sova vidare. Det må vara, alla har vi våra dagar. Men stanna där.

Vi är vad vi känner och tänker

Hur vi än vrider och vänder på den meningen går den ej att ändra på. Det känslor vi har och de tankar vi tänker, det är dom som styr våra känslomässiga liv. Vare sig vi vill eller inte. Utifrån det kommer resultaten på hur det kommer bli.

Så för att fortsätta, väljer du att fortsätta dra djupa suckar över att alarmet återigen har ringt alldeles för tidigt och att du nog är lite för trött för att ens kliva upp den tiden – med alla säkerhet kommer resterande timmar under dagen kännas likadana. Sega, trötta och jobbiga. Känner du igen dig?

Nästa gång, hur märkligt det än må låta – försök att manipulera dig själv. Visst, trött och seg det får man vara ibland. Du vet livet liksom. Men vi kan lura oss själva, vi kan manipulera oss själva till förändring. Genom affirmationer. Du vet, när man byter ut ord och meningar som vår inre röst matar oss med hela tiden. Så istället för att dra djupa suckar ska du upprepa en positiv känsla istället – res dig upp, sätt dig på sängkanten, sträck på dig och säg till dig själv att det här kommer bli en bra dag.

Ju oftare du gör detta, upprepar affirmationen, ju snabbare blir det sanning.

Det är vi själva som skapar förändringarna – inställningen är a och o. 

Tänk på det!

18156847_10154399358401994_6837771263952757555_n

Göteborgsvarvet – Jag antar utmaningen

Okej! Efter det här är det stopp. Nu har jag tillräckligt med fantastiska utmaningar att genomföra i år. Men den här utmaningen toppar nog listan över det jag saker jag ser fram emot mest – tillsammans med Salomon 27k i Åre. Kul kommer det bli!

En Facebook-konversation blev till löpsnack – löpsnack blev till Göteborgsvarvetpepp – Göteborgsvarvetpepp blev till en anmälan och en inbokad födelsedagshelg i Göteborg tillsammans med Ida och Malin. Gött som dom säger där nere!

Göteborgsvarvet

Jag antog Sälen 22 km förra året, utan att nämnvärt ha tränat inför det – jag klarade det loppet med bravur och känner faktiskt redan nu – att Göteborgsvaret också är något jag borde klara. Eller hur? Ni tror väl på mig?

Har jag någon/några läsare som ska springa?

gbg

 

Du blir bra på det du tränar.

Oavsett vad, om det är matlagning eller någon idrott, så blir du bra på det du tränar. Visst håller du med mig? Givetvis spelar det roll hur mycket tid och energi du lägger ner på det, –  för att du ska kunna se ett märkbart resultat. Men bättre, det blir du. Det jag dock tror, är att när vi blir äldre är vägen till att testa det där nya, nöta nöta och kunna känna oss någorlunda nöjda med resultatet mycket längre än när vi var yngre. Men det vi inte får glömma är; – det går bara man vill och det är det dagens påminnelse från mig till dig. Och anledningen är, att jag hör och vet med mig att många lägger en del saker åt sidan, drömmar som länge länge velat testas/utföras men när det väl kommer till kritan, så vet hen konstigt nog redan innan att det inte kommer gå eller att hen inte är tillräckligt bra på det. Men, återigen. Du blir bra på det du tränar! Du måste testa. Du måste bara ge det en chans. Ok?

Det går bara man vill.

För att ge er ett exempel, så kommer här ett från mig personligen. Förra vintern, rätt sent in på säsongen tror jag det var, för att inte minnas helt fel bestämde jag mig för att köpa längdskidor. Jag ville bli riktigt bra på att åka. Jag ville utveckla min teknik. Innan det hade jag bott i Stockholm i åtta år, jag hade nämnvärt inte åkt särskilt mycket alls, mer bara någon enstaka gång när jag lånat någon annans grejer. Innan jag flyttade till Stockholm åkte jag inte heller speciellt mycket skidor, jag ägde ett par men det var annat som hägrade just då. Men då, förra säsongen, när jag återigen var bosatt i Sundsvall, där faktiskt utbudet av snö brukar kunna vara lovande på vintrarna, bestämde jag mig. Jag skulle lära mig! Så var det bara.

IMG_6280

Du blir bra på det du tränar.

Det började med att jag åkte några enstaka gånger, ensam. Jag kände efter, provade mig fram och rådfrågade min skidkung till pappa hur jag skulle tänka och göra. Jag övade. Givetvis kom det några svordomar, några djupa suckar och ömmande muskler på köpet. Men jag hade bestämt mig. Jag skulle lära mig. Viljan fanns.

Ett tag senare anlitade jag en skidcoach, för att över huvud taget kunna se om jag ens var duglig på skidåkning. Vilket jag var. Jösses så skönt! Jag fortsatte öva. Coachen gav mig några tips, jag tog till mig dom och sedan var säsongen slut. Jahapp! Sedan då? Kunde jag hålla motivationen uppe en hel vår, sommar och höst för att återuppta åkningen säsongen efter? Jodå, det kunde jag. Jag hade ju bestämt mig.

Och här är vi nu. vintern 2017 och mitt skidmission är i full gång. Redan i början på november (2016), när den första snön föll var jag ute. Korta konstsnöspår som innebar väldigt många varv runt en äng, sjukt tråkigt om du frågar mig men jag nötte och nötte. Tänkte på vad coachen hade sagt. Fortsatte och tränade och sedan har det fortgått, konstsnön har blivit natursnö och jag har haft otaliga dagar/kvällar med skidorna på fötterna. Jag tänker fortfarande på tekniken, jag nöter det jag vet jag behöver bli bättre på. Men, i det stora hela sitter tekniken där den ska, jag njuter och jag är nästintill sådär bra jag från början ville bli. Jag gjorde det.

Så gott folk, kommer vi ihåg det här nu? Att det går bara man vill. Vi behöver bara ge det en ärlig chans! Ok? 
Se på mig, jag lyckades. Då gör du det också! 

Har du något du ska träna och bli bra på i år? Berätta!  

Ett sätt att pressa sig själv på en aning.

Jag och säkert du också pressar oss själva en aning ibland. Kanske genom att springa ett lopp, under ett ”vanligt” löppass eller under ett intervallpass mitt i veckan. Det spelar egentligen ingen roll, men pressa oss själva, det gör vi. Bra eller dåligt? Det må vara osagt, men gör man det för sin egna skull och för sin egna vinning. Då är det bra. Ibland.

Om det är bra eller dåligt, – det hör inte till sakens skull egentligen.

Det jag istället vill tipsa dig om, det är ett sätt som du själv kan använda. Typ redan idag eller imorgon. Du bestämmer. Det passar utmärkt när du har tidspress eller rent utav vill pressa dig själv en aning. Ett eget litet Wings For Life World Run kan vi kalla det.

Du byter om. Förbereder pulsklockan. Du meddelar ditt crew, som förslagsvis är din sambo, en vän, dina föräldrar eller någon annan som kan plocka upp dig längst vägen, att du ska vara ute och springa i en viss tid, vi säger 40 minuter. Du ger dig iväg. När den utsatta tiden är passerad ger sig ditt crew iväg, sakta rullar dom/denne iväg för att tillslut komma ikapp dig. Det enda du vet är att dom/denne gett sig iväg vid din utsatta tid, alltså efter 40 minuter, men du vet inte alls när dom/denne dyker upp bakom dig. I och med det ökar du gärna takten så snart du ser att klockan börjar närma sig din utsatta tid. Du pressar alltså dig själv till att lyckas komma så långt som möjligt innan du blir ”tagen”.

När ditt crew kommer ikapp saktar du ned, skakar loss, stannar klockan, hoppar in i bilen och åker hemåt mot en varm dusch.

Är du med? Förstår du? 

Ett roligt koncept som jag går igång på i alla fall. Jag testade senast i söndags. Testa du också!

Mimmi

Min dröm, min utmaning.

Springa ditt livs bästa lopp? Bestiga ett berg? Sträva efter att gå ned i vikt? Välja fler hälsosamma alternativ? Finna en ny motionsform? Finna din balans? Börja träna? Alla tar vi någon gång an nya utmaningar, vissa stora, andra små, oavsett träningsrelaterade eller inte och det fina är att våra allas vägar till målet ter sig olika. Vilken är din utmaning? Har du någon? Berätta!

I veckan är temat hos Bloggar Om Hälsa, (dit jag blivit rekryterad som bloggare, mer om det i ett annat inlägg) Min Största Utmaning. Min största utmaning. Min dröm. Häng med så berättar jag:

Min dröm, min utmaning. Det är något jag faktiskt inte vill skriva så mycket om, ännu. Sjukt tråkigt, jag vet. Men jag vill först veta säkert att det blir av. JAG vill känna mig säker. Min dröm, min utmaning. Det hela handlar egentligen om att våga ta det där klivet, klivet över tröskeln som förhoppningsvis ska ta mig dit jag vill. Dit jag så länge drömt. Jag har lyft foten, jag känner mig för, jag känner att jag kan lita på mig själv – jag har påbörjat mitt kliv. Jag är på väg. Jag ska bara se till att jag kan kliva ned på stadiga ben först.

Så snart jag känner att saker och ting är lite mer tydliga och närmare i tiden, då ska jag berätta. Jag lovar. Men till dess håller jag er lite. Ok? Men jag spritter av glädje och spänning, jag vill liksom vara där nu. Jag har så många idéer. Känns grymt. Min dröm, min utmaning.

Fram till att jag outar min största utmaning, så tar jag Salomon 27k i Åre nästa år, som mitt livs näst största utmaning. Som ligger närmast i tiden i alla fall. 27 km trail i Åre. Jag sprang Bagheera Fjäll(halv)maraton i Sälen den 27 augusti och det var något jag klarade med bravur, något jag innan faktiskt inte var så himla säker på att jag skulle klara. Men jag gjorde det. Jag litade på mig själv hela vägen ända in i mål och det tänker jag göra i det här också. Trots det kommer Åre bli en tuffare utmaning, banan är längre, den går på fler höjdmeter och den går av stapeln mitt i sommaren. Helt andra förutsättningar alltså men jag kommer lita på mig själv, träna klokt inför loppet och framför allt, se det som ett äventyr och en rolig grej. Loppet kommer jag utföra tillsammans med Ida, Malin och Charlotta, mina kära bloggkollegor. Vilken grej,va?

Ni följer väl med mig på min resa dit?

img_0390-1När jag precis hade gått i mål efter 2016 största utmaning, Bagheera Fjäll(halv)maraton.

Tidigare i veckan har mina BoH-kollegor skrivit i samma tema, här nedan kan ni läsa om deras utmaningar:

Ida nämner sina två stora löputmaningar nästa år, där ett av loppen faktiskt ska springas tillsammans med mig.
Malin E skriver om sin utmaning om att bli bättre på att göra ingenting, vilket jag tror vi alla skulle behöva.
Malin vill springa ett till Ultralopp.
Camilla skriver om två framtida löplopp och om sin utmaning med sig själv.

För sju dagar sedan.

Just precis nu för sju dagar sedan hade startskottet för Bagheera Fjällmaraton Sälen 2016 gått. Jag var supernervös och hade ingen som helst aning om vad som faktiskt väntade. Det jag vet nu, så här i efterhand är att det var bland det bästa och största jag någonsin gjort. Att jag sedan fick möjligheten att träffa fem likasinnade tjejer var liksom bara det där feta pricken över i:et så att säga. Vilken jäkla lycka!

Så här en vecka efteråt har verkligheten kommit ikapp mig men redan nu har vi nya äventyr inbokade tillsammans. Vill ni läsa tjejernas ord om vår helg tillsammans, då klickar ni bara in er på deras sidor.
Se länkarna nedan

Ida
Malin
Linnea
Susanne
Jenny

Jagimage3starten

/ M A R I

Då bär det av till Sälen.

Det är inte för att överdriva jag skriver att jag är en aningens nervös. Konstigt vore annars kanske. Vad vet jag (?). Jag ska springa 21 km fjällöpning i Sälen med cirka 640 höjdmeter, vilket jag aldrig gjort tidigare. Distansen har jag sprungit, men det var runt Kungsholmen i Stockholm och där var höjdmetern typ lika med noll. Ni fattar. Ännu en sak, jag ska dessutom på denna resan träffa fem supertuffa tjejer som jag aldrig någonsin träffat. Vi ska bo, äta och allt annat ni vet man gör när man är under samma tak en hel helg. Nervös över det är jag inte, inte det minsta, jag har rätt bra koll på dom ändå! Men ja ni fattar, själva grejen liksom. Jag tror dock att helgen kommer bli finfin och en sådan som kommer stoppas in i minnesbanken..

Löpningen då? Jag är inte ute efter någon supertid, jag vill njuta, ta mig runt och komma i mål med en bra känsla. Ingen hets. Det är första gången jag springer något liknande och det vore dumt att förstöra allt med någon slags press. Rätt klokt tror jag!

Just här och nu sitter jag bakåtlutad på tåget, känner mig lugn och avslappnad. Första bytet sker i Gävle och destination Sälen når jag vid 16-tiden. Dagen består av resa, middag med tjejerna och bara en massa vila. På ryktesvägar har jag hört talas om en kväll med chips och annat gott också. Kan bli riktigt bra! Hoppas ni också har det lika fint.

Datorn kommer att följa med, så uppdateringar kommer ske under resan. Vi alla har nog massor att berätta. Ni hänger väl med? Vill ni följa med oss lite mer intimt kikar ni in på min Instagram, Mimmi44 heter jag där.

13516157_1067807833288771_8352331671150503003_n 13502023_1067807839955437_5660069253847900727_nBilderna är lånade från Fjällmaratons facebooksida. 

/ M A R I

Att våga tro på och utmana sig själv.

Efter otaliga försök att få med två vänner på Military Trainingen igår föddes idén till detta inlägg, ja ni vet, vi bloggare ser allt (nästan allt i alla fall) som bloggmaterial och så även denna gången. Vi kör!

Eftersom jag känner dessa två personer väldigt väl vet jag att de båda skulle gilla typen av den träning, som utförs under ett NMT-pass. Den saken behöver liksom inte ens diskuteras. Men ja, varför inte bara köra? Nej, det är då vi kommer till poängen med hela detta inlägg. – ”Jag kommer inte klara av det”, ”Jag kommer avlida, det verkar så himla tufft”, ”Jag kommer aldrig palla med sådan hård träning”. 

Redan innan dom har testat har de båda satt käppar i hjulet på sig själva och så förblev det, varken person 1 eller person 2 följde med på passet, varken den här gången eller gången innan. Tankarna är alltid starkast och så kommer det för alltid vara men vi alla, även jag, måste försöka bryta det där. Den negativa inställningen om ens egna kapacitet måste trollas bort. För vem kan egentligen avgöra om du inte klarar av det eller tycker om det, förrän du faktiskt testat. Ingen. Inte ens du själv kan avgöra det. Glöm inte det.

Sedan kan det självklart vara så att en inte tycker det är något som passar en själv, men må så vara, då har du i alla fall testat och bara det är en stor bedrift. Men de där tankarna som fäller krokben på oss redan innan, dom måste plockas bort. Vi måste börja tro på och utmana oss själva. Ok?

Mari E citatEtt citat som jag alltid har med mig när jag gör saker.

Jag vill att ni där ute bestämmer er för något ni länge tänkt er vilja testa, men kanske inte riktigt vågat, det behöver givetvis inte vara något träningsrelaterat, vad som. Bara det är något som stärker er själva efteråt. Någon gång under sommaren ska ni utföra detta och sedan skriva ner era tankar och känslor. Efteråt kan du klappa dig själv på axeln. Du gjorde det! Hur känns det?

Ok, är det en deal? Dela gärna med er av det du tänkt testa! Jag vill veta.

/ M A R I

Lektion med skidcoach.

Efter ändring av dag på grund av dåliga spår på eftermiddagen i söndags, blev skidlektionen flyttad till tidigt igår morse istället. Inte mig emot, morgonträning ni vet. Love It. Jag och Kevin som han heter, möttes upp vid 07.45, vi pratade ihop oss lite om hur passet skulle läggas upp och lite kring hur mina tankar går.

Tanken från min sida är att åka Tjejvasan nästa år, något jag tror jag kommer klara utan anmärkning. Eller jag kanske inte ska vara så kaxig egentligen, men äsch, jag kommer klara det. Så är det. Jag skulle kunna köra loppet med den teknik jag besitter idag, inte alls så dålig tydligen. Men det finns alltid justeringar. Jag har trots allt inte åkt regelbundet på flera år. Och för att putsa på min teknik eller i alla fall få feedback på min åkning kände jag att någon som är riktigt kunnig måste kopplas in, därav varför jag anlitat en skidcoach. Det jag vill få ut av detta är att i slutändan kunna åka så ekonomiskt som möjligt, jag vill njuta av åkningen. Jag vill att det ska kännas rätt. Men framför allt, jag vill åka utan att slita onödigt på kroppen. Tjejvasan är ju ändå 30 km. Nå, vad tror ni? Kommer jag fixa det?

Skidor

Lektionen byggdes enbart på teknik. Vi började med stakning och det var väl där vi stannade under resten av tiden. Sitter den så sitter det mesta, eller inte riktigt, det finns så otroligt mycket annat man ska tänka på. Men jag tror ni förstår. Ni vet grundpositioner och så vidare.

Hållningen 
Positionen för armar och stavarnas pendling 
Magstöd 

Det är mycket man ska tänka på och samtidigt ska man ta sig framåt.
Hållningen och koppla på magstödet hör väl lite samman och där fick jag snabbt en justering som fastnade direkt. Bara där blev det en enorm skillnad. Sedan var det det där med armarna och stavarnas pendling. Där har jag att nöta. Vi fokuserade på den biten under resten av lektionen, fokus Mari, fokus. Efter några kilometers åkning och fortsatt tjatande om armarnas position och stavarnas pendling så vidrörde vi diagonalåkningen en del också. Men först och främst ska armarna sitta där dom ska, sedan kan vi gå vidare. Jag fick hemläxa, gissa vad den innebär? Jodå, jag ska träna, lite så där överdrivet mycket på hur och var armarna ska vara. En stakmaskin på gymmet har jag lovat att jag ska testa. 10 min varje gång jag är på gymmet ska jag avlägga på stakningen tycker han. Visst, jag kör! Annars funkar det att köra framför spegeln här hemma också.

IMG_6880

Tyvärr är skidsäsongen så gott som slut här uppe så nu blir det att fokusera på stakningen inomhus och annan form av konditionsträning. Typ löpning om ni frågar mig. Men jag känner mig motiverad och peppad, detta ska bli kul!

Mot Fjäll(halv)maraton och Tjejvasan säger jag. 
Vad säger ni?

/ M A R I

Ett äventyr är bokat.

Det tillhör inte direkt vanligheterna att en sitter och scrollar motionslopp på nätet en förmiddag för att därefter slänga iväg ett meddelande på Facebook om eventuellt sällskap, i form av en bloggkollega och sedan närmare 20-tiden samma dag både bokat boende och fyllt i en anmälan till ett kommande lopp. Hmm..när jag tänker efter, så har det nog aldrig hänt faktiskt.. 

Att sällskapet sedan blev större är bara till en fördel. Desto roligare blir det.

Men vilka åker jag med då? Ja, här kommer det. Förmodligen än mer ovanligt än det ovan, jag ska bo och springa tillsammans med tre tjejer jag aldrig träffat. Men som jag trots det har stenkoll på. Det här med bloggar alltså, jag har mycket att tacka min för. Ren och skär jäkla lycka är det..

Med detta skrivet kan jag meddela att jag ska springa halvmaraton i Sälen. Bagheera Fjällmaraton närmare bestämt! 

[youtube]https://youtu.be/HJ1VDNFjmyI[/youtube]

 

Säger som en av tjejerna sa igår, – Jag bara älskar människor som är PÅ sådana här saker och utbrister ”Vi kör”.
Det här kommer bli grymt!

Vilka det är jag kommer springer med, det får ni reda på vid ett senare tillfälle. Nyfiken?

/ M A R I