Ett eget triathlon.

På grund av lite tekniskt strul på bloggen har ett inlägg jag sett fram emot att skriva dröjt lite, men nu kommer det.

Ett eget triathlon.

När jag vill testa något nytt – Då blir det ett eget triathlon. Helt normalt enligt mig och dessutom, såhär med facit i hand – förbannat roligt! Jag vill göra det igen. Har du testat?

Ett triathlon består av tre grenar – simning, cykling och löpning. Mitt alldeles egna triathlon bestod av grenarna – cykling, löpning och längdskidor. Går det praktiskt att lösa så fungerar längdskidåkning minst lika bra som simningen.

12 km trailcykling i Juniskär

Det där med trailcykling – inget jag alls är värst van vid ska jag säga dig men det skulle visa sig vara ruskigt roligt i alla fall. Att vi dessutom avverkade 12 km i ett härlig tempo i sällskap av havet, strålande solsken och ett stilla Juniskär gjorde det hela bara ännu bättre. Vilken härlig start mitt egna triathlon fick!

cykling1 cykling3

6 km löpning längst landsvägar

När cyklingen var klar bytte vi, jag och mitt sällskap snabbt om till torra kläder, drack lite vatten och stack sedan iväg igen. Denna gången i löparskorna. Solen strålade fortfarande från klarblå himmel och härliga hejarop från förbipasserande människor fick löpningen att gå ännu bättre. Det där att kliva av en cykel efter en rätt lång sträcka till att sedan börja springa – den känslan är lite smått märklig. Men det gick bra, löpningen kändes lätt. Sällskapet peppade och snart hade 6 km löpning längst fina landsvägar i skärgården avklarats.

löpning

10 km längdskidor, klassisk stil på Skottsund Golfbana

Efter löpningen började kroppen kännas vid, inte sådär att det skulle vara omöjligt att fortsätta – tvärtom! Jag var sjukt pepp. Återigen byttes svettiga kläder ut mot torra kläder (fasligt så mycket kläder det går åt vid sådana här påhitt, framför allt när det krävs lager på lager) och en banan samt vatten intogs innan vi knäppte på skidskorna och stack iväg. En runda mätte 5 km, det skulle slutligen bli två varv runt golfbanan. Solen började sakta men säkert röra sig nedåt, men den orkade hålla oss sällskap hela tiden. Kroppen hade börjat värka lite här och där nu också. Men än fanns den där peppen kvar – den som krävdes för att kunna fortsätta. Vid sisådär 7 km var jag dock rätt mör. Magen kurrade och jag ville klunka vatten men i mål tog jag mig.

Vatten klunkades, kroppen sträcktes och jag pustade ut och kände mig väldigt nöjd. 

längdskidor

Triathlon – Jaha! Vilket påhitt hörrni. Men redan när jag knöt av mig löparskorna nämnde jag några gånger inom loppet av några minuter att det var riktigt roligt. Något jag gärna skulle vilja göra igen. Lika samma kände jag när jag knäppte lös skidorna. Kroppen fick köras slut, variationen på grenarna var perfekt, kroppen svarade och just det där att hålla på i ett par timmar – det gjorde liksom allt. Jag gillar det. Så jäääkla kul. Jag är snart på det igen. Möjligtvis på ett ”riktigt” triathlon – men oavsett vad – det kommer göras igen! Jag lovar. Jag fick mersmak. Och jag har också bevisar för mig själv – testa helt nya grejer är inte alls farligt! 

Är det någon av mina er mina läsare som har testat ett triathlon? Kanske du har ett lopp som du kan rekommendera mig att testa? Sådär lagom långt, som en nybörjare fixar! Kommentera och dela gärna med er i sådana fall!