En morgon på ett berg

Tisdag och det är ledig dag – Sveriges Nationaldag för att vara exakt. En dag som ska firas stort tycker jag – vårt fina land. GRATTIS!

Utöver denna stora dag kan jag inkassera ytterligare ett svettigt pass på gymmet, som avverkades igår – även denna gången uppe på en cykel men nu med en rumpa som ömmade (hur sjutton gör ni som cyklar mycket, en kan ju knappt sitta normalt efter bara en gång på sadeln). Vad ska det här bli? Ska det bli en cyklist av mig, tro? Hm, tveksamt!! (men man vet aldrig). Ni kommer i alla fall få se mycket cykel här framöver – fram till att jag kan hoppa ner i löparskorna igen. Som det ska springas sedan..

Idag tisdag gör jag annat men den startade faktisk på en cykel – morgonen började uppe på Norra Berget, min favoritplats här i Sundsvall. Sittandes på muren, med benen dinglande över kanten och blicken försjunken i den fantastiska utsikt som är. Solen strålade, klockan var tidigt, det var tyst och jag var så ensam jag kunde bli där uppe. Jag cyklade sedan lugnt hem på min blåa fara och njöt av en god frukost. Hur har du haft det idag? 

IMG_6544

 

Dagarna efter Göteborgsvarvet

Mer än ett dygn har gått sedan jag tillsammans med många andra sprang Göteborgsvarvet under en fantastisk lördag som bjöd på en enorm folkfest. Känslorna efteråt har varit lite överallt faktiskt, ni vet, man blir rätt tom efter en sådan påfrestning. Men – allt det fina som var har faktiskt vägt upp allt.

Tankarna efteråt

Som jag skrev ovan – efter både den nervositet som fanns inför loppet och den temperatur som inte min kropp vant sig vid krävdes en hel del av både mig och de dagarna som varit efteråt. Jag har verkligen varit helt sopslut. Tom liksom. Jag har inte ont någonstans alls, utan det hänger mer en förlamande trötthet över mig som bevittnar om vad jag faktiskt gjorde i lördags. Men utöver det är jag mäkta stolt över mig själv, sånär som på sportdrycken jag skulle ha slopat. Men det är lätt att vara efterklok sägs det.

Annars kommer jag framöver givetvis se tillbaka på den här helgen som något riktigt riktigt bra. En tjejweekend med extra allt, tillsammans med mitt löparteam (Ida och Malin) som för övrigt verkar bli ett tight team som håller ihop i framtiden. Grymt kul att ha funnit så likasinnade tjejer. Vi har Åre tillsammans att se fram emot nu, men jag tror vår helg i Göteborg kommer leva kvar länge i våra samtal. Eller vad säger ni?

Hur upplevde du själv dagarna efteråt?

IMG_5973

Idag är jag åter tillbaka i vardagen och istället för att byta om och värma upp inför ett kommande träningspass, ska jag istället ikväll få äran att värma upp alla de anmälda till Stenstansloppet här i Sundsvall. Vilket kommer bli riktigt kul! Ses vi? Annars, ha en fin tisdag!

En kort paus under löprundan

Hur många av er tillåter inte er själva att stanna till, hämta andan eller bara njuta av stunden, under era löprundor?

Det är så ofta jag hör om det här – att en inte vill stanna, för då känns passet meningslöst och att resultat uteblir osv osv. Dumheter säger jag. Vem är det som säger att det är meningslöst? Förmodligen bara du själv. Min teori är lite som denna, hellre att du stannar flera gånger under ditt pass än att du inte springer alls. Är ni med på vad jag menar? Har jag inte rätt?

Vi måste sluta nedvärdera oss själva, istället ska vi fokusera på vad vi gör. Inte vad vi inte gör. Du kanske behöver stanna, tempot behöver kanske regleras för att du ska kunna fullfölja din runda. Eller vad vet jag. Och vem vet, den där korta pausen du gör är kanske anledningen till att du springer din längsta distans just den dagen. Tänk på det!

Jag

Jag stannar ofta till under mina pass (inte alltid men ibland), kanske inte just för att stå stilla och bara vara, ibland händer det också men ofta passar jag på att fotografera (ni vet, minnen måste skapas), hämtar andan en kort stund och skakar ur benen med en kort promenad. Som här, under min senaste löprunda – då stannade jag till en kort stund vid en närliggande sjö, satt mig ned och andades, sträckte ut benen och njöt av stunden och av att jag faktiskt gav mig själv en löprunda. Det är fina grejer det, trots att en stannar till ibland.

skog

Ett tänkt långpass som inte blev ett långpass

Du vet när en har planerat för det, laddat och förberett både för att kunna lyssna på en bra pod, valt rutt, för att slippa fundera på vilken löprunda en ska springa samt lagt fram kläder i förväg osv. Men i slutändan blir det inte riktigt som en tänkt sig..

Varit med om det någon gång?

Långpasset som blev av annan karaktär på grund av blåsten

Så långt som att byta om, slå på podden och sedan njuta av riktigt pigga ben kom jag. Eller jag kom en aningens längre ska jag säga er, för det blev ändå 8,5 km. Men sedan valde jag att vända hemåt, trots att planen var att springa mer än 10 km idag. Det var blåsten som härjat här i norr i några dagar som satte stopp för mig. Det gick bara inte. Trots riktigt pigga ben kämpade jag hela vägen – blåste det inte kraftigt i sidled så var det motvind.

Men vet ni, ibland behöver en bli besegrad. Det går liksom inte att vinna varje gång. Men nästa gång det vankas långpass hoppas jag det inte blåser storm, för snart är Göteborgsvarvet här och något långpass innan dess är jag glad om jag hinner med.

Hur har er helg varit?

Image (2)

Jag startar löpgrupp i Sundsvall

Wow! Det är mycket bra grejer som händer just nu – vilken start på året 2017 säger jag, och det här är bara början. Det första jag tänker gå ut med är att jag nu lanserar en egen löpgrupp, här i Sundsvall. Doitforyourself RUNNING.

Header

En egen löpgrupp? Jag? Det här var verkligen ingenting jag trodde för några år sedan, men nu när jag är utbildad löpcoach vill jag sanna min dröm om att få inspirera och motivera andra till löpning och dess fantastiska kraft. Jag hoppas just Du vill vara med och förverkliga det här för mig. För det vill du väl?

Läs mer om gruppen här, eller så fortsätter du nedåt:

Vad och Hur?

Löpgruppen är lagd på 10 veckor och vi kommer springa enligt ett upplägg som passar alla individer, oavsett nivå:
– Uppvärmning
– Löpskolning
– Intervaller i olika dess slag
– Nedjogg
– Du kommer också få ta del av många goda löpstyrkeövningar

När och Var?

Vi tränar tillsammans på tisdagar mellan 18.00-19.00, med start vecka 18.
Observera! Vecka 21 tränar vi på torsdag istället.

Samlingsplats: Sticksjön, Granloholm – grusplanen bakom skolan. Om inte annat meddelas.

Löpcoach:

Mari Eriksson, certifierad löpcoach vid Urban Tribes. 

Pris och Anmälan?

10 veckor: 1000 kr
Kan tillgodose andra önskemål också, om eventuella individuella löppass önskas.

Betalningen faktureras via Frilans Finans.

Anmälan sker till: erikssonmari4@gmail.com
Ange namn, personnummer, adress och mobilnummer.
Anmälan är bindande.

Obs! Vid för få anmälda reserverar jag rätten att ställa in löpgruppen. 

Morgonlöpning ute på landet

Barnen har påsklov på jobbet och det genererar i att dagarna blir lugnare – det är alltså färre barn på jobbet och en har i och med det mer tid och ork till annat, utanför jobbet. Igår packade jag väskan och åkte till stugan exempelvis…

..Något som jag oftast inte orkar eller har tid med, mitt i veckan, en helt ”vanlig” vecka.

Image

En lugn kväll resulterade i en härlig morgonlöpning på landet.

Löparkläderna var nedpackade och en morgonrunda var planerad, lite sådär som jag brukar vilja ha det när jag är där ute i stugan. Tror det faktiskt inte finns något bättre sätt att vakna upp till, och framför allt inte när solen strålar så fint som den gjorde i morse. Ni vet, lugnet som bara landet kan ge, luften, landsvägarna, skogen intill. Ja, allt. Magiskt är det.

Jag klev ut vid 07-tiden i morse, värmde upp med lite jogg och löpskolning sedan gav jag mig ut på vägarna. Eller den enda väg som finns, landsvägen som går genom byn. Solen gick upp, fåglarna kvittrade, tranorna dansade på åkrarna, löpstegen kändes lätta, en härligt god frukost som jag förberett lite smått väntade hemma och minusgraderna svalkade rätt så gott där jag sprang.

Nästan 6 km senare var jag åter tillbaka, stannade till. Blickade ut över sjön, andades. Vilken morgon!

Image-1

Sveriges geografiska mittpunkt.

Ett söndagsäventyr under en härlig Påskdags-eftermiddag, med delar av familjen – Åh vad jag gillar sådant ♥

Sveriges geografiska mittpunkt, även kallad Flataklocken. En plats här på jorden som jag aldrig någonsin besökt, förrän i söndags. Ett stenkast från Sundsvall, där jag bor, finner du denna fantastiska plats som ligger benäget uppe på ett berg, 465 meter över havet. Milslånga vyer och en stilla oas som faktiskt många har som turistmål när dom har vägarna förbi. Under de varmare månaderna kan du avnjuta en fika där uppe också, på caféet eller kanske din medhavda matsäck om så hellre önskas.

Flataklockan

Image-1 (2)_Fotor

Söndagsäventyr, eller äventyr i största allmänhet tycker jag inte behöver vara mer än såhär – det viktiga är att istället kunna få samla fina minnen och uppleva saker, tillsammans med människor en tycker väldigt mycket om. Precis som i söndags.

Image (2)Image (1)_Fotor

Utsikten som sträckte sig milslångt var enastående vacker – jag hade kunnat stå där länge, bara tittat och beundra vår fantastiska natur. Det som dock inte syns på bilderna är att det var svinkallt, sådär rått att det gick rakt in i märgen. Så det vi gjorde var att njuta snabbt, fånga fina minnen på bild och sedan snabbt in i bilen igen. Brrr…

Nästa gång vill jag ha plusgrader och matsäck med mig.

Image-1 (1)_Fotor

Pigga ben innan frukost

Att sova länge har som sagt aldrig varit min grej här i livet. Imorse, på min lediga dag vaknade jag innan 06. Synd på några fina timmars sömn annars men jag klev upp, bytte om och gjorde något jag på väldigt länge inte gjort.

En löprunda innan frukost

Ja, det var länge sedan nu! Minns ärligt talat inte när det skedde sist, du vet, jag har varit på äventyr de senaste helgerna och någon morgonrunda har liksom inte fått plats. Men idag, idag blev det av och det var lika härligt som då. När det blev var och varannan helgmorgon.

Jaaaaag

Med cirka 8 minusgrader på termometern blev det lager på lager idag – jag som trodde minsann att våren var på väg. Men jag hade nog fel. Klockan slog strax innan 07 när jag stack iväg – solen hade nått precis ovanför trädtopparna, Sundsvall var tyst, den enda jag mötte var en kille som precis som jag, var ute och sprang. Vi hejade glatt och fortsatte åt våra håll. Hejar du på andra motionärer när du är ute?

Tanken slog mig när jag var ute, att löpningen känns väldigt bra just nu. En lätt känsla liksom. Jag tror såhär; mina ändringar i tekniken har gjort sitt, min variation på träningspass och vinterns mängd av styrketräning likaså. Gött! Och det är en bra känsla inför alla de lopp jag har framför mig.

Image

Skön löpning en härlig skärtorsdag.

Jag kunde ta Påskledigt relativt tidigt igår, så pass tidigt att jag jublade lite högt för mig själv men tyckte samtidigt att eftermiddagen blev lite väl lång sedan…haha…aldrig är en nöjd…Men jag fyllde ut den med en skön löptur och massa häng i soffan.

Snö….i April.

Plusgrader, men trots det var det ett ymnigt snöfall när jag gav mig ut vid 15-tiden igår. Dessutom blåste det åt alla håll och Aprilvädret visade sig från sin absolut starkaste sida. Men det blev 1-0 till mig.

Image

Jag startade lugnt, ökade sedan tempot successivt under passets gång och kunde då hålla den farten jämn genom hela rundan. Lite sådär över det bekväma om ni förstår. Jag låg alltså och pressa mig en aning hela tiden. Men, det kändes riktigt riktigt bra. Ett intervallpass, en återhämtningsjogg och ett distanspass – så nu ska helgen få bjuda på ett långpass. Tänkte att jag kolhydratladdar med påskgodis imorgon och kör på söndag. Ska du med?

skoooor

 

Terrordådet i tankarna

Ett land. En stad. Oskyldiga människor. Flera hundratals anhöriga. Vi alla är i sorg. I chock. Ett land, det landet som jag är född och uppvuxen i. En stad jag bott och levt i. Fina och älskade Sverige, fina Stockholm, har blivit drabbat av en terrorattack. Det är sådant här en bara ser på tv, sådant som en aldrig tror ska hända så nära inpå. Men nu har det hemska blivit till verklighet.

När jag skriver dessa ord har jag svårt att ta in det som hänt – har det ens hänt på riktigt? Drömmer jag? Det är sorgligt. Jag blir mållös. Jag blir ledsen. På riktigt. Men, älskade ni! Älskade vänner, anhöriga och alla ni som läser detta – det är nu vi måste stå upp för varandra. Hålla varandras händer, fortsätta leva. Dessa människor som vill rasera ett land, en stad, en familj – de människorna får inte vinna! VI måste fortsätta.

Sverige visar också gång på gång, när jag läser om människor som öppnar sina hem, bjuder främlingar på mat, kramar om någon en inte känner, polisstyrkor som gör makalösa insatser, att vi är ett starkt land. Ett land som inte ger upp.

All kärlek 

Men som jag nämner, vi måste fortsätta leva. Vi måste fortsätta göra det vi till vardags brukar göra. Det vi älskar. Så därför lämnade jag nyhetssändningarna för en stund imorse, knöt istället på mig löparskorna, men med fortsatta tankar på det tragiska som hänt och sprang en vända. Jag sprang kravlöst, utan klocka utan eftertänksamhet. Tankarna skingrades tillslut, jag njöt där och då. Men så snart jag var hemma fanns tankarna hos de drabbade igen..

Sundsvall