Iväg till en sjukgymnast

Okej hörrni, idag får ni hålla tummarna! Jag ska iväg till sjukgymnasten och lyssna till hur statusen för min fot ligger till. Idag gäller det, blir det fortsatt vila för tyngre belastningar eller kan jag börja belasta foten än mer? (läs: om jag kan börja springa lite lätt alltså) Det återstår att se!

Men, håll tummarna för mig. Ok?

Annars då, helgen har varit en härlig sådan! En sen kväll med kollegor i lördags byttes sedan ut mot lugna stunder i stugan. Kontraster ni vet. Så underbart! Nu går jag istället in i en rätt fullspäckad vecka, det är mycket som händer – skolavslutning på jobbet, lunch med kollegorna, födelsedagsmiddag för min ena syster, massage på fredag (äntligen) och däremellan ska jag peta in härliga träningspass. Och vet ni, på tal om träning – igår köpte jag en ny leksak. Mer om det imorgon….spännande!!!!!

Hur har er helg varit?

IMG_6140

1 juni 2017

Välkommen juni. Sommarmånaden som jag så stort gillar – den månad som tar mig närmare semester och andra härliga ting. Men i år är juni en rätt oskriven månad – oskrivna blad som alltså är öppna för att fyllas med äventyr. Men fokus nr. 1 kommer ett tag framöver vara – få ordning på min fot. Sedan är jag redo för det mesta. Men maj månad då? Min månad som var fullproppad med saker men som så snabbt försvann. Vi backar tillbaka lite…

Klicka på länkarna för att komma till inläggen ↓

Månaden startades med en helg i Östersund… Där jag gick en yoga-utbildning i regi av SportsGym här i Sundsvall. Det var en helg fylld med yoga som berörde mig både fysiskt och psykiskt.

Efter yoga-utbildningen laddade jag om för att bli en tuff viking… Tough Viking avverkades i Stockholm tillsammans med kollegorna på Isikost. Helgen fylldes med hotellnätter, god mat, blåmärken och många skratt.

Så snart blåmärkena bytt färg byttes tuffa hinder ut  mot långdistans… Det blev en weekend i Göteborg tillsammans med Ida och Malin. En helg som jag sent kommer glömma. En halvmara i sommarvärme – på min födelsedag!

Så snart jag skulle greppa verkligheten igen – ni vet, hela arbetsveckor, vardag, träning, njuta av de sista dagarna i maj osv skulle jag en kväll, några dagar efter halvmaran värma upp alla deltagare på Stenstansloppet här i Sundsvall. När uppvärmningen så gott som är klar hände det som jag inte ville skulle hända – jag stukade foten ordentligt. På några sekunder ställdes alla härliga stunder i löparskorna in och jag kom att bli halt, blå och svullen och så har det fortgått. Jag hoppas givetvis på att jag är på banan helt snart igen…

Men, bortsätt från den stukade foten har maj månad varit en helt fantastisk månad. Det finns många stunder jag sent kommer glömma ska jag säga er. Tack! Nu blickar jag framåt och med dagens strålande solsken och sommarkänslor (trots att det blåser kallt) traskar jag nu in i juni månad. Hej och hå, nu kör vi!

IMG_5958

Skadad med en stukad fot

Ligger hemma med en stukad högerfot. Jag har faktiskt lyckats hålla mig från skador under de närmsta åren, vilket givetvis har varit till min glädje. Och det där med stukade fötter – vet knappt om det ens har hänt tidigare (?) Jag har klarat mig bra!

Men, olyckan är snabbt framme!

I tisdags hände det jag inte alls vill eller har någon som helst lust med – något så otroligt onödigt skulle jag vilja påstå. Jag lyckades trampa ordentligt snett på en sten (format mellanstor) som tittade fram i gräset där jag höll till under uppvärmningen på Stenstansloppet. Frustrerande nog så var det under sista övningen. Kul.

Just där och då gjorde det inte alls ont, men foten svullnade snabbt upp och både igår och idag ligger jag raklång i soffan – traskar emellanåt några vändor genom lägenheten för att stimulera blodcirkulationen. Håller nu tummarna hårt för att detta ska läkas ihop snabbt! Va fasen, det är ju årets bästa löparsäong.

Har ni själva någon erfarenhet av stukade fötter? 

IMG_6140

Löprundan som avbröts.

Ja, ibland blir det inte alls som en tänkt sig. I onsdags på fotbollsträningen klev jag snett, inte så pass att jag inte kunde fullfölja träningen eller behövde sätta mig på sidan och vila. Jag fortsatte och det gick strålande utan besvär. Tror jag helt enkelt lyckades ”rädda” mig själv när jag insåg vad som höll på att hända, jag liksom fick snabbt över tyngden på det andra benet. Men i alla fall, en aningens snett blev det och jag ojade mig en kort kort stund. Men inte mycket mer än så…

Igår när jag vaknade anade jag en ömmande fot men som snabbt kändes bra igen, när foten fått användas. Ingen smärta alls under dagen. Men när den planerade löprundan skulle göras igår eftermiddag tog det stopp, det ömmade så pass när jag satte ned foten att jag helt enkelt fick ta mitt sunda förnuft till fånga och avbryta. Mmm, ni hörde rätt. Jag avbröt en löprunda. Jag vände och promenerade hem..

IMG_4868

Hade det varit för ett år sedan hade jag blivit grymt besviken. Känslan att avbryta, mmm..ni vet precis vad jag menar. Men jag blev inte det minsta besviken, istället lycklig av att jag faktiskt inte lade ner någon energi i det där. Det gör ju faktiskt ingenting. Jag tränar inte på elitnivå och en oplanerad vilodag kan bara vara bra ibland. Istället somnade jag på soffan och låg sedan där resten av kvällen..

Ni också, haka inte upp er på det där passet som inte blir gjort. Det gör ingenting. Jag lovar.

Kramar
/ M A R I