Efterlängtad träningsvärk

Under tre veckor och en dag, alltså tiden som gått sedan jag sprang sist, hinner man (läs: jag) bli frustrerad, arg och galet löpsugen om och om igen ett flertal gånger. Sjukt lång tid för en som brukar springa flera gånger i veckan. Men det är inget att göra åt – det är bara att vänta och ge foten den kärlek den behöver just nu.

Men…

När inte allt känns hundra procent bra blir det lätt att ingenting annat känns okej heller, och det är precis så situationen sett ut. Den andra träningen, så som gym, cykling osv har blivit lidande och det har känts rätt mediokert. Jag har utfört den men inte jättemycket mer än så. Fram till i går när träningsvärken efter fredagens gympass gav sig till känna.

Helt sjukt, men jag har nog aldrig varit så glad över träningsvärk tidigare. Det blev liksom vändningen, eller något liknande…kanske…för idag är jag sjukt peppad för ett svettigt pass på cykeln.

Jag håller tummarna för att den känslan ska fortlöpa och att morgondagens besök hos sjukgymnasten ska vara ett positivt besök.

IMG_6400

Lyckan över att gå till gymmet

Det är inte förrän man är utan något som man verkligen förstår, på riktigt, hur mycket något betyder för en. Och jag tror faktiskt det är nyttigt att ha det så ibland, ta bort det där som en älskar, kanske inte helt men för en stund – för att sedan kunna uppskatta det än mer.

Träningen

Det är träningen jag pratar om – den där fysiska aktiviteten som jag inser (framför allt nu när jag är och har varit begränsad) att jag bara älskar sådär galet mycket. Jag behöver den – vilket jag tror alla behöver i och för sig, mer eller mindre. Sedan jag stukade foten lovade jag mig själv att inte påbörja något för tidigt – visst, någon löprunda blir det absolut inte. Men gymmet kan besökas och det är precis vad jag tänker göra idag. Sedan tar jag helg. Den lyckan alltså!

Ett gott blandpass för hela kroppen blir det, sådär lagom lugnt för att känna på och starta igång systemet efter lite mer än en veckas vila. Shit, nu längtar jag!!

IMG_6344

1 juni 2017

Välkommen juni. Sommarmånaden som jag så stort gillar – den månad som tar mig närmare semester och andra härliga ting. Men i år är juni en rätt oskriven månad – oskrivna blad som alltså är öppna för att fyllas med äventyr. Men fokus nr. 1 kommer ett tag framöver vara – få ordning på min fot. Sedan är jag redo för det mesta. Men maj månad då? Min månad som var fullproppad med saker men som så snabbt försvann. Vi backar tillbaka lite…

Klicka på länkarna för att komma till inläggen ↓

Månaden startades med en helg i Östersund… Där jag gick en yoga-utbildning i regi av SportsGym här i Sundsvall. Det var en helg fylld med yoga som berörde mig både fysiskt och psykiskt.

Efter yoga-utbildningen laddade jag om för att bli en tuff viking… Tough Viking avverkades i Stockholm tillsammans med kollegorna på Isikost. Helgen fylldes med hotellnätter, god mat, blåmärken och många skratt.

Så snart blåmärkena bytt färg byttes tuffa hinder ut  mot långdistans… Det blev en weekend i Göteborg tillsammans med Ida och Malin. En helg som jag sent kommer glömma. En halvmara i sommarvärme – på min födelsedag!

Så snart jag skulle greppa verkligheten igen – ni vet, hela arbetsveckor, vardag, träning, njuta av de sista dagarna i maj osv skulle jag en kväll, några dagar efter halvmaran värma upp alla deltagare på Stenstansloppet här i Sundsvall. När uppvärmningen så gott som är klar hände det som jag inte ville skulle hända – jag stukade foten ordentligt. På några sekunder ställdes alla härliga stunder i löparskorna in och jag kom att bli halt, blå och svullen och så har det fortgått. Jag hoppas givetvis på att jag är på banan helt snart igen…

Men, bortsätt från den stukade foten har maj månad varit en helt fantastisk månad. Det finns många stunder jag sent kommer glömma ska jag säga er. Tack! Nu blickar jag framåt och med dagens strålande solsken och sommarkänslor (trots att det blåser kallt) traskar jag nu in i juni månad. Hej och hå, nu kör vi!

IMG_5958

När man inte kan göra det man är van vid

Alltså, definitionen på att vara skadad är enormt stor. Antingen har du en mindre skada som tillåter dig att du kan välja alternativa träningsformer eller så har du en sådan pass omfattande skada att vila är det enda rätta. Kanske något där mitt emellan också. Vila är något vi självklart inte ska underskatta, glöm inte det – oavsett skada. Men, när det kommer till dom där alternativa träningsformerna då?

Jag menar, om vi nu tar mig själv som ett exempel – just nu har jag en skada som ändå tillåter mig att träna annan typ av träning. Sådant som inte kräver någon hård belastning på foten osv. Ja, ni förstår! Och de träningsformer jag har att välja på är rätt många, jag nämner några få; simning, cykling och styrketräning bland annat.

Det är bara att tuta och köra med andra ord!

Men, då kommer vi till det där som jag tror många känner igen. Att kliva över tröskeln och göra något en inte är så van vid. Lite ”börja om” känsla liksom. Simma? Hm, minns typ inte när jag gjorde det sist. Cykla? Ska vara ett spinningpass då (äger ingen bra cykel), men vem vill gå in på ett gym denna årstid? Styrketräning? Ja, men den har jag. Men återigen, gymma inomhus när det är sommar?

Och visst, det gäller bara att bita i det sura äpplet och göra det. Men tröskeln är rätt hög sådana här gånger, det är faktiskt svårt att göra helt plötsligt göra sådant som en inte är så värst van vid. Istället har jag suttit ute och njutit av fina dagar, solat, läst och bara varit. Inte alls fy skam och något som en behöver ibland. Men, jag saknar träningen! Så imorgon ska jag och min fot ta mig över den första tröskeln. Gymmet väntar.

Hänger ni med?

IMG_6297En härlig kväll på min terass, som var typ….igår.

 

Ingen träning så långt ögat kan nå

Träning, träning och åter massa träning. Sådär härligt inspirerande och peppande. Ja, precis vad bloggen brukar handla om. För det mesta. Men i nuläget blir det ingen träning alls, eller andra äventyr för den delen heller. Foten är inte med ännu och halsen kliar (som om det inte var nog liksom) men det är kanske lika bra att avverka det nu också – så jag kommer ur detta än starkare. Men vet ni, löpning och den där känslan av att få svettas är typ det enda jag tänker på….

Så med det hörrni, nu när jag inte kan ge er massa träningspepp tycker jag att ni ska föreslå något ni vill att jag ska skriva om, något ni funderar kring kanske – vad som helst! Om mig, privat, om träning, löpning, kost…vad ni än kan komma på. Nå?

IMG_6137En härlig bild från förra tisdagen när jag och Maria värmde upp Stensstansloppet.

 

Status på nuläget

Lördag. En dag då jag i detta nu brukar ha avnjutit en härlig morgonrunda i löparskorna, ätit en god frukost hemmavid för att sedan fylla dagen med något annat fint. Rätt typiskt för att vara en lördag i mitt liv skulle jag säga!

Image-2

Men…

Istället ligger jag fortfarande med foten i högläge – jag haltar runt små sträckor, svär några ramsor över hur galet sugen jag är på att snöra på mig skorna och springa en vända. Men samtidigt (på något konstigt sätt) gläds jag åt att jag faktiskt nu kan strukturera och planera in annan typ av träning. Ni vet, sitta stilla hur länge som helst funkar inte. Jag har gett helgen till det. Bara vila och ladda energi. Men till veckan tänker jag mig, gym, simning och cykling. Vad tror ni om det?

Annars då, jodå. Jag är vid gott mod. Läser inspirerande löpartidningar, lyssnar på musik, andas frisk luft, värmer mig vid kaminen om kvällarna och drömmer mig bort till en annan plats i Sverige. Hur har ni det?

Image