Maj, välkommen!

Okej! Maj är här och den välkomnas med öppna armar. Det är månaden som enligt mig kallas, ”min” månad. Det är då jag blir äldre och visare. En bra månad helt enkelt, och inte bara bra som i den bemärkelsen att jag fyller år, utan att maj dessutom brukar komma med sommaren men också som i år – många andra fina grejer. Scrolla ned så berättar jag.

April månad

En månad som bjudit på 22 träningspass, enligt mig själv på jogg.se, där jag reggar all min träning (följ mig vetja). 12 löppass och resterande annan sorts träning. Väldigt varierat har det varit alltså men nu är det på tiden, att löpningen börjar ta större fokus, då årets alla planerade lopp börjar närma sig. Annars har månaden april berikat mig med en löpcoachutbildning och många många fina stunder utomhus med massa sol. Underbart!

Mina planer i maj

Det här är månaden då årets alla lopp sätter fart, först ut är Tough Viking i Stockholm tillsammans med kollegorna på Isikost – om sådär ganska exakt två veckor. En tuff hinderbana som vi gör tillsammans. Sedan fortsätter helgen vidare i samma sällskap med hotell och god mat. Kan bli riktigt riktigt bra! På tur efter det, exakt sju dagar efteråt, är det dags för Göteborgsvarvet. En födelsedagshelg tillsammans med Ida och Malin, samt 22 km löpning i fina Göteborg. Vilken succé. Sedan tar jag en paus och börjar min laddning inför Salomon 27k i Åre istället. Vilket kommer innebära en massa timmar i några närliggande backar, samt längre distanspass i skogen. Men Maj kommer givetvis bjuda på mycket annat också – såsom en utbildning här i början av månaden (mer om det senare i veckan), fina träningspass i löparskorna och förhoppningsvis många soltimmar. Maj, du är välkommen! Nu kör vi!

Hur ser dina planer ut?

coach

En kort paus under löprundan

Hur många av er tillåter inte er själva att stanna till, hämta andan eller bara njuta av stunden, under era löprundor?

Det är så ofta jag hör om det här – att en inte vill stanna, för då känns passet meningslöst och att resultat uteblir osv osv. Dumheter säger jag. Vem är det som säger att det är meningslöst? Förmodligen bara du själv. Min teori är lite som denna, hellre att du stannar flera gånger under ditt pass än att du inte springer alls. Är ni med på vad jag menar? Har jag inte rätt?

Vi måste sluta nedvärdera oss själva, istället ska vi fokusera på vad vi gör. Inte vad vi inte gör. Du kanske behöver stanna, tempot behöver kanske regleras för att du ska kunna fullfölja din runda. Eller vad vet jag. Och vem vet, den där korta pausen du gör är kanske anledningen till att du springer din längsta distans just den dagen. Tänk på det!

Jag

Jag stannar ofta till under mina pass (inte alltid men ibland), kanske inte just för att stå stilla och bara vara, ibland händer det också men ofta passar jag på att fotografera (ni vet, minnen måste skapas), hämtar andan en kort stund och skakar ur benen med en kort promenad. Som här, under min senaste löprunda – då stannade jag till en kort stund vid en närliggande sjö, satt mig ned och andades, sträckte ut benen och njöt av stunden och av att jag faktiskt gav mig själv en löprunda. Det är fina grejer det, trots att en stannar till ibland.

skog

Ett tänkt långpass som inte blev ett långpass

Du vet när en har planerat för det, laddat och förberett både för att kunna lyssna på en bra pod, valt rutt, för att slippa fundera på vilken löprunda en ska springa samt lagt fram kläder i förväg osv. Men i slutändan blir det inte riktigt som en tänkt sig..

Varit med om det någon gång?

Långpasset som blev av annan karaktär på grund av blåsten

Så långt som att byta om, slå på podden och sedan njuta av riktigt pigga ben kom jag. Eller jag kom en aningens längre ska jag säga er, för det blev ändå 8,5 km. Men sedan valde jag att vända hemåt, trots att planen var att springa mer än 10 km idag. Det var blåsten som härjat här i norr i några dagar som satte stopp för mig. Det gick bara inte. Trots riktigt pigga ben kämpade jag hela vägen – blåste det inte kraftigt i sidled så var det motvind.

Men vet ni, ibland behöver en bli besegrad. Det går liksom inte att vinna varje gång. Men nästa gång det vankas långpass hoppas jag det inte blåser storm, för snart är Göteborgsvarvet här och något långpass innan dess är jag glad om jag hinner med.

Hur har er helg varit?

Image (2)

Skön löpning en härlig skärtorsdag.

Jag kunde ta Påskledigt relativt tidigt igår, så pass tidigt att jag jublade lite högt för mig själv men tyckte samtidigt att eftermiddagen blev lite väl lång sedan…haha…aldrig är en nöjd…Men jag fyllde ut den med en skön löptur och massa häng i soffan.

Snö….i April.

Plusgrader, men trots det var det ett ymnigt snöfall när jag gav mig ut vid 15-tiden igår. Dessutom blåste det åt alla håll och Aprilvädret visade sig från sin absolut starkaste sida. Men det blev 1-0 till mig.

Image

Jag startade lugnt, ökade sedan tempot successivt under passets gång och kunde då hålla den farten jämn genom hela rundan. Lite sådär över det bekväma om ni förstår. Jag låg alltså och pressa mig en aning hela tiden. Men, det kändes riktigt riktigt bra. Ett intervallpass, en återhämtningsjogg och ett distanspass – så nu ska helgen få bjuda på ett långpass. Tänkte att jag kolhydratladdar med påskgodis imorgon och kör på söndag. Ska du med?

skoooor

 

Göteborgsvarvet – Jag antar utmaningen

Okej! Efter det här är det stopp. Nu har jag tillräckligt med fantastiska utmaningar att genomföra i år. Men den här utmaningen toppar nog listan över det jag saker jag ser fram emot mest – tillsammans med Salomon 27k i Åre. Kul kommer det bli!

En Facebook-konversation blev till löpsnack – löpsnack blev till Göteborgsvarvetpepp – Göteborgsvarvetpepp blev till en anmälan och en inbokad födelsedagshelg i Göteborg tillsammans med Ida och Malin. Gött som dom säger där nere!

Göteborgsvarvet

Jag antog Sälen 22 km förra året, utan att nämnvärt ha tränat inför det – jag klarade det loppet med bravur och känner faktiskt redan nu – att Göteborgsvaret också är något jag borde klara. Eller hur? Ni tror väl på mig?

Har jag någon/några läsare som ska springa?

gbg

 

Löpsäsongen är officiellt igång

Jag springer året om – vilket jag gillar att göra. Oavsett väderförhållanden. Jag känner att jag vill hålla löpningen igång, hela året, för att inte behöva ”börja om” när den ”riktiga” säsongen drar igång. Ja, ni fattar! I år har längdskidorna fått tagit plats – inte mig alls emot, tvärtom. Men nu längtar jag löpning och framför allt att komma igång med träningen inför alla lopp jag ska springa.

Löpsäsongen är officiellt igång

Premiärturen på 2017 löpsäsong är nu härmed invigd. HURRA HURRA. Alltmer kommer handla om löpning här inne och ingen är lyckligare än jag för det. Du med hoppas jag? Jag knöt på mig skorna och gav mig iväg.

bild1

Men skidorna då – vad har dom haft för inverkan?

Konditionen har nötts ändå – att åka längdskidor kräver sitt kan jag meddela. Träningen har utförts utomhus – oavsett väder. Det är något jag känner mig mest nöjd över – det är nämligen det jag strävar efter, varje år – att träna utomhus. Jag har lyckats! De få löpturerna jag faktiskt tagit i vinter har inte märkts någon större skillnad på, tvärtom! Benen har varit pigga och löpningen har känts lätt. Så summa summarum – Alla timmar på längdskidorna har gett resultat.

Men nu blir det fokus löpning! Du hänger väl med? 

Premiärturen landade på 11 relativt snabba kilometer – tillsammans med en vän och hennes sambo! Umgänge när det är som bäst. En härlig kvällsrunda genom Sundsvall stad. Uppdatering om lite smått och gott – när en inte träffats på länge finns det mycket att prata om. Dagsljus blev till mörker och tisdagskvällen blev riktigt riktigt bra. Nu kör vi!

bild2