Sveriges geografiska mittpunkt.

Ett söndagsäventyr under en härlig Påskdags-eftermiddag, med delar av familjen – Åh vad jag gillar sådant ♥

Sveriges geografiska mittpunkt, även kallad Flataklocken. En plats här på jorden som jag aldrig någonsin besökt, förrän i söndags. Ett stenkast från Sundsvall, där jag bor, finner du denna fantastiska plats som ligger benäget uppe på ett berg, 465 meter över havet. Milslånga vyer och en stilla oas som faktiskt många har som turistmål när dom har vägarna förbi. Under de varmare månaderna kan du avnjuta en fika där uppe också, på caféet eller kanske din medhavda matsäck om så hellre önskas.

Flataklockan

Image-1 (2)_Fotor

Söndagsäventyr, eller äventyr i största allmänhet tycker jag inte behöver vara mer än såhär – det viktiga är att istället kunna få samla fina minnen och uppleva saker, tillsammans med människor en tycker väldigt mycket om. Precis som i söndags.

Image (2)Image (1)_Fotor

Utsikten som sträckte sig milslångt var enastående vacker – jag hade kunnat stå där länge, bara tittat och beundra vår fantastiska natur. Det som dock inte syns på bilderna är att det var svinkallt, sådär rått att det gick rakt in i märgen. Så det vi gjorde var att njuta snabbt, fånga fina minnen på bild och sedan snabbt in i bilen igen. Brrr…

Nästa gång vill jag ha plusgrader och matsäck med mig.

Image-1 (1)_Fotor

Minnen genom kameralinsen

Något jag ofta kommer på mig själv att göra, är att bläddra i fotoalbumen på mobilen samt i minneskortet på kameran. Och det blir som allra tydligast nu, när jag är förkyld och inte alls mäktar med att gå ut och göra det där fantastiska sakerna som bilderna visar. Så idag, när jag ligger i soffan och snorar, får också ni hänga med in i mina album.

Bilder från mina digitala fotoalbum 

IMG_3590Efter en bättre dag med grillning vid havet kunde jag med sällskap promenera hem till denna utsikt.

IMG_3592Återigen en solig dag men denna gången med längdskidorna på fötterna, lunch i vassen, – det funkar ok det också.

IMG_3588En förväntansfull tjej som var på väg på söndagsäventyr.

IMG_3591IMG_3593 (1)Att kunna föreviga sådana här tillfällen med mobilens kamera är fantastiskt

IMG_3589Och det där att äta utomhus – det smakar som allra bäst då

Löpningen 2016.

Det här med löpning, klart att jag måste nämna den. Det nya året är redan här men tillbakablickar kan en inte få för många av. Läser du det här inlägget är just löpning något jag till stor del pysslade med förra året. Många timmar har spenderats i löparskorna och jag hoppas det så förblir i år också. Vissa rundor har varit bättre än andra, sådär magiskt bra faktiskt. Ida skriver på ett härligt sätt hur hon och löpningen tagit sig fram genom det gångna året, in och kika vetja! Jag gör något liknande. Du hänger väl med? Klicka på rubrikerna för att läsa mer..

Min första löprunda med utmattningsdepression

Att inte kunna förmå sig att göra något en älskar så innerligt, när det i själva verket är just bara det som en vill, det är frustrerande och obeskrivligt jobbigt. Utmattningsdepressionen kom att innebära att träningen inte alls var ett naturligt inslag i min vardag längre, motion på recept skrivs alltmer ofta ut men det är inte alla gånger det funkar. Kroppen vill liksom inte. Det tar tvärstopp. När en sedan fått tillbaka den där gnuttan energi som krävs, för att knyta på sig skorna och ge sig ut, då njuter man. Tro mig. Den första löprundan i, under och med min utmattning var magisk. Inte alls särskilt glammig. Men kroppen njöt. Något jag aldrig glömmer.

Löpning i Höga Kusten

Sommar och Höga Kusten, oj så fint det klingar i mina öron. Att då samtidigt få springa vid vatten, upp på höga berg, längst snårig skog tillsammans med personer som en älskar gör mig alldeles varm. Det kallar jag fin löpning. Sådant som etsar sig fast och aldrig försvinner. I år, i sommar, då vill jag och löparskorna utforska Höga Kusten lite mer.

IMG_9853Mari23

Blanktjärnsrundan i Åre

Åre! Ni vet ju redan vad jag tycker om det stället, – så jag går inte in mer på det! Att få uppleva något som detta, i slutet på oktober eller egentligen när som helst på året är något jag önskar alla skulle få göra. Det här var en runda i fjällen som jag aldrig någonsin kommer glömma. Snårig skog, myrar, spångar, snö, kyla, sol, fjäll så långt ögat kunde nå, turkosa tjärnar, livet….ja för tusan, denna dag slår mycket under 2016. Jag vill dit igen.

blanktja%cc%88rn4

Norra Berget i Sundsvall 

Ibland behöver en inte ta sig långt bort för att uppleva fantastiska ögonblick i löparskorna. Mitt favoritställe i Sundsvall, Norra Berget, har under det gångna året besökts många gångar. Inte alltid i löparskorna, ibland bara för komma ut och för att blicka ut över staden, andas in livet och bara vara. Men de ögonblick jag minns som mest, det är dom när jag sprungit, tagit vägen upp på berget, stannat, andats och njutit lite extra. Utsikten är magisk. Sådär att en ryser en aning.

Sundsvall

Löpning är stor del av mitt liv och det finns många många fler fina rundor som jag alltid kommer minnas, men dessa är några jag minns en aningen mer. Tack för dessa fina minnen. Nu blickar jag fram emot ett nytt år, med nya möjligheter att skapa magiska löparögonblick.

Dom där minnena.

Johanna skriver om tillbakablickar. Också jag måste benämna dom, för det är faktiskt dom där sablans underbart och helt magiska tillfällena som en kommer minnas hela livet. Eller har jag fel? Det behöver inte vara något stort. Ett ögonblick. En mening. Vad som. Tillbakablickar på minnesvärda händelser är något så himla viktigt, som en inte får glömma bort…

Hur gör du för att påminna dig själv, om alla fina minnen du har?

Jag har oerhört många fina minnen, här är tre av dom;

IMG_0774När jag sprang min längsta runda någonsin. Det där fåniga leendet som liksom aldrig bleknar efter en sådan känsla. Ni vet känslan av att vara så JÄKLA stolt över sig själv. Den är sällsynt, men så fantastisk! Oavsett om jag längre fram krossar distansen så kommer just den där känslan, just den där dagen aldrig glömmas bort.

SyskonbarnAlla minnen jag har med dessa fantastiska människor. Vareviga gång vi träffas skapas magiska ögonblick, sådant som en moster bara kan känna. Och sådana minnen som jag alltid kommer känna glädje över att titta tillbaka på. (Oj så djupt det blev). 

Gränsen4Premiärbesöket i Riksgränsen. Snö, fjäll och ett hotell. Inget mer. Men ändå så många möjligheter. Jag gillart. Längtar tillbaka.

Alla minnen är unika. Ingen bättre än den andra. Det gäller bara att inte glömma bort dom…

/ M A R I

Pictures from Åre.

Åre1jagspelJuleskumchampagneförrättkalasmattårta

Jag har så smått börjat tömma både mobilen och kameran efter vistelsen i Åre och trots att det knappt gått två dagar sedan vi kom hem, så älskar jag att kolla på bilderna. Åre alltså! Vilka minnen. Har det stället inte besökts så tycker jag ni ska göra det. Som Sara kommenterade hos mig igår, ”Ja, bara av att vara i Åre är feelgood på toppnivå” och hon har så himla rätt. Älskart.

Säger såhär, fler bilder kommer. Medan får dessa tala för sig och mer än så säger jag inte.

/ M A R I