Träningen går som på LÖPANDE band.

Lördag morgon och jag är villig att skriva under på att dygnen har alldeles för få timmar. Det är inte alls så där att jag stressar fram, tvärtom! Jag lyssnar som aldrig förr. Men, jag vill oerhört mycket. Det liksom spritter i kroppen på mig. Lite vårkänslor nästan, märkligt nog när det är höst och mörkret börjar ta över. Men iaf, jag njuter och hoppas det håller i sig.

Träningen går likaså, som på löpande band. Den görs liksom av sig självt. Har du känt det känslan? (Hmm, undrar hur länge efter det här inlägget jag får sota för den meningen?). I skrivande stund är jag faktiskt strax på väg ut på en löprunda, får se hur den ter sig. En längre variant skulle jag vilja mig på. Eventuellt upp till mitt favoritställe. Det återstår att se…

Vad gör ni denna lördag? Strålar solen på er?

 

Lyxen att ha skogen runt knuten

Det finns mycket en kan vara tacksam och överväldigad över. Det finns både stora och små saker. Mer djupa och andra ytliga.

Den här tisdagen tänker jag då ägna mig åt att skänka en tanke på att det är rena lyxen att jag har skogen runt husknuten, skog som är riktigt löparvänlig dessutom. Win Win. Ni vet så där löjligt fint att en vill springa hela tiden. Varje dag. Helst flera gånger. Vilket vi alla förstår inte går såklart.

Skogen här allra närmast kan ta mig runt på en cirka 6 km runda, där en kort kort sträcka är på en asfalterad gångväg. Bara massa skog med andra ord. Ni hör ju, det här är en löpares dröm och jag är helt exalterad. Vill ut NU.

Vad ägnar du en extra tanke på idag? 

Igår när jag sprang strålade solen, temperaturen var perfekt, klockan var inte ens slagen 16.00, en tuff start vände och blev magisk. I en löpares ögon var allt perfekt.

Im back!

Okej hörrni! Jag gjorde ett tappert försök för några veckor sedan, knåpade ihop några inlägg från sommarens härliga vandringsresor. Scrolla ned och läs vetja, ni kan komma att älska det. Vilken natur vi har alltså.

Jag har också nämnt att jag kommit igång ordentligt med löpningen efter skadan som skedde i våras, om ni minns den (?). Ni vet, ledbandet gick nästan av i högra foten och jag blev ordinerad vila och rehab. Jag sprang inte på flera veckor och en mtb köptes för att användas som ett substitut. Jag blev kär i cyklandet och så höll jag på i någon månad, till det att jag fick springa igen. Och som sagt, löpningen har jag kommit igång med ordentligt.

Jag meddelade också att bloggandet skulle ske lite mer sporadiskt, när jag verkligen kände för det (som det givetvis alltid ska vara). Men sedan blev jag däckad i en rejäl förkylning och något skrivande orkades inte med. Men, nu är jag frisk och kry. På benen är jag och vardagen med jobb, träning och allt vad det innebär är igång.

Dessutom har jag bestämt att jag ska ge bloggandet ett ärligt försök igen, jag gillar det ju! Jag vill skriva, jag vill inspirera. Och jag hoppas ni gör detsamma? Gillar det alltså! Däremot kommer denna sida på Isikost läggas ner och jag kommer köra mitt egna race, på en egen hemsida. Vilket jag hoppas ni hänger med på. Eller?

Så, på återseende! Jag är strax tillbaka..

IMG_9769

Lägesrapport och det här med bloggen

Det är måndag. Andra helgen efter första jobbveckan har precis avklarats. Det känns lite lyxigt ändå, känslan när en får njuta av helgerna igen. Ni vet..

Det här med bloggandet då, jag har som ni märker inte alls varit lika flitig som innan. Vilket i och för sig inte gör något, för det är ju ändå min blogg, min blogg som jag bestämmer när den ska uppdateras. Semestern som varit har vigts åt att släppa allt, inte allt kanske – men mycket!! Det har faktiskt varit riktigt skönt. Visst, jag saknar att skriva. Jag gillar det ju. Inspirera och motivera. Publicera bilder för att sedan kunna minnas tillbaka. Ha kontakt med er läsare osv. Men, jag har behövt fokusera på annat. Och något jag kommit fram till under tiden är – jag kommer här i framtiden skriva när det faller på. När liksom fingrarna verkligen vill smattra på tangentbordet och när jag verkligen känner att jag vill dela med mig. Det kommer säkerligen bli en hel del, men ingen press och inga krav. Inget sådant kommer det vara. Ok? Är ni med på det?Hoppas det!!

Men, ni vet att jag finns på instagram och där är jag mer flitig. Ni hittar mig på → mari.doitforyourself ←

Annars då!! Löpningen flyter på, så himla skönt att kunna springa igen. Styrketräningen har fått stå tillbaka dock, och det känns. Lite i rygg och så. Men jag har liksom haft fullt upp med att dansa tango med alla springendorfiner. Vilken känsla hörrni. Men snart, snart…typ imorgon…ska jag leta mig tillbaka till min kära stång och mina svettiga vikter. Och en sak till, jag har två fjällvistelser jag ska berätta mer om + en vandring i Höga Kusten. Håll utkik!

Hur har ni det då? Har ni kommit igång med jobb och så i höst? Hur känns allt? Berätta!

IMG_8430

Efterlängtad träningsvärk

Under tre veckor och en dag, alltså tiden som gått sedan jag sprang sist, hinner man (läs: jag) bli frustrerad, arg och galet löpsugen om och om igen ett flertal gånger. Sjukt lång tid för en som brukar springa flera gånger i veckan. Men det är inget att göra åt – det är bara att vänta och ge foten den kärlek den behöver just nu.

Men…

När inte allt känns hundra procent bra blir det lätt att ingenting annat känns okej heller, och det är precis så situationen sett ut. Den andra träningen, så som gym, cykling osv har blivit lidande och det har känts rätt mediokert. Jag har utfört den men inte jättemycket mer än så. Fram till i går när träningsvärken efter fredagens gympass gav sig till känna.

Helt sjukt, men jag har nog aldrig varit så glad över träningsvärk tidigare. Det blev liksom vändningen, eller något liknande…kanske…för idag är jag sjukt peppad för ett svettigt pass på cykeln.

Jag håller tummarna för att den känslan ska fortlöpa och att morgondagens besök hos sjukgymnasten ska vara ett positivt besök.

IMG_6400

Jobb som löpcoach

Hörrni! Jag har inte berättat, eller såhär är det egentligen – jag har ju nämnt det lite smått tidigare, att något varit på gång men inte mer än så. Jag ville när jag nämnde det vara helt säker på att det skulle bli av först, vilket det i och för sig inte blivit ännu, eftersom min stukade fot satte stopp för det.

Men så snart foten är hel kör jag..

Jag har fått jobb som löpcoach på SportsGym

Hur galet är inte det? Jag löpcoach liksom!!! Så jädra kul! Utbildningen på Urban Tribes har gett utdelning alltså och jag ser med spänning fram emot att få sätta igång. Det ska bli grymt att få inspirera och motivera andra till att göra det jag själv gillar mest.

Från en början kommer det bli ett pass i veckan, sedan får vi se hur vi utvecklar det. Men först och främst ska jag rehaba min fot och vara helt säker på att den håller. Jag vill verkligen inte riskera något. Men som sagt, så himla himla kul! Jag återkommer när det är dags att köra igång…

Du som bor i Sundsvall, hänger du med?

IMG_6120

Status på nuläget

Lördag. En dag då jag i detta nu brukar ha avnjutit en härlig morgonrunda i löparskorna, ätit en god frukost hemmavid för att sedan fylla dagen med något annat fint. Rätt typiskt för att vara en lördag i mitt liv skulle jag säga!

Image-2

Men…

Istället ligger jag fortfarande med foten i högläge – jag haltar runt små sträckor, svär några ramsor över hur galet sugen jag är på att snöra på mig skorna och springa en vända. Men samtidigt (på något konstigt sätt) gläds jag åt att jag faktiskt nu kan strukturera och planera in annan typ av träning. Ni vet, sitta stilla hur länge som helst funkar inte. Jag har gett helgen till det. Bara vila och ladda energi. Men till veckan tänker jag mig, gym, simning och cykling. Vad tror ni om det?

Annars då, jodå. Jag är vid gott mod. Läser inspirerande löpartidningar, lyssnar på musik, andas frisk luft, värmer mig vid kaminen om kvällarna och drömmer mig bort till en annan plats i Sverige. Hur har ni det?

Image

Skadad med en stukad fot

Ligger hemma med en stukad högerfot. Jag har faktiskt lyckats hålla mig från skador under de närmsta åren, vilket givetvis har varit till min glädje. Och det där med stukade fötter – vet knappt om det ens har hänt tidigare (?) Jag har klarat mig bra!

Men, olyckan är snabbt framme!

I tisdags hände det jag inte alls vill eller har någon som helst lust med – något så otroligt onödigt skulle jag vilja påstå. Jag lyckades trampa ordentligt snett på en sten (format mellanstor) som tittade fram i gräset där jag höll till under uppvärmningen på Stenstansloppet. Frustrerande nog så var det under sista övningen. Kul.

Just där och då gjorde det inte alls ont, men foten svullnade snabbt upp och både igår och idag ligger jag raklång i soffan – traskar emellanåt några vändor genom lägenheten för att stimulera blodcirkulationen. Håller nu tummarna hårt för att detta ska läkas ihop snabbt! Va fasen, det är ju årets bästa löparsäong.

Har ni själva någon erfarenhet av stukade fötter? 

IMG_6140

From My Iphone

Det där med bilder – det fotas en hel del alltså, men det är knappt hälften av bilderna som kommer upp här på bloggen, så därför tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från de närmsta dagarna. Enjoy!

IMG_5926IMG_5941IMG_5950IMG_5951Mat är något som gillas – här massa trevligheter från helgen i Göteborg.

IMG_5938IMG_5940IMG_5952

Helgen bjöd på sommarvärme och härliga stunder inne i centrala Göteborg.

IMG_5962IMG_5976IMG_6019

Uppladdning med tjejerna under lördagen både hemma och vid Slottsskogen.

IMG_5991

Och så var jag iväg!

Dagarna efter Göteborgsvarvet

Mer än ett dygn har gått sedan jag tillsammans med många andra sprang Göteborgsvarvet under en fantastisk lördag som bjöd på en enorm folkfest. Känslorna efteråt har varit lite överallt faktiskt, ni vet, man blir rätt tom efter en sådan påfrestning. Men – allt det fina som var har faktiskt vägt upp allt.

Tankarna efteråt

Som jag skrev ovan – efter både den nervositet som fanns inför loppet och den temperatur som inte min kropp vant sig vid krävdes en hel del av både mig och de dagarna som varit efteråt. Jag har verkligen varit helt sopslut. Tom liksom. Jag har inte ont någonstans alls, utan det hänger mer en förlamande trötthet över mig som bevittnar om vad jag faktiskt gjorde i lördags. Men utöver det är jag mäkta stolt över mig själv, sånär som på sportdrycken jag skulle ha slopat. Men det är lätt att vara efterklok sägs det.

Annars kommer jag framöver givetvis se tillbaka på den här helgen som något riktigt riktigt bra. En tjejweekend med extra allt, tillsammans med mitt löparteam (Ida och Malin) som för övrigt verkar bli ett tight team som håller ihop i framtiden. Grymt kul att ha funnit så likasinnade tjejer. Vi har Åre tillsammans att se fram emot nu, men jag tror vår helg i Göteborg kommer leva kvar länge i våra samtal. Eller vad säger ni?

Hur upplevde du själv dagarna efteråt?

IMG_5973

Idag är jag åter tillbaka i vardagen och istället för att byta om och värma upp inför ett kommande träningspass, ska jag istället ikväll få äran att värma upp alla de anmälda till Stenstansloppet här i Sundsvall. Vilket kommer bli riktigt kul! Ses vi? Annars, ha en fin tisdag!