Morgonlöpning ute på landet

Barnen har påsklov på jobbet och det genererar i att dagarna blir lugnare – det är alltså färre barn på jobbet och en har i och med det mer tid och ork till annat, utanför jobbet. Igår packade jag väskan och åkte till stugan exempelvis…

..Något som jag oftast inte orkar eller har tid med, mitt i veckan, en helt ”vanlig” vecka.

Image

En lugn kväll resulterade i en härlig morgonlöpning på landet.

Löparkläderna var nedpackade och en morgonrunda var planerad, lite sådär som jag brukar vilja ha det när jag är där ute i stugan. Tror det faktiskt inte finns något bättre sätt att vakna upp till, och framför allt inte när solen strålar så fint som den gjorde i morse. Ni vet, lugnet som bara landet kan ge, luften, landsvägarna, skogen intill. Ja, allt. Magiskt är det.

Jag klev ut vid 07-tiden i morse, värmde upp med lite jogg och löpskolning sedan gav jag mig ut på vägarna. Eller den enda väg som finns, landsvägen som går genom byn. Solen gick upp, fåglarna kvittrade, tranorna dansade på åkrarna, löpstegen kändes lätta, en härligt god frukost som jag förberett lite smått väntade hemma och minusgraderna svalkade rätt så gott där jag sprang.

Nästan 6 km senare var jag åter tillbaka, stannade till. Blickade ut över sjön, andades. Vilken morgon!

Image-1

Påskaftonslöpning

När du letade påskägg som bäst knöt jag på mig skorna och sprang en påskaftonsrunda istället. Eller, gjorde du detsamma som mig kanske? Eller både och?

Påskaftonslöpning på landsvägar ute på landet

Skärtorsdagen såg ut såhär. Långfredagen innehöll ett besök på gymmet och påskaftonen började i löparskorna. Hur har din påsk sett ut? Träningsmässigt alltså!

Men över till påskaftonslöpningen. En lugn morgon spenderades i stugan, med god frukost, en brasa i kaminen och föräldrarna som sällskap. Vid 10-tiden någon gång bytte jag om och gav mig iväg. Solen kämpade tappert för att ibland lyckas komma fram där bakom molnen – det var vindstilla och närmare 3 grader varmt. Landsvägarna var tomma, sånär som på en fyrhjuling jag mötte efter någon kilometer samt hästarna jag hejade på i hagarna. Men som jag sa, dom flesta var nog hemma och letade sina påskägg skulle jag tro.

landet

Redan när klockan hade slagit 25 minuter hade 5 km sprungits och tempot var alldeles perfekt. Känslan var så i alla fall. Lite snabbare än vanligt alltså, för att vara mig, men jag tror banne mig att kroppen vant sig vid det. Att springa lite snabbare alltså. Heja heja. Ytterligare ett par kilometer räknades in på kontot, dessa var om något lite lugnare. Härliga omgivningar blev minnen och sköna löparkänslor gjorde kroppen alldeles pirrig. Det där att springa landsväg också, som jag gillar det. Så enkelt och så skönt.
En fin start på en annars väldigt fin dag!

image1