Påminnelse: Superkroppen!

Det var en en sak som inte kunde lämna mina tankar igår, så idag måste jag helt enkelt skriva om det. En påminnelse som jag tycker varenda underbar människa där ute ska ta till sig. En påminnelse som tyvärr jag själv och jag vet andra inte riktigt stannar upp och tänker på, inte så ofta som en borde i alla fall.

Påminnelsen har med den där Superkroppen att göra. Den där kroppen som vi ALLA har, på olika sätt, men som får stå ut med så otroligt mycket. Tankarna började snurra angående det här igår, på grund av en del ur ett sms jag fick av en vän. Jag citerar:
”Du hade ju kutat 12 km- Din galning!. Inte så himla länge sedan du var sjukskriven. Och du är redan tillbaka i dom höga kilometrarna. Hoppas du förstår vilken superkropp du har”. 

Och vet ni, ja JÄKLAR vilken superkropp jag har. Jag är löjligt lycklig över den. Den tar mig runt och med på det mesta och den klagar sällan. Som min vän skrev, det var faktiskt inte så länge sedan jag var sjukskriven. Mellan aug-jan närmare bestämt. En ganska lång period. Att besöka affären eller gå utanför dörren för en promenad var ibland omöjligt och visst, där i några månader klagade min kropp väldigt mycket. På allt, hela tiden. Men den kämpade. Nu är vi överens och jag är tillbaka. Med besked. Kroppen tar mig runt på mina (långa) löprundor igen och inte mycket alls är det minsta jobbigt längre. Ingen är lyckligare än jag.
Jag och min SUPERKROPP!

jag

Glöm nu inte vilken fantastisk kropp ni faktiskt lever i. För håll med mig, de där vi ofta fokuserar på, som de där extrakilona eller annat liknande trams faktiskt inte alls spelar någon roll, egentligen. Våra kroppar är helt fantastiska ändå. Både din och min.

Påminn dig själv om detta ibland.
Punkt.

/ M A R I