Årets första julmarknad.

Årets första julmarknad är besökt. Jag stred lite emot mina egna regler kan jag säga. Jag brukar inte vilja se eller känna något juligt förrän första advent, det är då, i min värld julen börjar. På riktigt. Men i år blev det annat, jag besökte årets första julmarknad redan i mitten på november. På min egna begäran. Men när söndagens väder visade sig vara alldeles fantastiskt var det svårt att låta bli..

vinter3julmarknad7

Det var kanske inte den bästa julmarknaden jag varit på, men så där lagom och alldeles tillräcklig för att jag skulle bli varm i själen. Mina föräldrar och min ena systerdotter var med och de hade samma tankar 

vinter5vinter2julmarknadjulmarknad4vinter1julmarknad3_fotor_collage

Efter helgens inslag av julen väntar jag nog till den första advent innan jag fortsätter mitt julmys.
Har ni tjuvstartat julen ännu?

/ M A R I

Bilder från Fjällmaraton Sälen 2016.

Det är svårt att släppa taget om detta ska ni veta. Släppa taget helt kommer jag nog aldrig göra men jag menar, det finns ju trots allt mycket annat jag kan dela med mig av här på bloggen. Jag har dock några bilder jag bara måste servera er, innan jag med gott samvete kan lägga Sälen-mappen åt sidan och fokusera på annat. Ok? Är ni med? 

Fjäll Fjäll1 Gänget2 Kärr Myr Solen Mari Sälen Utsiktcollage2 IMG_0394

Det är svårt att inte längta tillbaka när jag bläddrar bland alla bilder. Jag ryser av välbehag.

/ M A R I

Motivationen.

Ja! Vad hände? Jag nämnde ju för drygt en vecka sedan att jag tappat motivationen lite, den fanns liksom inte där men ändå visste jag någonstans (känner mig rätt bra vid det här laget) att jag med rätt medel skulle hitta tillbaka till den. Jaha, så hur har det gått? Hittade jag tillbaka? 

Jag tror det. Ett tag lät jag det vara så, jag lät kroppen vila lite samtidigt som jag själv hann fundera på vad jag egentligen ville. Bra deal tyckte jag ändå och det visade sig vara bra. Förändring. Ett ord jag kom fram till skulle leda mig på rätt bana igen, för det är ju med träning i livet som jag mår som allra bäst. Har liksom svårt att tänka mig att vara utan.

För att förändra måste en kliva ur den där boxen, och det gjorde jag. Inte med så jättestora kliv men så pass att jag faktiskt har funnit gnistan igen. Att träna ju förbaskat roligt. Men vilka förändringar har jag gjort, se nedan:

* Tog bort musiken ur öronen när jag sprang. Vilket jag har fortsatt med, oj så härligt det är! Jag upplever och känner löpningen helt annorlunda.
Jag bara gör det. Inget knussel liksom. Detta har jag strävat efter förut också, men där ett tag så var det väldigt enkelt att välja att stanna hemma istället. Jag ångrar mig inte. Det är bara att köra, jag gillart ju!
Jag försöker planera in minst ett pass med sällskap varje vecka. Hej peppen! Detta har skett tre gånger sedan då, och hej så skoj det är. Mer sådant.
Styrketräning varannan dag. Detta funkar jättebra, trots jag ibland tycker det är svårt att gå in när det är ljust ute. Löpningen kontra tiden på gymmet är lika roliga. Varje gång. 

Mari E citat

Mer än så behövdes inte. Just nu har jag hittat tillbaka till det jag ville hitta tillbaka till. Glädjen! Vilket är allra viktigast.. det ska vara roligt.

Med det säger jag trevlig helg samtidigt som jag laddar för ett träningspass på gymmet med en nära vän.
Vad laddar ni upp till? 

/ M A R I

Jag gick utanför boxen.

En har sina rutiner. Bekvämlighet, det har och kommer liksom alltid funka så. Men är det inte då en blir uttjatad och tappar gnistan till slut? Kanske inte med allt om du frågar mig, jag menar, jag äter i princip alltid samma frukost. Varje dag. Men jag vill ha det så, jag älskar det! Men annars däremot, när det kommer till andra vanor behöver det varieras, det behöver klivas utanför den boxen. Och jag gjorde det igår. Ingen dunderstor grej egentligen, men det gjorde skillnad. I alla fall där och då.

Jag brukar alltid ha musik eller en pod i öronen när jag är ute och springer, sånär som när jag har sällskap, jag har liksom trott att det inte funkar att springa utan. Det har känts för obekvämt utan, men har jag över huvud taget testat? – Haha, nej! Jag har liksom inte velat. Eller vågat. För oavsett om jag helhjärtat har lyssnat på varje låt, så har det känts tryggt att ha något. Trygghet ni vet, den lämnar en inte gärna.

Igår måndag, den 18 maj 2015 lämnade jag både mobil och musik/pod hemma. Jag bytte om och gav mig iväg bara. Hur skulle det gå? Skulle hela världen rasa och löpningen totalt fallera? haha, tvärtom. Det gick urfint…

DSC04957..våga ta det där klivet, om det så må vara ett litet. men oavsett är du en bit på väg.. 

Och det jag vill få ut av det här, är att jag vill ”öppna nya dörrar”. Tänka nytt, för efter gårdagens ord om att jag har tappat motivation har jag valt att välja andra vägar. Men jag börjar med dom små korta. Sedan får vi se vart jag hamnar…

/ M A R I

Löpande prioriteringar.

Vi snackar prioriteringar. Vilket det gör rätt ofta här i livet. Både bra och dåliga. Idag var det Sovmorgon vs. Löpning som brottades mot varandra. Rätt enkel match såhär i efterhand faktiskt.

Jag har ledig dag men klockan ställdes på 06.15 trots det. Allt för att jag ville hinna med löpningen innan alla måsten som ska hinnas med sattes i spel. Otroligt klok prioritering enligt mig. Men kanske inte för andra..vad vet jag.

IMG_1513

En vän skrev på Instagram att hon imponerades av mig, att jag tar mig för det många andra sitter hemma och gnäller om att de aldrig gör. Och det är många gånger det jag försöker förmedla, både här, på instagram och i det vardagliga livet, – att i mångt och mycket handlar det om prioriteringar. VILL man så KAN man. Men försöker man inte, då kan en inte heller sitta hemma och klaga. Och det gäller ju i princip allt här i livet…

Så är ni i det stadiet där ni sitter och beklagar er på att andra är så duktiga och att ni sällan får saker och tinga gjorda. Har du ens försökt? Testa dig fram vetja. Jag lovar att du snart hittar ett sätt som passar dig och ditt liv perfekt… för glöm inte, det är utefter Dig du måste utforma allt. 

Kram på er.

/ M A R I

Fråga mig, jag svarar!

Nu är det på tiden tycker jag, att jag har en FRÅGESTUND! Jag får en del frågor i kommentarsfältet som jag också där svarar på. Men som då kanske inte alla tar del av, så jag tänker mig att Ni frågar vad ni skulle vilja veta mer om, kanske önskeinlägg? Frågor om hälsa, träning, privat? Ja, vad vet jag…

Jag lämnar nu över till er…

2014-08-30 213 Sv mörk_Fotor_CollageNi frågar i detta inlägg och jag svarar på fredag. Ok?

/ M A R I

Tacksam för bloggen.

Ibland har jag ställt mig själv frågorna, varför bloggar jag? Varför lägger jag så otroligt mycket tid, som faktiskt en blogg kräver, på att skriva om saker som jag ibland inte ens får respons på? Ja, varför allt detta? 

Jag tror säkert ni är flera där ute som har frågat er själv detta. Eller har jag fel?
Men varför benämner jag då rubriken som jag gör idag. Jo jag ska säga er…

Den här bloggen har, när jag sätter mig ner och funderar, faktiskt gett mig OTROLIGT mycket. Mer än du någonsin kan ana faktiskt. Och allt började 2008 då jag ville hålla familjen i Sundsvall uppdaterad om vad jag pysslade med här nere i Stockholm.

Bloggen, min kära ägodel har gett mig vänner, underbara vänner för livet, mod till att skriva och analysera öppet, möjligheter, kontakter, lärdomar och jag kan fortsätta en bit till. Men jag väljer att stanna där. Jag tror ni förstår vad jag menar. Så idag är jag extra tacksam över den här bloggen. MIN blogg.

2014-08-30 273 Sv mörk

 

Att sedan, då tveksamheten över allt detta fina få en kommentar som denna (läs nedan) kan jag faktiskt inte annat än bara älska allt ännu mera.

”Alltså, du sprider sådan enorm rörelseglädje så jag vet inte vad! Visst, du är en snäcka som gillar snygga träningskläder, kanske lite flaschiga attiraljer men mest visar du att träning inte behöver vara så svårt, inte så avancerat utan bara härligt! Allt som behövs är ett par schyssta dojor, en sport-BH (behöver nog de flesta kvinnor iaf) och lite jävlar anamma! Hitta sedan en backe. Gå, hoppa eller spring uppför den. Repeat. Bli trött. Gå hem. Duscha. Ät. Var nöjd och älska dig själv.

Idag fick du mig att tänka positivt i det dystra-VAB-träsket. Efter att jag läst ditt inlägg tog jag sovande barn i vagnen, begav mig till närmsta backe och gick i rask takt uppför, 55 gånger. Sen gick jag hem. Nu ska jag dricka smoothie! Tack Mari, för att får mig att röra på mig-mer än vad jag annars kanske skulle göra. Kram”

Dessa ord gick rakt in i hjärtat. Det är precis det här jag vill. Sprida energi och vara en inspiration. Tack!

/ M A R I