Jag har semester.

Ja, kort och gott. Semestern är invigd och hela en vecka har redan passerat…

Jag har påbörjat semestern med lata dagar på landet, sådär ni vet, när dagarna flyter in i varandra och tiden liksom nästan står stilla. Såå skönt har det varit, framför allt väldigt välbehövligt.

Träningen då?

Mm, den här bloggen handlar ju huvudsak om träning och allt vad det innebär. Träningen har legat i lä ett tag ska jag säga er – förmodligen väldigt bra men också för att foten varit som den varit. All träning har liksom blivit drabbad. Men, jag har smugit igång löpningen lite lätt. Så pass lite att jag inte vill kalla det löpning egentligen men foten har fått känna på hur det känns att springa i alla fall. Vilket kändes prima, sånär som på lite stel efteråt – men ingen värk alls. Jag ska bygga upp långsamt, inte ha någon brådska. Jag känner mig sjukligt pepp för att få igång löpningen igen.

Cykeln har fått desto mer uppmärksamhet istället, likaså funktionell styrka.. men alltså, cykla. Så himla underskattat tycker jag. Jag gillar det. Vilken frihetskänsla liksom. Men trots det – ingenting klår löpningen.

På tal om löpning – håll utkik oss Petra Månström i dagarna. Bara en notis tänkte jag.

Annars då, hur har ni det? Berätta!

Jag tänker fortsätta semestern på landet och samtidigt räkna ner dagarna inför nya äventyr i Åre.

IMG_7667

En äventyrslördag i Åre

Det är lördag morgon – den första dagen i juli månad. Solen bländar oss från den klarblåa himlen och Åre är alldeles tyst…

⇒ Här kan du läsa det första inlägget om min helg i Åre 

.. jag och Katrin hade redan på fredagen bestämt att vi skulle sova ut – i Åre stressar man inte. När vi båda var på benen, sådär strax innan 09 dukade vi fram en härlig frukost ute på Katrins balkong. Bara det – sol, balkonghäng, frukost…jag finner inga ord. Vi planerade lördagens äventyr i detalj, bredde smörgåsarna vi skulle ta med och kände oss upprymda över vad som väntade. Det skulle bli en strålande dag!

Vi packade in oss i bilen och körde mot kabinbanan. Milslånga vyer och ett härligt pirr i magen (inte utan att jag tycker det där med höjder är lite läskigt) fick turen upp att gå väldigt snabbt. Vi traskade de sista kilometerna upp till Åreskutan, där vi slog läger för dagen. Vår tanke var där uppe var att peppa och heja på alla som sprang Åre Extreme-Challenge den dagen. Sicka tappra damer och herrar alltså. Med oss hade vi smörgåsar med de bästa närproducerade påläggen och ljuvliga biscottis från Åre Bageri – som jag varsamt doppade i kaffet medan jag blickade ut mot alla fjäll. Livskvalité!

IMG_7363IMG_7523 IMG_7525IMG_7286

IMG_7541IMG_7368

När klockan visade efter 14 tog vi oss åter ner till byn, för att se målgången! Solen värmde på bra där nere och efter en kort stund kände vi oss både nöjda och glada – med härliga minnen och en nyköpt keps i bagaget…

Lördagen fortsatte och med den kom också ytterligare ett äventyr…men det tar jag i ett annat inlägg.

Mitt kära Åre

Ni vet alla redan vilken relation jag har med Åre – en så där riktigt kärleksfull relation som för alltid kommer finnas. När sedan en helg i början på juli fylls med magiskt fina saker, just i Åre – då blir relationen allt djupare ska ni veta.

Låt mig berätta..

Jag och Katrin har länge försökt få till en helg som ska passa, vilket varit svårt. Men den här gången fick vi till det. Jag packade väskan med äventyrsprylar och begav mig till Åre i fredags. Solen strålade och sommaren visade sig från sin bästa sida. När jag anlände vid 16-tiden mötte Katrin upp mig, vi startade vår helg med en glass på Grädda där vi också började vår resa mot att lära känna varandra än mer. Det var ju trots allt första gången vi sågs (men ändå kändes det som att vi redan känt varandra i flera år), men absolut inte sista. Vi njöt av solen, fjällen som vi hade framför oss och den goda glassen. Lakrits och kokos, vilken utsökt kombo. Katrin, hann du räkna hur många gånger jag nämnde att jag älskar Åre under den stunden? haha. 

IMG_7553

När klockan slog middagstid bockade vi av charken på ICA och dukade sedan upp ett bord fullt av trevligheter, hemma hos Katrin. Det där med plockmat alltså – det bästa när det kommer till mat! Visst är det gott? Åre, plockmat, sol, sommar…… ja tusan, vilken start! Sara gjorde oss också sällskap under kvällen. Även där – såååå himla trevligt att träffas! Till sent innan myggen tog över satt vi ute och förundrades över det fantastiska ljuset, skrattade gott och planerade nya äventyr tillsammans – mitt älskade Norrland! Strax innan midnatt var det godnatt.

Lördagens äventyr kommer du kunna läsa om imorgon…

IMG_7252

Drömställen att springa på

Under det här året har jag fyra lopp jag ska springa, fyra lopp av olika karaktärer och i fyra olika städer. Fyra härliga äventyr som väntar alltså. Men utöver det har jag några andra ställen som jag skulle vilja springa på – sådana där drömmiga ställen som jag ofta tänker på, att jag skulle vilja besöka och utforska mera i löparskorna. Häng på, här är tre av dom;

Höga Kusten

Det där kustområdet i Ångermanland som jag så ofta pratar gott om, stället på jorden jag tycker alla människor någon gång borde besöka. Höga berg och djupa dalar. Milslånga vyer och en natur som får vem som helst att tappa hakan. Bara sådär galet uppgjort för att göra en löpare som jag lycklig ända in i själen.

Västkusten

Kusten som innebär rätt mycket men som jag inte alls vet eller sett mycket av. Men det är något jag skulle vilja ändra på. Så varför inte göra det i löparskorna tänker jag. Och här tänkte jag ta er till hjälp – ni som är bekanta med västkusten. Vart ska jag springa? Vilket ställe får jag bara inte missa? Berätta!

Fjällen

Trots att jag har två fjälliga lopp inplanerade, Salomon 27k i Åre och Vemdalen Fjällmaraton (24 km) suktar jag efter mer. Ni vet ju vilken relation jag har till fjällen – jag bara älskar det och ofta vill jag ha mer och mer. (shit, fick värsta suget efter fjällen nu). Men nu skulle jag vilja upptäcka nya ställen, nya fjäll. Nödvändigtvis behöver det alltså inte alls vara Åre – där jag annars ofta är och spenderar tid. Jag skulle nog vilja utforska områden som Jämtlandstriangeln eller Abisko. Vara ute i flera dagar, njuta av både löpningen, naturen och fjället.

Tre drömmiga springställen alltså – som jag hoppas få lära mig mer om snart. Vilka är dina drömställen att springa på?

IMG_0380

En fjällpåminnelse via brevlådan

Ett svart paket låg innanför dörren när jag kom hem för några dagar sedan. Hmm, vad kunde det vara? Jag hade inte beställt något!!

Vemdalen Fjällmaraton 24 km

Ett fjällopp som går av stapeln i Vemdalen, om exakt 135 dagar – alltså, det är alldeles för många dagar kvar för att ens liksom reflektera över att det snart är nära. Men det är ändå så pass nära att jag fick ett pirr i magen när jag såg vad paketet innehöll – en t-shirt från Vemdalen Fjällmaraton. En fjällpåminnelse alltså.

Salomon 27k i Åre kommer före, i Juli. Två fjällopp på ett år. Det här trodde jag inte om mig själv för några år sedan. Men nu är fjällopp något jag tänker på var och varannan dag. Träningen inför pågår – men den kommer typ nu, i dagarna, skärpas till en aning. Heja heja!

Image-1

24 km – 900 höjdmeter, den 26:e augusti 2017. Ska fler än jag springa?

Image

Åre – mitt älskade Åre

Okej – vi gör såhär! Jag ska fatta mig kort, annars är jag rädd att alla mina superlativ kommer göra er galna.

JAG ÄLSKAR ÅRE!

Nu är ni med på vad jag menar, va?

Åre2

Torsdag – Söndag i Åre. Vi anlände vid 18-tiden – kunde strax därefter äta en fantastiskt god köttgryta som värdparet lagat ihop i väntan på att vi (resterande personer) skulle komma. En lång torsdag avslutades vid 22-tiden – efter god mat, skratt, spel och några goda glas vin. Nu var längtan efter skidåkning STOR.

Dag 1

Fredagen skulle visa sig vara mulen, mild och lite småregnig. Men ingen av oss klagade för det. Vi gjorde en heldag i backarna – med stopp för grillade hamburgare och benen i vila. Riktigt många bra åk blev det och jag hade väldigt svårt för att avsluta dagen i backarna. Men när klockan närmade sig 16.00 och fem timmar ute hade gjorts så var det dags.

Återigen dukades en gourmetmiddag fram (värdinnan i huset kunde det där med att laga mat och det är lyxigt att sätta sig till dukat bord varje dag ska jag säga er) för att sedan övergå till Lets Dance på tv:n och lite sällskapsspel. Jag somnade som ett barn innan 22.30.

Åre5

Dag 2

Strax efter 08.00 på lördagsmorgonen stod vi alla på skidorna. Åre bjöd på strålande sol och det skulle visa sig bli säsongens bästa dag, enligt många andra och även mig själv – jag kunde inget annat än hålla med! Det är sådana här dagar jag önskar jag kunde stanna tiden, njuta extra mycket av allt – mer än jag någonsin kan och önskar. Jag försökte verkligen ta in ALLT under lördagen. Efter nästan sex timmar utomhus var det dags att åka hemåt. Trött och glad? – På alla möjliga sätt och vis!

ÅreÅre1

Sol, grymma backar, glada människor, magiska vyer som är obetalbara, snö, skidor, lunch från grillen – utomhus.

ALLT med Åre är fantastiskt! Speciellt sådana här dagar –  då Åre levererar sitt allra bästa. 

Åre3Åre7

Lördagen avslutades också den med riktigt god mat och härligt umgänge runt middagsbordet. Vi alla var trötta – det tar på krafterna att åka slalom och andas frisk luft. Men tänk så BRA jag mår av det. Melodifestivalen fick hålla oss sällskap i soffan innan vi alla slocknade. TACK!

En helg i Åre med fokus slalom och god mat. Det är grejer det! Livet på en pinne som jag brukar säga.
När blir det nästa gång? – Ja, det får vi se! Men snart hoppas jag.

Åre – följ med mig via min instagram.

 

Image (1)

Vill ni göra mig sällskap i Åre?

I sådana fall tycker jag du ska besöka min instagram – mari.doitforyourself – där jag under mina fyra dagar i fjällen kommer bjuda er på massa härliga Åre-bilder. Det vill du inte missa. Inläggen här kommer utebli, sånär som på en ny äventyrskompis jag skriver om imorgon lördag. Inte några inlägg om Åre alltså – men desto fler på Instagram. Följ mig vetja!

Annars får ni ha en strålande fin helg!

Åre – Ullådalen, Björnen och den första snön.

Återigen är snart en ny helg kommen och jag ska avsluta min fjällhysteri, – snart, bara ett inlägg kvar – i alla fall för denna gången. Ni är väl med mig fortfarande? – Sist jag skrev hade vi precis lämnat Sveriges största vattenfall, Tännforsen, bakom oss..

Klockan var rätt tidigt slagen och vi hade gott om tid. Varken magen eller annat ropade så vi bestämde oss för ytterligare ett litet äventyr. Vi svängde upp strax innan Åre, västerut sätt, upp till Ullådalen. Som ni vet, om ni har läst det förra inlägget, så snöade det denna dagen. Inte i byn. Men på fjället. Där vi parkerade bilen möttes vi av nästan 1,5 dm nysnö. Jag ville liksom bara jubla. Den där känslan när första snön kommer, den är speciell.

Vårt mål för denna lilla utflykt var att knata uppför några slalombackar, bara för saken skull och för att få röra på oss. Det blev drygt en backe – av den anledningen att vi var dyngsura på grund av den blöta snön som kom plus att vi knappt såg någonting. Varken bakom oss eller framför oss. Men snö, det kom det. Oj så härligt..

ulla%cc%8adalenulla%cc%8adalen1sno%cc%88gubbeVi stannade till och roade oss med att bygga årets första snögubbe istället, eller så blev vi bara väldigt inspirerade när vi strax innan sett Hans Olsson (klicka på bilden med snögubben, så får ni se ett filmklipp) stått och bygga en enorm gubbe nere vid backens fot. Vi ville självklart inte vara sämre. Ni kan också se hur mycket det faktiskt snöade. Vi knatade sedan nedåt, torkade av oss och begav oss iväg… En lagom liten tur som faktiskt gav en del mjölksyra i benen. Att gå uppför tar en del..

Vi stannade till på Creperiet i Åre och avnjöt en magisk lunch. Den måltiden var bland det bästa jag ätit…
Den här dagen fortsatte med sällskapsspel och senare middag på Werséns, för att sedan avsluta den med Åres Kokosbollar…

Söndagen – dagen då det var dags för hemfärd valde vi att faktiskt avverka en mindre tur uppe på fjället. Vi ville upp, det hade ju faktiskt varit en av helgens planer och vädret såg ut att vara på vår sida denna söndag. Vi bestämde oss för att utgå från Åre Björnen, där vi under helgen huserade – i Sofias fantastiska lägenhet.

bjo%cc%88rnen bjo%cc%88rnen1Ska du upp på fjället och vandra? Glöm ej att vända dig om! Du kommer missa väldigt mycket annars.

Uppåt gick vi, genom decimeter av snö och lite smårörig terräng.

bjo%cc%88rnen2Dimman började lätta och vi höll tummarna för att få se solen på riktigt. bjo%cc%88rnen3 bjo%cc%88rnen4Jadå, den tvingade sig fram tillslut…

Ju längre upp vi kom desto lyckligare blev jag. All frisk luft, utsikten, tystnaden, stunden, samtalen, allt var liksom perfekt. Vandra, ja tusan, det borde fler göra! Tyvärr mulnade det på, i fjällen går det snabbt, så att fota några bilder längst uppe där vi stannade till, det var liksom inte värt det. Det blev inte alls bra. Nästa gång, då hoppas jag på milslånga vyer..

Men för att summera allt. Fjällen. Åre – Som jag älskar dig! Jag vill ha mer av dig.. Jag har också insett att skidor, ja, det går att åka enormt mycket skidor i Åre, både på längden och utför och det är faktiskt bland det bästa jag vet, men jag ska inte glömma – det finns otroligt mycket mer att både göra och se. Under alla årstider. Det ska i alla fall jag ha i åtanke när jag åker till Åre nästa gång.

Fjällen! Vad tänker ni? Vad har ni för erfarenheter? Berätta! 

/ M A R I

Åre – Tännforsen.

Jag fortsätter min resa genom helgen i Åre. Ni hänger väl med? Skulle det vara så att du missade det första inlägget, då vi besökte Blanktjärn. Då tycker jag du ska klicka dig in här och läsa. Gör det först – sedan hakar du på till Tännforsen!

Tännforsen. Sveriges största vattenfall för dig som inte visste det och tillika Jämtlands största utflyktsmål. Under våren kan så mycket som 740 kubikmeter vatten i sekunden forsa fram i Tännforsen. Under sommaren kan ett regnbågsskådespel förgylla vilken dag som helst medan du hör dånet av den enorma forsen. Rätt mäktigt va? Har du inte varit där? Passa på nästa gång du är i Jämtland! 

Lördagen var regnig och snöig. Kontraster du vet. Snön vräkte ner på fjället och vår tänkta vandring till Åreskutan kändes plötsligt inte så lämplig just där och då. I byn vräkte regnet ner men en utflykt var vi trots det sugna på.. Vi bestämde oss för Tännforsen. Något ingen av oss tidigare sett.

Tännforsen passar alla. Inget krävande och terrängen är en grusad tillgänglig stig.

Från parkeringen gick vi drygt 700 meter genom skog och mark – där vi samtidigt som vi hörde dånet från forsen längre bort kunde lära oss om fjällblommor. Längst vägen hittade vi fina skyltar med fakta om blommorna och vi kom därifrån med många nya kunskaper. Men du, du kanske redan är expert inom området? Ju längre ned vi kom ju närmare hörde vi forsens dån. Vilka krafter. Naturen alltså.

ristafallet3

Strax därefter var vi nere vid Tännforsens fot. Mäktigt. Dånet fick oss att nästintill skrika till varandra. Här stod vi länge och bara tittade. Förundrades över kraften från vattnet och hur faktiskt stort det är.

ristafallet4 ristafallet ristafallet1

Vi fortsatte traska. Upp till utsiktsplatsen.

ristafallet5 ristafallet6 ristafallet7

En regnig och molnig dag som sagt. Så varken forsen eller naturen gör sin rättvisa. Men jag hoppas ni förstår hur fint det faktiskt är. Vi fotade och filmade en massa. Pratade. Läste på och lärde oss mer om den närliggande naturen och chockerades över att det var två män som cyklade tvärs över forsen, på en uppspänd lina för många herrans år sedan. Skulle du göra det? – Inte jag i alla fall!

När vi sedan var både blöta och nöjda promenerade vi den sista biten, tillbaka till bilen. Klädde oss torra och varma och åkte sedan iväg till nästa äventyr. Som bestod av massa snö….

Är du inte den som vill vandra upp på fjället men som ändå vill se delar av den fantastiska natur som sträcker ut sig över Jämtland, då tycker jag du ska besöka Tännforsen. Det finns något för alla. Lätttillgängligt och fin terräng. När säsongen är igång kan du när du förundrats över naturens alla krafter ta en varm kopp eller en härlig matbit på den lilla restaurangen som ligger intill parkeringen. Ha så trevligt! 

/ M A R I

Blanktjärnsrundan.

Alltså. Var ska jag börja? Först och främst, – jag älskar Åre! Så är det bara. På alla möjliga sätt och vis. Jag kan faktiskt inte komma på en enda negativ sak med denna underbara plats. Och nej, jag överdriver verkligen inte. Det är helt enkelt en plats gjord för att tycka om…älska.

Men över till det jag skulle skriva om. Min helg i Åre. Jag tar dag för dag, – jag startar med Blanktjärn! En vandring/löpning och cykelled som jag aldrig innan hade besökt. Jag hade bara hört talas om den, att det skulle vara en fin upplevelse. Något allt borde få se. Vilket det var.

blanktja%cc%88rn1blanktja%cc%88rn

Vi hade verkligen alla förutsättningar för en bra dag. Himlens alla moln skingrade sig lagom till att vi parkerade bilen vid Vålådalens Fjällstation. Ett lätt snöfall gjorde oss sällskap men det var bara mysigt. Ja, du vet – första snön. De 12 kuperade kilometerna som väntade har nog aldrig varit så efterlängtade. Jag var så spänd. Så nyfiken. Framför allt på de spegelblanka turkosa vattnet som jag hade hört talas om. De första dryga 6 kilometerna sprang vi, genom och över trollskog, sten, rötter och blöta hala spångar. Myrar bredde ut sig likt på savannerna. Snön höll sig kvar och jag kunde inte vara lyckligare. Sedan insåg vi att vi skulle missa alldeles för mycket om vi sprang, så vi valde att fortsätta till fots. Inte alls ett dumt val.

Funderar du redan på planera in en tur, – åk till Vålådalens Fjällstation eller besök någon av alla hemsidor som berättar mer. Visitare.com förslagsvis, där du på ett enkelt sätt kan läsa och navigera dig men också hitta andra vandringsleder som du kanske vill besöka. Tips! Lita inte på vad väderprognosen säger. I fjällen skiftar det snabbt. Klä dig varmt. Lager på lager.

blanktja%cc%88rn2

När vi sedan sprungit de dryga 6 kilometerna i en rätt krävande terräng som jag fortfarande inte riktigt har glömt, med några få stopp för att föreviga det vi såg stod vi plötsligt på en höjd, återigen med klarblå himmel ovanför oss. Där vi stod, ovanför trädtopparna tornade helt plötsligt en utsikt ut framför oss, som var något utöver det vanliga. Jag fick nypa mig i armen. Jag ville stoppa tiden.

blanktja%cc%88rn7 blanktja%cc%88rn3 blanktja%cc%88rn4 blanktja%cc%88rn10

Hade jag kunnat hade ni alla fått följa med (och ja, jag borde köpa en bättre kamera) för bilderna gör sig verkligen inte rättvis. Så synd. Men ni anar inte hur vackert det var. Vi stod en bra stund och bara tittade. Fotograferade. Filmade. Vi fascinerades av de turkosa vattnet som trots ett tunt lager is visade sig från sin bästa sida. Vi fortsatte..

blanktja%cc%88rn8 blanktja%cc%88rn9

Istället för att fortsätta på leden tog vi en upptäcksfärd längst vattenbrynet, vi fotade, andades, njöt, förundrades över hur otroligt spegelblankt vattnet var, hur vacker faktiskt den svenska naturen är, vi gjorde några korta undervattensfilmer (som jag hoppas kunna visa, om jag snabbt lär mig hur man gör) och bara var i stunden. Ingen av oss ville nog lämna. Det var verkligen något speciellt. Jag vill tillbaka, gärna nästa gång det går att bada. Vi traskade vidare..

blanktja%cc%88rn6

Från och med nu valde jag att inte plocka upp mobilen för att fota något mer. Önskar lite att jag tog några foton under den sista biten ändå men jag ville verkligen bara njuta. Vi samtalade om livet istället, om allt mellan himmel och jord medan vi parerade mellan rötter och småsten. Och också om hur gärna jag skulle vilja att alla människor fick uppleva det här. Kanske inte just precis Blanktjärn, men naturen. Känslan. Det är något visst. Alla kan. Alla borde. Vips så var vi tillbaka…

Jag nämnde förut att alla förutsättningar var på vår sida, – så var det! Lagom till att vi kom tillbaka till parkeringen tog blåsten och snön vid. De mörka molnen la sig tjockt över oss och vi tackade för denna gången. 12 kilometer terräng senare på en av de vackraste plasterna jag varit på. Det ni. Tack! 

/ M A R I