3 bra saker med dagen.

Jag jobbar bara till 14.00, vilket resulterar i en härligt lång eftermiddag denna härliga fredag. Den kommer innebära träning, iordningfix för att sedan åka och fira min äldsta syster som fyller år. Familjen samlad och en bra start på helgen.

En väska är packad, – för jag ska till stugan med föräldrarna så snart vi firat klart min syster ikväll. Jag har beställt en lugn helg, med god mat, frisk luft, godsaker, Vinterstudion och bara ingenting alls. Jag behöver det nu!

Att jag tillsammans med mina fina kollegor haft en härlig förmiddag tillsammans, med planering och massa skratt. Sådant som behövs på jobbet ibland. Eller, rättare sagt, ganska ofta faktiskt. Så härligt. Så välbehövligt.

Hur ser din fredag ut?

IMG_6808Detta underbara ska jag vakna upp till imorgon.

Att lära sig göra en sak i taget.

Sedan en dryg vecka tillbaka har vår alldeles underbara PT-Fia haft en utmaning igång, – en utmaning som handlar i grund och botten om Multitasking. Hur vi människor gör alltmer saker samtidigt. Utmaningen i sig går inte ut på att du ska multitaska, utan att du istället ska göra en sak i taget. Gör du det? Jag har inte medvetet varit med, eller jo, kanske. Lite. Jag har tänkt på det i alla fall. Försökt att tänka på det.

Hur utför jag saker? Gör jag flera saker samtidigt? Gör jag det medvetet? Eller sker det automatiskt? Mår jag bra av att göra flera saker samtidigt? Och vet ni, när jag ser på det, jag GÖR saker samtidigt. Ganska ofta. Men inte alls i samma utsträckning som för drygt två år sedan. Jag har varit tvungen, för mitt eget bästa, att börja göra en sak i taget. För att över huvud taget orka med.

Men, det jag märker är att vissa saker sker samtidigt per automatik och hade jag inte tänkt på det, då hade jag aldrig reflekterat över det. Hur ofta gör du saker samtidigt? Reflekterar du över det? Om inte, gör det! Jag kan sätta pengar på att du ibland, om inte för att säga, ganska ofta gör flera saker samtidigt, omedvetet. Eller medvetet.

Det är varken rimligt eller särskilt snällt av oss själva, att vi gör flera saker samtidigt. Vi mår bättre av att göra en sak i taget, vi kan då fokusera och lägga ned mer energi på just den grejen.

Nu har Sofias utmaning hållit på en vecka, vilket den skulle. Men det är inte för sent. Börja idag. Fatta pennan och skriv. Reflektera. Var snäll med dig själv.

mari1

Det går att springa långt på vintern.

Så sent som i fredags nämnde jag att jag inte brukar springer särskilt långt under vinterhalvåret, mina pass kortas ned och jag fokuserar mer på känslan och att jag har gjort det än att istället planera och ladda för långpass. Det kräver en del. Men med det sagt vill jag även säga – det GÅR att springa långt på vintern! Det är inte det jag menar…

I går till exempel, jag bytte om och gjorde mig iordning. Jag hade tänkt mig en kort runda, det var kallt, – närmare 10 minusgrader och jag var sådär lagom sugen på att bara vara hemma, men jag visste att jag skulle må bättre efter en löprunda. Ok, ja ni fattar!? Löpningen brukar ju kunna göra under..

Sundsvall bjöd på sol. Vackert var namnet. När den där korta rundan som jag hade planerat var förbisprungen för länge sedan fortsatte jag. Efter 8 kilometer vände jag uppåt. Upp till Norra Berget, uppför alla trappor, till det där stället jag visat förut men som jag inte kan få nog av. SÅ fint. Mitt favoritställe.

sundsvall sundsvall1

Jag stannade, fotade, insöp den fina utsikten, andades, sprang vidare, stannade igen, fotade lite och sedan iväg igen. Ville inte stanna till för länge, ville inte riskera att bli kall. Sista biten hem gick i raketfart, jag vet inte vad som hände. Men löpningen var awesome. Tackar mig själv för att jag tog mig ut!

sundsvall2

Skorna tog mig ut på en tidig runda.

Läste ni inlägget tidigare idag? Om inte, scrolla nedåt och säg Hej till mina vapendragare. Dessa tog med mig ut, eller rättare sagt, – jag tog med mig dom ut på en tidig runda imorse. Klockan 06.00 stegade vi ut genom ytterdörren tillsammans och möttes av kolsvarta mörker. Tur att det finns reflexer säger jag bara. Det använder ni väl? Jisses! När vänder det och blir ljusare igen? Snart hoppas jag!

En lugn och relativt kort runda blev det, – mina löprundor blir inte alls speciellt långa denna årstid och framför allt inte innan frukosten och den tidpunkten på dygnet. Strax över 5 kilometer blev det i alla fall och dagen idag fick börja på bästa sätt. Igen. Det där med morgonträningen alltså…tycker att jag känner igen det orden.

Hur lägger ni upp era löppass under den här årstiden?

fullsizerender

En kväll tillägnad stretching.

Ja – fenomenet stretching. Hur många gånger i månaden tar du det i din mun? Eller rättare sagt, i dina tankar? För jag är rätt säker, i alla fall när det kommer till mig själv, och säkert hos några av er också, – att stretching är något man tänker på. Något man bör göra. Något en ofta säger att en ska göra. Eller bara att snabba tankar om det flyger förbi när baksidan på låret stretar emot likt ja jag vet inte vad…

Känner ni igen er?

Personligen har jag tänkt de där tankarna alldeles för många gånger, lika många gånger har jag skrivit om det. Så pass många gånger att jag nu börjat tröttna på mig själv. Varför inte bara göra det? Ska det vara så jäkla svårt! Jag vet ju att jag behöver det! Men.det.är.så. galet.tråkigt.

Men skönt efteråt.

stretch1

Igår onsdag, när jag hade kortdag på jobbet, då jag unnade mig själv en ansiktsbehandling (som för övrigt blev svindyr då jag kom hem med massa nya produkter), då en vilodag var planerad och en lång eftermiddag/kväll spenderades hemma fick jag äntligen tummen ur. Skönt eller? Skojar inte! Förmodligen lika välbehövlig som behandlingen jag var på var.

stretch

Och vet ni, det här är ett mål jag sagt till mig själv att jag ska sträva efter efter nyår. Jag vill lägga in stretching som en del av min träning, en del i min vardag, det ska bli lika (nästintill i alla fall) naturligt som att jag byter om och beger mig ut på en löprunda. Jag tjuvstartar redan nu. Det är väl ok? Tänker mig, det är verkligen på tiden! Påminner ni mig? Tack! ♥ 

Hur många av er har stretching som en stående punkt i schemat?

Mina tankar när jag springer.

I förrgår läste jag ett kuligt inlägg hos fantastiska Sofie, där hon skrev om vad hon tänker på när hon springer. Och oavsett om löprundan är magiskt härlig eller rent ut sagt förjäklig, så går det otroligt många tankar genom huvudet under ett löppass. In och läs vad Sofie tänker på. Men innan kan ni scrolla nedåt och läsa om vad som försegår i mitt huvud under mina löppass:

Mina tankar när jag springer. 

Vad tänker jag på?

Det händer aldrig någonsin att jag vet innan ett pass vad jag ska eller vill tänka på, aldrig heller att jag tänker på en och samma sak under hela passet. Gud så uttråkad jag skulle bli. Jag låter mina tankar spela fritt. Det jag däremot gör, förmodligen inte medvetet, är att under de första kilometerna, säg typ de första 3, tänka på hur kroppen känns. Hur benen känns. Hur passet ska läggas upp. Hur dagsformen känns. Och så vidare. Sedan släpper jag loss.

Tidpunkten för passet och dagsformen spelar nog in en del också. Jag menar, mina morgonrundor brukar gå till att planera dagen. Idéer föds. Jag går igenom steg för steg vad jag ska göra, och hur jag ska göra. Sker passet efter jobbet är det ofta arbetsdagen jag summerar, – dåliga dagar analyserar jag bit för bit och springer sedan snabbt ifrån dom och de bättre dagarna behåller jag.

Löptekniken brukar också den få uppmärksamhet. Ibland upprepar jag ord som har med löpteknik att göra, bara för att kroppen ska vänja sig. ”stolt hållning, stolt hållning”, typ… det funkar. Nästa gång kanske jag och mina tankar fokuserar på fotnedsättningen.

jag

Det händer men inte alls ofta, att jag lyssnar på musik eller en podcast. Nu för tiden uppskattar jag hellre att lyssna på mina egna tankar och på allt runt omkring. Väldigt skönt att rensa ur. Löpning är som terapi för själen. Tankarna rensas, man behöver inte tänka på något specifikt alls, utan bara låta allt komma och sedan lämna.

Jag vet inte om det har något samband, att löpningen rensar samtidigt som den ökar möjligheterna att föda nya idéer. När en sak lämnar lämnar den plats åt något annat. Kan det vara så? – Ja, kanske! För så många idéer och tankar som föds under en löprunda, föds aldrig hos mig annars. Löpning är bra till mycket.

En jobbig löprunda, där pannbenet får sätta till, går ofta åt till att intala mig själv att jag ska fortsätta. Då tänker jag ofta på det som sker efteråt, känsla och kanske eventuellt någon god måltid som ska lagas eller något annat roligt som ska hända. Det händer nog också att jag får upprepa peppande ord tyst för mig själv, för att jag inte ska ge upp. Nej! alla rundor är inte bra rundor.

De två senaste löprundorna har varit strålande fina. Positiva och varma tankar om julen, framtiden har planerats lite. Benen har varit pigga och löpningen känns fantastisk…

Summering: Mina tankar dansar väldigt ofta fritt. Kravlöst. Lite om mycket funderas det på. 

Nu är det din tur! Vad tänker du på när du springer? 

En ny vecka.

Hej på er! Känns som det var länge sedan jag skrev, men tittar jag så är det faktiskt bara sedan i lördags. Inte alls länge sedan egentligen. En vecka är passerad och på något märkligt sätt går dagarna väldigt mycket snabbare än vanligt just nu. Vet inte om det är för att året snart är till ända och att dagarna fylls till bredden (?). Känner ni inte likadant? Snabbt går det i alla fall! Veckan har varit bra annars, jag har dock varit lite småkrasslig i halsen och haft fullspäckat schema på jobbet. Men i övrigt har det varit toppen..

img_2481

Vecka 49 är här. 

Den här veckan, vad vill jag?

* Jag vill göra det där återkommande här på bloggen, snöra på mig skorna och springa.
* Jag vill träna tidigt på morgonen för att sedan kunna krypa upp i soffan på kvällen och bara vara.
* Jag vill värma glögg, tända massa ljus och äta några hembakta pepparkakor.
* Jag vill boka in mig på ett spinningpass.

Den här veckan, vad ska jag göra?

* Jag ska till frisören, idag närmare bestämt. Inte en dag försent!
* Jag ska gå på ansiktsbehandling.
* Jag ska äta ute på restaurang med några vänner.
* Jag ska njuta av dagsljuset.
* Jag ska träna.

fullsizerender

Du har väl inte missat att Bloggar om Hälsas julkalender är i full gång? Det är än inte försent att hänga på!

Årets sista månad.

Årets sista månad. December. Som vilken månad som helst, egentligen. 31 dagar av oändliga möjligheter, det är väl bara jag själv som sätter gränser, antar jag. Men, en ny månad. Imorgon. Vi på Bloggar Om Hälsa har – ”Mina förväntningar på årets sista månad” som tema den här veckan. Vad förväntar jag mig? Vad vill jag ha ut av årets sista månad?

Som många redan vet är december en månad som fylls till bredden, en månad där vi många på mållinjen snubblar och meddelar i samma stund hela omvärlden att ”varför stressar man så mycket under december månad?”, ”varför ska allt alltid göras i sista minuten?”. Ja ni känner säkert igen er. Eller hur?

Detta är något jag ska sträva efter, något jag ska sträva efter att inte hamna i. Jag vill ha en lugn månad. Jag vill njuta av allt december har att ge, precis allt! Men inte genom att stressa den igenom..

Träna! För att jag behöver det, kroppen behöver det. Kravlösa härliga träningspass ska planeras in.
Jag vill dra på mig mina skidskor och köra premiäråket i längdspåren. Snön måste bara komma först!
Baka! Jag vill baka. Julgodis. Kakor. Bröd. Spelar ingen roll. När andan faller på vill jag baka.
Jag vill dofta på julen. Glögg. Nejlikor i apelsiner. Doftljus. Pepparkakor. Julen luktar så gott.
Jag vill låta kroppen återhämta sig, ordentligt! Sömn ska föras in på kontot, jag vill vara redo för nästa år.
Njuta av dagsljuset. Så viktigt och så behövligt.
Jag vill springa. Ett långpass, eller kanske två. Jag får se. Men jag vill ut med löparskorna.
Massage. Ansiktsbehandling. SPA. Detta ska jag ge mig själv i december. Det är inbokat sedan länge.
Jul-after work med kollegor. Skratta. Byta julklappar. Ja, det ska också avnjutas.
Familjetid! Jag vill spendera massa tid med familjen. Kramas. Prata minnen.

Årets sista månad vill jag ska innehålla värme. Kärlek. Jag kommer kunna blicka tillbaka på ett år som inneburit massor. Både fysiskt och psykiskt. Som jag har vuxit. December kommer bli en bra månad!

Har du några förväntningar?

DSC04876

 

Malin, Camilla och Victoria skriver också dom om deras förväntningar. In och läs ♥

Söndagslista på första advent.

Hej på er, hej söndag och fram för allt, HEJ första advent!
Fann en lista hos Johanna som jag inte kunde slita mig från att låna, för listor, dom kan man inte få nog av..

1. Vilket är ditt favoritmärke när det kommer till träningskläder? 
Jag tycker att det finns många märken som gör riktigt bra kvalitetsgrejer, men de märkena jag allra allra oftast använder och som utmärker sig till största del i min träningsgarderob, det är Nike och Craft. Nike när det kommer till gym och en del löpning, och Craft får stå för all utomhusträning. Både sommar som vinter.

2. Vilken kroppsdel tränar du helst på gymmet?
Ryggen. Alla gånger. Gillar alla övningar som finns när det gäller att träna ryggen. Jag får bra kontakt och känner mig som oftast väldigt stark. Ääälskar det!

3. Färgglada eller neutrala träningskläder?
Borde säga färgglatt, eftersom jag gillar det så skarpt, man blir så glad av det! Men kollar du in i min garderob är det himla svart alltså. Hm, kanske något jag borde ändra på? Ja, det får bli ett mål att sträva efter. Mer färgglada kläder helt enkelt.

4. Föredrar du att träna med hjälp av maskiner eller fria vikter? 
Har du hängt med mig ett tag har dus säkert koll på det redan, fria vikter. Definitivt. Jag kan sätta mig i en maskin några enstaka gånger, bara för att fylla ut passet eller av andra syften. Men du kan som allra oftast hitta mig vid de fria vikterna.

5. Vilket är ditt bästa träningstips?
HA KUL! UTGÅ FRÅN DIG SJÄLV. Typ ingen träning som är tråkig kommer ge dig motivationen att fortsätta. Gör det DU tycker är roligaste. Sedan, bland det allra viktigaste, utgå från dina förutsättningar, jämför dig inte med någon annan. Den personen är inte Du. Ok?

6. Vad är roligast kondition – kondition eller styrka?
Hm, måste jag ens svara på den? Jag vet inte! Eller jo, löpning. Kondition alltså. Men all kondition är inte rolig, inte så pass rolig att den övervinner styrketräningen i vissa fall. Så, jaha..Ok att jag säger att jag gillar båda? Tack!

7. Vad är det bästa med att träna? 
Känslan och allt den ger mig.

8. Var ser du dig själv inom några år gällande träningen? 
Någon elitsatsning är inte på G i alla fall, men om några år ser jag mig själv, typ där jag är idag. Fortfarande förälskad i den fysiska aktiviteten och allt den tillför. Jag har eventuellt, om allt går i lås också en härlig framtid med träning/hälsa som arbete. I alla fall en liten del. img_2123

Min dröm, min utmaning.

Springa ditt livs bästa lopp? Bestiga ett berg? Sträva efter att gå ned i vikt? Välja fler hälsosamma alternativ? Finna en ny motionsform? Finna din balans? Börja träna? Alla tar vi någon gång an nya utmaningar, vissa stora, andra små, oavsett träningsrelaterade eller inte och det fina är att våra allas vägar till målet ter sig olika. Vilken är din utmaning? Har du någon? Berätta!

I veckan är temat hos Bloggar Om Hälsa, (dit jag blivit rekryterad som bloggare, mer om det i ett annat inlägg) Min Största Utmaning. Min största utmaning. Min dröm. Häng med så berättar jag:

Min dröm, min utmaning. Det är något jag faktiskt inte vill skriva så mycket om, ännu. Sjukt tråkigt, jag vet. Men jag vill först veta säkert att det blir av. JAG vill känna mig säker. Min dröm, min utmaning. Det hela handlar egentligen om att våga ta det där klivet, klivet över tröskeln som förhoppningsvis ska ta mig dit jag vill. Dit jag så länge drömt. Jag har lyft foten, jag känner mig för, jag känner att jag kan lita på mig själv – jag har påbörjat mitt kliv. Jag är på väg. Jag ska bara se till att jag kan kliva ned på stadiga ben först.

Så snart jag känner att saker och ting är lite mer tydliga och närmare i tiden, då ska jag berätta. Jag lovar. Men till dess håller jag er lite. Ok? Men jag spritter av glädje och spänning, jag vill liksom vara där nu. Jag har så många idéer. Känns grymt. Min dröm, min utmaning.

Fram till att jag outar min största utmaning, så tar jag Salomon 27k i Åre nästa år, som mitt livs näst största utmaning. Som ligger närmast i tiden i alla fall. 27 km trail i Åre. Jag sprang Bagheera Fjäll(halv)maraton i Sälen den 27 augusti och det var något jag klarade med bravur, något jag innan faktiskt inte var så himla säker på att jag skulle klara. Men jag gjorde det. Jag litade på mig själv hela vägen ända in i mål och det tänker jag göra i det här också. Trots det kommer Åre bli en tuffare utmaning, banan är längre, den går på fler höjdmeter och den går av stapeln mitt i sommaren. Helt andra förutsättningar alltså men jag kommer lita på mig själv, träna klokt inför loppet och framför allt, se det som ett äventyr och en rolig grej. Loppet kommer jag utföra tillsammans med Ida, Malin och Charlotta, mina kära bloggkollegor. Vilken grej,va?

Ni följer väl med mig på min resa dit?

img_0390-1När jag precis hade gått i mål efter 2016 största utmaning, Bagheera Fjäll(halv)maraton.

Tidigare i veckan har mina BoH-kollegor skrivit i samma tema, här nedan kan ni läsa om deras utmaningar:

Ida nämner sina två stora löputmaningar nästa år, där ett av loppen faktiskt ska springas tillsammans med mig.
Malin E skriver om sin utmaning om att bli bättre på att göra ingenting, vilket jag tror vi alla skulle behöva.
Malin vill springa ett till Ultralopp.
Camilla skriver om två framtida löplopp och om sin utmaning med sig själv.