Träningen går som på LÖPANDE band.

Lördag morgon och jag är villig att skriva under på att dygnen har alldeles för få timmar. Det är inte alls så där att jag stressar fram, tvärtom! Jag lyssnar som aldrig förr. Men, jag vill oerhört mycket. Det liksom spritter i kroppen på mig. Lite vårkänslor nästan, märkligt nog när det är höst och mörkret börjar ta över. Men iaf, jag njuter och hoppas det håller i sig.

Träningen går likaså, som på löpande band. Den görs liksom av sig självt. Har du känt det känslan? (Hmm, undrar hur länge efter det här inlägget jag får sota för den meningen?). I skrivande stund är jag faktiskt strax på väg ut på en löprunda, får se hur den ter sig. En längre variant skulle jag vilja mig på. Eventuellt upp till mitt favoritställe. Det återstår att se…

Vad gör ni denna lördag? Strålar solen på er?

 

Lyxen att ha skogen runt knuten

Det finns mycket en kan vara tacksam och överväldigad över. Det finns både stora och små saker. Mer djupa och andra ytliga.

Den här tisdagen tänker jag då ägna mig åt att skänka en tanke på att det är rena lyxen att jag har skogen runt husknuten, skog som är riktigt löparvänlig dessutom. Win Win. Ni vet så där löjligt fint att en vill springa hela tiden. Varje dag. Helst flera gånger. Vilket vi alla förstår inte går såklart.

Skogen här allra närmast kan ta mig runt på en cirka 6 km runda, där en kort kort sträcka är på en asfalterad gångväg. Bara massa skog med andra ord. Ni hör ju, det här är en löpares dröm och jag är helt exalterad. Vill ut NU.

Vad ägnar du en extra tanke på idag? 

Igår när jag sprang strålade solen, temperaturen var perfekt, klockan var inte ens slagen 16.00, en tuff start vände och blev magisk. I en löpares ögon var allt perfekt.

Söndagens tabatapass

Hur många gånger har man inte frågat sig själv under ett svettigt pass, om varför man utsätter sig för sådana saker. Musklerna svider, svetten droppar och det du helst av allt skulle vilja göra, är att kliva ut på träningssalen och åka hem. Ni vet precis vad jag menar, eller hur?

Men vem går ut från en träningssal, mitt under ett pågående pass, ingen. Just precis. Så det är bara att bita ihop. Och vips så var passet slut och kroppen skriker av glädje inombords.

Och så kommer vi till det där magiska, som med all säkerhet infinner sig en stund efter avslutat pass. Du vet, då kroppen jublar, då du känner dig sjukt nöjd, endorfinerna dansar tango och den där känslan som inte går att beskriva med ord bara är så jäkla underbar. Och roligt tycker du helt plötsligt att det var.

Märkligt är det allt, men jag fick uppleva det igår, både under och efter tabata-passet jag var på. GRYMT!!!

Notis: Idag kan jag knappt gå!! 

 

Löpningen 2016.

Det här med löpning, klart att jag måste nämna den. Det nya året är redan här men tillbakablickar kan en inte få för många av. Läser du det här inlägget är just löpning något jag till stor del pysslade med förra året. Många timmar har spenderats i löparskorna och jag hoppas det så förblir i år också. Vissa rundor har varit bättre än andra, sådär magiskt bra faktiskt. Ida skriver på ett härligt sätt hur hon och löpningen tagit sig fram genom det gångna året, in och kika vetja! Jag gör något liknande. Du hänger väl med? Klicka på rubrikerna för att läsa mer..

Min första löprunda med utmattningsdepression

Att inte kunna förmå sig att göra något en älskar så innerligt, när det i själva verket är just bara det som en vill, det är frustrerande och obeskrivligt jobbigt. Utmattningsdepressionen kom att innebära att träningen inte alls var ett naturligt inslag i min vardag längre, motion på recept skrivs alltmer ofta ut men det är inte alla gånger det funkar. Kroppen vill liksom inte. Det tar tvärstopp. När en sedan fått tillbaka den där gnuttan energi som krävs, för att knyta på sig skorna och ge sig ut, då njuter man. Tro mig. Den första löprundan i, under och med min utmattning var magisk. Inte alls särskilt glammig. Men kroppen njöt. Något jag aldrig glömmer.

Löpning i Höga Kusten

Sommar och Höga Kusten, oj så fint det klingar i mina öron. Att då samtidigt få springa vid vatten, upp på höga berg, längst snårig skog tillsammans med personer som en älskar gör mig alldeles varm. Det kallar jag fin löpning. Sådant som etsar sig fast och aldrig försvinner. I år, i sommar, då vill jag och löparskorna utforska Höga Kusten lite mer.

IMG_9853Mari23

Blanktjärnsrundan i Åre

Åre! Ni vet ju redan vad jag tycker om det stället, – så jag går inte in mer på det! Att få uppleva något som detta, i slutet på oktober eller egentligen när som helst på året är något jag önskar alla skulle få göra. Det här var en runda i fjällen som jag aldrig någonsin kommer glömma. Snårig skog, myrar, spångar, snö, kyla, sol, fjäll så långt ögat kunde nå, turkosa tjärnar, livet….ja för tusan, denna dag slår mycket under 2016. Jag vill dit igen.

blanktja%cc%88rn4

Norra Berget i Sundsvall 

Ibland behöver en inte ta sig långt bort för att uppleva fantastiska ögonblick i löparskorna. Mitt favoritställe i Sundsvall, Norra Berget, har under det gångna året besökts många gångar. Inte alltid i löparskorna, ibland bara för komma ut och för att blicka ut över staden, andas in livet och bara vara. Men de ögonblick jag minns som mest, det är dom när jag sprungit, tagit vägen upp på berget, stannat, andats och njutit lite extra. Utsikten är magisk. Sådär att en ryser en aning.

Sundsvall

Löpning är stor del av mitt liv och det finns många många fler fina rundor som jag alltid kommer minnas, men dessa är några jag minns en aningen mer. Tack för dessa fina minnen. Nu blickar jag fram emot ett nytt år, med nya möjligheter att skapa magiska löparögonblick.

Fredagslista.

Dagarna har gått ihop med varandra och jag kan inte annat än säga att jag blir en aningens förvirrad när det är lediga dagar så här mitt i veckorna. Inget jag klagar över alls, tvärtom! Men jag har haft måndag när det varit tisdag och onsdag när det varit torsdag. Ja du fattar. Kaos. Med det bjuder jag på en lista med lite tankar och förväntningar:

Vad har du sett fram emot den här veckan?
Fjällen! Igår packade jag in väskorna i bilen och åkte mot Bydalsfjällen. Som jag längtat. Så nu när ni läser detta sitter jag förmodligen iklädd underställ, äter en härlig frukost och laddar för en dag på skidorna. Nysnö utlovas och dessutom sol. Kan bli hur bra som helst.

Ska eller har du lagat någon härlig mat den här veckan? 
Nyårsmenyn planeras, eller den är så gott som klar! Och dessutom inhandlad. Räk- och avokadopuck, sotad tonfisk med rotsaker, citronkräm med nötkrisp och granatäpplen. Så låter melodin, på ett ungefär. Kan bli bra va?

Säg en grej du verkligen har tagit dig tid för att göra den här veckan? 
NJUTIT och vilat.

Innan dagen börjar på riktigt, vilket ord ska du hålla hårt i resten av helgen?
Nuet. Jag ska bara vara i nuet. Ingen annanstans.

Vad gjorde du igår kväll?
Igår kväll satt jag i en bil hela kvällen. Med massa pirr i kroppen och skidlängtan.

Vad åt du till frukost idag? 
Det här inlägget är tidsinställt, men med all säkerhet äter jag kvarg med bär och kanel, ett glas citronvatten (alltid på morgonen) och en kopp kaffe. Möjligtvis en äggsmörgås också.

Vilken tid vaknade du? 
Jag vaknade vid 06.30. Sovmorgon? Vad är det?

Vill du följa med till fjällen, titta in på min instagram (mimmi44) istället. Där sker fler uppdateringar.

img_301722 dec 2016. 

Året 2016

Slutspurten på året 2016 är här, men istället för att rusa iväg för att hinna över mållinjen väljer jag att stanna upp och ta det lugnt in i mål. Jag vill korsa mållinjen, den där spurten som faktiskt fortsätter när en korsat den, på det allra bästa tänkbara sättet. Jag vill suga ut och njuta av allt som går att njuta av under året som är och har varit. De här dagarna har jag blickat tillbaka, tänkt, reflekterat, känt och faktiskt så där löjligt härligt känt att det varit ett fantastiskt år. Efter många om och men…

Sara och Jessica, två inspirationer som alltid får mig att le, har gjort en lista som jag lånar för årets summering.

Största minnet från 2016.

Bagheera Fjällmaraton i Sälen är det första jag kommer att tänka på. Men jag har svårt att välja, jag har väldigt många fina minnen. Men den upplevelsen slår mycket. Alla förberedelser innan, allt under och sedan allt efteråt. WOW. Just den helgen är också ett kvitto på att jag KAN så mycket mer, att jag är stark, inte bara i relation till träningen och sådana prestationer, utan att jag faktiskt insett och lärt mig så otroligt mycket om mig själv. På ALLA plan. Den helgen i Sälen var ett halvår innan inte alls så himla självklar.

IMG_0390IMG_0380Kärrimg_0395

Det här gjorde jag mest under året.

Jobbat och tränat. Löpningen och jobbet är de delar som tagit mest plats. Under hela året.

Mina största vinster under 2016.

Mig själv. Jag har under året lyckats resa mig från en utmattning som jag drabbades av 2015, något som inneburit väldigt väldigt mycket. Mitt liv raserades, jag blev sjukskriven, jag separerade, jag flyttade hem till Sundsvall, jag mådde skit. Allt på en gång. Men jag reste mig. Jag har blivit ett starkare Jag.

Jag fick ett nytt jobb, på den skola jag jobbar på idag.

Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet, som jag med hjälp av proffsiga hantverkare renoverade och gjorde till MIN.

Under 2016 har jag gjort många fina vinster. Jag är Tacksam!

IMG_5516

Och några motgångar

Att hela tiden behöva lära mig nya saker om min utmattning, som jag kommer få leva med resten av mitt liv och som än idag spelar mig ett spratt ibland. Ibland tar det liksom stopp. Men jag lär mig. Hela tiden. Kanske det får räknas som en framgång också..

Det här saknar jag mest hela tiden

Fjäll! Jag vet inte, men sedan jag flyttade hem till Sundsvall för över ett år sedan har längtan efter fjällen varit enorm. Jag tänker fjäll, jag drömmer fjäll, jag vill vara i fjällen. Vet inte om det är lugnet som finns som jag vill åt. Men jag saknar det.

img_2796bjo%cc%88rnen1blanktja%cc%88rn4

En sak från 2016 som jag verkligen uppskattade

Mötet med tjejerna i Sälen. Alltså, vilket gäng! ♥ Den här bloggen har medfört himla mycket, – mycket som jag för evigt kommer vara tacksam över!

Min alldeles egna underbara lägenhet uppskattar jag också. Jag har nog aldrig känt mig så hemma som jag gör här. Jag älskar den!

groupieGänget2

Mina tre bästa recept på bloggen

Thai-grytan 

En knäckig seg blåbärspaj

Raw banan- och hallonkräm

matPaj1avokadobananhallon1

Vilket inlägg från 2016 skrev du som väckte mest känslor och åsikter?

De inlägg jag har skrivit som handlar om min utmattning är de inlägg som lyfts och kommenterats mest under de här året. Läs gärna;

Psykisk ohälsa – Sömn

Psykisk ohälsa – acceptans

Psykisk ohälsa 

Ett nytt kapitel i mitt liv

Största insikten från 2016?

”You never know how STRONG you are until being STRONG is the only choice you have”.  Det är min insikt. Ett citat som jag funderar att tatuera in någonstans. Var vet jag inte. Men det här är något som varit med mig sedan den dagen då min kropp sa stopp. Den dagen då jag var tvungen att ta fram min styrka. Innan dess hade jag ingen som helst aning om hur STARK jag egentligen är eller vad jag över huvud taget är kapabel till. Och förmodligen hade jag aldrig fått reda på det heller.

En bra sak från 2016 som jag vill ta med in i 2017?

LIVET och allt vad det innebär. Efter 2016 är jag evigt tacksam över allt. Över mig SJÄLV och allt runt omkring. Det är något jag ska ta med mig. Jämt.

Vad gjorde jag under 2016 som jag inte brukar göra?

Springa i fjällen. Men det är något jag kommer göra mer av. Var så säker. Läs mina förväntningar och mål om 2017 till veckan.

Hit åkte jag under 2016.

Jag var till Sälen i Augusti, där jag sprang 21 km i fjällen och fick mersmak på fjällöpning.

En vecka på Mallorca med sol och bad i september, en härlig boost innan hösten/vintern

Åre besökte jag en helg för både löpning, vandring och fantastisk mat.

imagethumbnail_IMG_0942

Min jul 2016.

Julhelgen är förbi och med den tog jag några dagars vila från det mesta som har med sociala medier att göra. Rätt välbehövligt att göra så ibland tycker jag. Stänga av, koppla av och bara vara och umgås. Så skönt!

Vilken julhelg jag haft också! Ett härligt lugn har legat över den. Den där typiska julstressen har faktiskt inte alls funnits i år och ingen är gladare än jag över det. Julen har firats i närheten av familjen, så värme och kärlek har det funnits gott om.

Dagen före, den 23:e spenderade jag i soffan hemma, efter en jobbvecka var jag trött och rätt belåten. Spelade Bingo i sällskap av mig själv men lade mig långt innan det slutade. Vaknade pigg och alert på julaftonsmorgonen, och den startade jag med den traditionsenliga löprundan..

Julaftonen fortsatte med glögg och kaffe med pepparkakor, Kalle, sällskapsspel, kramar, julmiddag som vi i år caterade (så härligt gott och lyckat), tomten som kom på besök, julklappsöppning, julgodis och ännu mer härligt umgänge med min kära familj/släkt. En lugn och harmonisk afton som spenderades med de jag älskar mest av allt. 

julen img_3083 julen1 julen2julen4julen5

Juldagen spenderades på Södra Berget där jag nötte längdskidor hela dagen. Läs mer om det här! 

Annandagen bjöd på en förmiddag hemmavid, en lugn sådan med en härlig sovmorgon. Sedan packade jag mig in i bilen och åkte ut till stugan med resterande familjemedlemmar. Där väntade föräldrarna. Lunch, fika, middag, sällskapsspel, promenader, skratt och än mer värme och kärlek fyllde denna dagen till bredden. Jag somnade likt ett barn på kvällen. Tacksam!

julen6 img_3163julen7

Nu blir det jobb i några dagar, dem sista på året. Innan jag sedan packar mig iväg för några dagar i fjällen. Där det både väntar slalom- och längdåkning och en start på det nya året. Jag längtar!

Hoppas ni haft och har en minst lika fin julhelg och sista dagar på året som jag. All kärlek!

Att springa i minusgrader.

Dagen före Julafton. Den dagen då en vill att snödrivorna ska vara höga och minusgraderna relativt många och då en vill att det ska knarra så där ljuvligt under fotstegen, för att sätta extra guldkant på den där längtan och känslan inför dagen som kommer efter. Men istället är det plusgrader, storm och inga snödrivor skymtar så långt ögat kan nå. Inget att göra åt, så är det! Men om minusgraderna vore många..vi leker med tanken.. Hur ska en tänka? När ska en ställa in utomhuspassen?

Det du kan ha i tanke innan du ger dig ut: Luftrören består av små små rör som skyddar bronkerna och lungorna mot kyla. Utsätter du dessa för alldeles för mycket kyla slits det på luftrören. Så rekommendationerna är att inleda den riktigt kalla säsongen försiktigt, framför allt för de ovana, samt förslagsvis använda andningsmask eller munburen fukt- och värmeväxlare. Finns i välsorterade sportbutiker… Annars är det inte nämnvärt farligt att vara i rörelse utomhus under de kalla perioderna.

Min personliga smärtgräns går vid – 15 grader. Kanske redan innan beroende på vind och andra förhållanden. 

Hur brukar du själv tänka? Tränar du utomhus när det är kallt?

soluppga%cc%8angtidigt i november, när det var kallt och första snön kommit. 

Att vända de negativa till det positiva.

Jag kom att tänka på en sak igår. Ett löppass var planerat, jag bytte om, gjorde mig klar, laddade pulsklockan, gick på toa och sedan höll jag på så där. Jag skulle bara…som Alfons Åberg..typ.. Det ena ledde till det andra och tillslut fick jag nästan säga till mig själv, högt, för att jag över huvud taget skulle komma ut. Löpningen satt långt inne igår.

Kroppen var trött, inte trött som är i att jag egentligen borde ha skippat träningen, utan mer att löpningen skulle göra sitt. Ni vet, efter en löprunda eller ett träningspass i ren allmänhet, så brukar en bli mycket piggare.

Jag gav mig iväg. De första 2 km kändes alerta, jag fokuserade och var med. Sedan sa det stopp, jag ville inte mer. Jag hade en bit hem, jag hade kunnat vända men det gjorde jag inte. Envis som jag är. Det kunde ju vända och kännas bättre och hem var jag ju tvungen att ta mig, oavsett vad. Jag svor en ramsa för mig själv. Suckade lite. En sådan löprunda var absolut inget jag ville ha. Men ibland är inte allt på topp. Känslan ändrades inte med andra ord. Löptekniken var inte med mig, andningen likaså. Inget var på plats. Tillslut var jag hemma, lite så där lagom less. Suck.

Jag stängde dörren bakom mig, slängde av mig jackan och skorna och gick sedan in och satte mig på köksgolvet. Pust och stön. Där och då kom jag dock att tänka på den där saken. Ett dåligt pass, det går vi alla igenom, eller hur? Dom passen kommer alltid finnas, och det är okej men det är ingenting som ska få förstöra.

Efter att jag hade surat ett tag skakade jag nämligen av mig de negativa där på köksgolvet, såg ganska snabbt det positiva i det hela och insåg också, att jag faktiskt blivit piggare. Jag hade alltså ändå lyckats fånga den där smula energi en kan behöva för att inte somna innan klocka åtta i soffan. TACK!

Tänk på det nästa gång när du surar över ett dåligt pass. Ok? Ur det negativa kommer ofta något positivt… 

img_3008sjukt nöjd var jag efteråt ändå..

Sådant jag gjort i helgen.

Läser du mitt föregående inlägg ser du att jag hade planerat en helg med absolut ingenting. En helg utan måsten, en helg på landet, utan tider att passa, bara lugn, många timmar på sömnkontot, god mat, godsaker och massa frisk luft.

Som jag har levererat.

Jag har samlat in fler timmar än någonsin på sömnkontot.
Jag har sprungit 14 kilometer på två dagar, prestigelöst på landsvägar med härlig sol på klarblå himmel.
Jag har suttit länge vid frukostbordet. Njutit!
Jag har i tystnad kollat på elden som sprakat i kaminen.
Jag har legat i soffan, kollat på skidåkning.
Jag har sovit i soffan.
Jag har ätit godsaker.
Jag har druckit glögg, med Åre-choklad och pepparkakor till.
Jag har läst.
Jag har gjort ingenting.

Ni kanske tycker att jag har gjort ganska mycket ändå. Men det har inte funnits någon press, ingen tid. Jag har bara varit, gjort det som fallit mig in. Stängt av. Bara varit. Vilket är för var människa, SÅ himla viktigt!

Ger du dig själv sådana helger ibland? 

img_2967 img_2968 img_2965 img_2931 img_2932 img_2962 img_2955 img_2954

Är du nyfiken kan du kika in på min Instagram, Mimmi44, där jag har lagt upp en video från mitt löppass igår.