Träningen går som på LÖPANDE band.

Lördag morgon och jag är villig att skriva under på att dygnen har alldeles för få timmar. Det är inte alls så där att jag stressar fram, tvärtom! Jag lyssnar som aldrig förr. Men, jag vill oerhört mycket. Det liksom spritter i kroppen på mig. Lite vårkänslor nästan, märkligt nog när det är höst och mörkret börjar ta över. Men iaf, jag njuter och hoppas det håller i sig.

Träningen går likaså, som på löpande band. Den görs liksom av sig självt. Har du känt det känslan? (Hmm, undrar hur länge efter det här inlägget jag får sota för den meningen?). I skrivande stund är jag faktiskt strax på väg ut på en löprunda, får se hur den ter sig. En längre variant skulle jag vilja mig på. Eventuellt upp till mitt favoritställe. Det återstår att se…

Vad gör ni denna lördag? Strålar solen på er?

 

Im back!

Okej hörrni! Jag gjorde ett tappert försök för några veckor sedan, knåpade ihop några inlägg från sommarens härliga vandringsresor. Scrolla ned och läs vetja, ni kan komma att älska det. Vilken natur vi har alltså.

Jag har också nämnt att jag kommit igång ordentligt med löpningen efter skadan som skedde i våras, om ni minns den (?). Ni vet, ledbandet gick nästan av i högra foten och jag blev ordinerad vila och rehab. Jag sprang inte på flera veckor och en mtb köptes för att användas som ett substitut. Jag blev kär i cyklandet och så höll jag på i någon månad, till det att jag fick springa igen. Och som sagt, löpningen har jag kommit igång med ordentligt.

Jag meddelade också att bloggandet skulle ske lite mer sporadiskt, när jag verkligen kände för det (som det givetvis alltid ska vara). Men sedan blev jag däckad i en rejäl förkylning och något skrivande orkades inte med. Men, nu är jag frisk och kry. På benen är jag och vardagen med jobb, träning och allt vad det innebär är igång.

Dessutom har jag bestämt att jag ska ge bloggandet ett ärligt försök igen, jag gillar det ju! Jag vill skriva, jag vill inspirera. Och jag hoppas ni gör detsamma? Gillar det alltså! Däremot kommer denna sida på Isikost läggas ner och jag kommer köra mitt egna race, på en egen hemsida. Vilket jag hoppas ni hänger med på. Eller?

Så, på återseende! Jag är strax tillbaka..

IMG_9769

Vandring i Höga Kusten

Vet ni, idag ska vi prata vandring. Något som jag verkligen börjat gilla. Oj så mycket en kan uppleva, på bara en dag. Du får inte bara frisk luft och motion. Natur. Skog. Djur. Viktigheter. Lärdomar om livet. Vänskap. Terapi. Att vandra innebär verkligen hur mycket som helst, och minst lika mycket får du själv tillbaka.

De vandringar jag varit på såhär långt har inneburit dagsturer, både kortare och längre sådana. Men nästa gång (hoppas jag hinner innan vintern är här) skulle jag vilja ta med tält och övernatta. Just här idag tänkte jag ta med er på en heldag vid Höga Kusten, Skuleskogens Nationalpark närmare bestämt, som jag och en vän hade i slutet på Juli. En magisk dag som förmodligen bjöd på den ända ”riktiga” sommarvärmen. Alltså, njut…

Skuleskogens Nationalpark

Tidigt var vi iväg, från Sundsvall tar det cirka 1,5 timme att köra upp till Höga Kusten. Solen gassade från tidig morgon och vi båda var överrens om att det skulle bli en fin dag, oavsett hur dagen skulle te sig.

Vi kikade kartan en stund innan vi gav oss iväg, viktigt att veta var hur en ska ta sig fram. Och framför allt, vilka leder en ska vandra. Beroende på ja, ni vet, hur långt en vill traska osv. Vi valde en led som skulle ta oss förbi både Slotterdalsskrevan (ni vet, skreven där dom spelade in Ronja-filmerna), höga höjder, vatten, öar och andra vackra naturupplevelse.

IMG_8294

Genom skog och mark traskade vi, och ganska snart blev vi väldigt överraskade över hur fint naturen var skött, samt hur noga dom varit att lägga ut spänger att gå på. Allt för att underlätta för alla. Så himla värdefullt. Efter cirka 4 km nådde vi skrevan som jag nämnde, en snabb titt där för att sedan leta reda på en plats där vi kunde fylla på med energi. Och vet ni, jag har nog aldrig käkat lunch på något vackrare ställe. Jag var helt mållös. ⇓

IMG_8288 IMG_8293 IMG_8295

Ska vi prata skog och natur. Alltså, vi i Sverige ska verkligen vara riktigt stolta över vilken fantastisk natur vi har. Jag tror inte alla vet om det bara, men vi som vet, vi ska prata om det. Gärna väldigt högt. Det är så jäkla vackert rent ut sagt. Och som jag brukar säga – Höga Kusten är just en plats jag tycker alla ska uppleva. På ett eller annat sätt.

Vattendrag, sjöar, hav, myr, sten, branta backar, broar, klippor, smala stigar, snår, stränder. Dagen bjöd verkligen på allt. Lägg där också till – sol, värme och semester….

högakustenhögakusten1

Vi tog oss cirka 20 km på en dag. Stannade till tre gånger för att fylla på med energi. Ja, det tar tid att vandra. Men vi lät det ta tid, och vet ni…det ska ta tid. Ingenting får missas. Det ska njutas!

högakusten2

Från och med då, under lunchen då jag blickade ut mot havet, lovade jag mig själv att vandra, det är något jag ska göra mer ofta.Och så har det blivit….men den turen berättar jag om en annan gång.

Brukar ni vandra? Vilken är favoritleden? Berätta!

Hösten 2017

September är här och dessutom har elva dagar redan avverkats. Hm, den där tiden? Jag minns det som igår, att jag pratade om att semestern snart var här. Angående hösten så invigde jag den på riktigt, förra veckan – då jag plockade fram löparjackan!. Ja, det är på sådant vis jag vet att hösten anlänt. Inte på sådär att löven blivit gula och fallit från träden, som kanske många andra skulle tänka…

Men hösten då? Hur tänker jag kring den? Helena bjöd på en fin Höstlista förra veckan, som jag härmar efter.

Beskriv din höst med tre ord. 
Längtan, återhämtning och utomhus

Vad är det bästa/sämsta med hösten?
Vet du, jag är ingen höstmänniska. Egentligen. Hösten har enligt mig många gånger bara varit en lång mörk transportsträcka, i väntan på vintern och det nya året. Men med tiden har jag börjat gilla hösten, faktiskt mer och mer för varje år. Så underbart! Älskar den känslan, lika mycket som jag älskar den krispiga luften, alla tända ljus och alla vackra färger.

Hur höstmyser du?
Med raggsockar på, en stor kopp te och alldeles för många tända ljus. Utomhus, gärna i skogen med löparskorna på fötterna.

Hur ser din höstoutfit ut? 
Fick jag bestämma skulle jag strosa runt i ett varmt underställ mest hela dagarna men vardagarna kräver lite mer finess. Så jeans, tröja, någon mysig klänning och en varm stor halsduk. Mössa hör också till.

17883776_10154359267581994_7993562200887191443_n

Vad har du på To Do-listan just nu? 
Just nu finns där inte så mycket alls, inget sådär som känns betungade eller krävande. Har bara roliga saker på gång, men dom får du läsa mer om längre ner.

Bästa musiken för regniga dagar?
Lars Winnerbäck och Melissa Horn. Säger inget mer.

Vilka serier rekommenderar du andra att följa? Eller kanske någon sevärd film?
Och så var det det där med serier, mig ska du inte prata med då. Jag kan på en hand räkna upp hur många jag sett klart under alla mina år. Film, tv och serier. Hm, jag är dålig på det alltså. Så jag slänger ut frågan till er, vilken serie ska JAG se, om jag bara måste börja följa någon?

Vilken är den höstigaste maträtten?
En mustig älggryta med rårörda lingon. Helst plockade själv.

Var hänger du helst på helgen?
I stugan eller på fjället. De två platserna jag trivs så nedrans bra på.

IMG_0380

Har du någon inplanerad resa för den närmaste tiden?
Det har jag. Två resor. En till Åre och så den andra till…… Åre!!! Haha, sjukt varierande. Men jag kan liksom inte låta bli. Vandring, cykling, löpning och höstmarknad väntar. Gud så jag längtar!

Hur förbereder du dig för vintern?
Jag spenderar så mycket tid utomhus som det bara går, tar in ljuset och andas massa frisk luft. När jag inte gör det googlar jag skidresor, bläddrar bland alla vinterbilder, smygtittar på skidorna som står i dess fodral. Typ så. Jag måste erkänna att jag längtar en aning. Eller rätt mycket faktiskt.

Hur ser din höstlista ut? Berätta!

Lägesrapport och det här med bloggen

Det är måndag. Andra helgen efter första jobbveckan har precis avklarats. Det känns lite lyxigt ändå, känslan när en får njuta av helgerna igen. Ni vet..

Det här med bloggandet då, jag har som ni märker inte alls varit lika flitig som innan. Vilket i och för sig inte gör något, för det är ju ändå min blogg, min blogg som jag bestämmer när den ska uppdateras. Semestern som varit har vigts åt att släppa allt, inte allt kanske – men mycket!! Det har faktiskt varit riktigt skönt. Visst, jag saknar att skriva. Jag gillar det ju. Inspirera och motivera. Publicera bilder för att sedan kunna minnas tillbaka. Ha kontakt med er läsare osv. Men, jag har behövt fokusera på annat. Och något jag kommit fram till under tiden är – jag kommer här i framtiden skriva när det faller på. När liksom fingrarna verkligen vill smattra på tangentbordet och när jag verkligen känner att jag vill dela med mig. Det kommer säkerligen bli en hel del, men ingen press och inga krav. Inget sådant kommer det vara. Ok? Är ni med på det?Hoppas det!!

Men, ni vet att jag finns på instagram och där är jag mer flitig. Ni hittar mig på → mari.doitforyourself ←

Annars då!! Löpningen flyter på, så himla skönt att kunna springa igen. Styrketräningen har fått stå tillbaka dock, och det känns. Lite i rygg och så. Men jag har liksom haft fullt upp med att dansa tango med alla springendorfiner. Vilken känsla hörrni. Men snart, snart…typ imorgon…ska jag leta mig tillbaka till min kära stång och mina svettiga vikter. Och en sak till, jag har två fjällvistelser jag ska berätta mer om + en vandring i Höga Kusten. Håll utkik!

Hur har ni det då? Har ni kommit igång med jobb och så i höst? Hur känns allt? Berätta!

IMG_8430

Vandring i Åre

Tror du inte att man kan semestra i fjällen, då tycker jag du ska klicka dig in HÄR och läsa mitt föregående inlägg – som just handlar om semester i fjällen. Vilket ni förstår, efter att ha läst inlägget, går alldeles ypperligt!

Om ni nu redan har läst, då kan ni hänga på här. Vi ska iväg på vandring nämligen, i Åre.

Söndagen i Åre var vigt åt äventyr, vilket äventyr det skulle bli bestämde vi inte förrän sent på eftermiddagen dagen före, då vi avnjöt en burgare på ParkVillan. Vandring, från Ullådalen, upp mot Mullfjället. Det blev tillslut vår plan.

Vandring i Åre

Katrin, fjällets mästerkock styrde ihop vår matsäck för dagen. Då jag och Ida inte kunde bistå med alltför mycket, vår kyl på hotellrummet tog inte så mycket. Men det skulle visa sig, som sig alltid bör, att maten blev fantastiskt.

Vi parkerade vid Ullådalen och började sedan vår vandring. Till en början hamnade vi lite ur kurs, men det skulle bara visa sig bli ett bättre äventyr. Över myr, bäckar, gårdar och snårig skog tog vi oss fram. Blöta om fötterna och några myggbett senare hittade vi rätt på leden, som då tog oss ut på kalfjället. Så himla vackert. Jag liksom tappade andan en och två gånger där uppe. Fjällen alltså.

IMG_8384

Medan vi gick samtalade vi om ditten och datten, och andra stunder var det alldeles tyst. Vi njöt, alla tre.

IMG_8383

Tillslut hittade vi bästa lunchplatsen – på en klipphäll, med utsikt över både Åreskutan, Mullfjället och andra fjäll som jag såhär på rak arm inte minns namnen på. Men fint, det var det. Vi dukade upp, Katrin styrde ihop lunchen medan jag och Ida passade på att fota och insupa naturen.

IMG_8382

Stekta grönsaker och färsk pasta. Så enkelt, men SÅ gott. Mat utomhus, på fjället – det allra bästa!

IMG_8323

Där på klipphällen satt vi i timmar – vi pratade, skrattade, var tysta, jagade bort mygg, drack kaffe, åt godis, värmde oss av solen och bara var. Saker man gör på fjället liksom. När de svarta molnen som låg över Mullfjället närmade sig packade vi ihop och vandrade hemåt. Som tur var drog de mörka molnen vidare, och vi likaså. Hemåt. Denna gången längst leden, hela vägen tillbaka till bilen. Och den där glassen på Grädda efteråt, den var ljuvlig.

Tack tjejer, vilken dag vi fick. Och Åre, byn och fjället som alltid levererar.

Jag springer igen

Medan jag lyssnar på Tove Styrkes nya låt – Say my name (den spelas på repeat här hemma, såå sjukt bra) och gör mig iordning för dagens äventyr kan jag meddela er att jag springer igen. Den lyckan alltså!

Det blir korta och lugna pass ett tag till, men promenaderna har gått över till ren och skär löparglädje. Och den där konditionen då, hmm….märkligt nog så känns den inte alls så ansträngande. Dessutom är foten med mig till hundra procent och rehaben fortsätter, om än så att jag har fuskat några dagar men känslan är awesome.

Nog om det, löpningen är på G och likaså ett nytt äventyr som innefattar milslånga vyer och vandring.

IMG_7914

Semester i Åre

I skrivande stund sitter jag uppkrupen i soffan med en kopp kaffe, scrollande bland bilder och minnen från Åre, som jag redan saknar. Men vet ni, det är rätt gött att sitta i sin egna soffa igen, trots allt.

Semester i Åre, och jag har redan fått många frågor kring varför jag åker till fjällen på sommaren. Då vill en ju ha långa stränder, värme och sol. Missminner jag mig inte så har inte en där värmen visat sig någonstans i detta avlånga land, men semestra i Åre – det går lika bra som att semestra någon annanstans i Sverige. Äventyren väntar utanför dörren, tystnaden är magisk och Åre levererar alltid. Gång på gång. Innan du frågar nästa gång, testa vetja! Du kommer älska det….. fjällen på sommaren alltså.

IMG_8159

Den här gången hade jag Ida med mig, och vilken kämpe hon är. Första gången i fjällen och hon drar till med ett 27 km-lopp på en gång, vilket tydligen var jobbigare än Stockholm Marathon. Ja du här, Salomon 27k var inte att leka med alltså. Men hon gjorde det, applåder och all cred. Skattar mig lycklig att jag inte ställde upp, trots att jag var anmäld, min fot hade inte alls gillat det. 

När jag inte imponerats över Idas bragd har vi upplevt fjällen tillsammans, vi har vandrat, då också Katrin var med, spa:at, tränat på SATS Åre med dess magiska utsikt över Åresjön, sprungit, ätit alldeles för god mat, shoppat, njutit av vårt hotellrum och så mycket mer. Jag kommer med ord aldrig kunna återskapa dessa minnen vi skrapat ihop.

Men som jag sa härom dagen, ”Jag är banne mig avundsjuk på mig själv som får uppleva det här”.

IMG_8060

Nu är jag åter i Sundsvall och 2 veckor återstår av semestern, inget är planerat, vilket är väldigt skönt. Vad jag hittar på, det får vi se. Fint kommer det med all säkerhet bli. Hur har ni det? Berätta! Har du fortfarande semester?

Bilder från Åre kommer upp här med jämna mellanrum, kan du inte hålla dig. Kika in på min instagram: mari.doitforyourself 

 

Jag har semester.

Ja, kort och gott. Semestern är invigd och hela en vecka har redan passerat…

Jag har påbörjat semestern med lata dagar på landet, sådär ni vet, när dagarna flyter in i varandra och tiden liksom nästan står stilla. Såå skönt har det varit, framför allt väldigt välbehövligt.

Träningen då?

Mm, den här bloggen handlar ju huvudsak om träning och allt vad det innebär. Träningen har legat i lä ett tag ska jag säga er – förmodligen väldigt bra men också för att foten varit som den varit. All träning har liksom blivit drabbad. Men, jag har smugit igång löpningen lite lätt. Så pass lite att jag inte vill kalla det löpning egentligen men foten har fått känna på hur det känns att springa i alla fall. Vilket kändes prima, sånär som på lite stel efteråt – men ingen värk alls. Jag ska bygga upp långsamt, inte ha någon brådska. Jag känner mig sjukligt pepp för att få igång löpningen igen.

Cykeln har fått desto mer uppmärksamhet istället, likaså funktionell styrka.. men alltså, cykla. Så himla underskattat tycker jag. Jag gillar det. Vilken frihetskänsla liksom. Men trots det – ingenting klår löpningen.

På tal om löpning – håll utkik oss Petra Månström i dagarna. Bara en notis tänkte jag.

Annars då, hur har ni det? Berätta!

Jag tänker fortsätta semestern på landet och samtidigt räkna ner dagarna inför nya äventyr i Åre.

IMG_7667

En kväll vid Fröåtjärn

Tisdag morgon och det har gått lite över en vecka sedan jag njöt av en fantastisk helg i mitt kära Åre

Här nedan kan du läsa de föregående inläggen:

Inlägg 1
Inlägg 2 

Om jag nu ska ta vid där jag slutade så hade jag en nyinköpt keps i mina ägor samt en pirrig känsla inombords…både kepsen och känslan tog jag med mig hem till Katrin, där vi vilade våra ben ett slag, drack en svalkande smoothie på balkongen och slumrade till en stund – sådär härligt skönt som en bara kan göra efter en dag på fjället.

Vid 18-tiden då solen fortfarande stod högt på himlen (det där med ljuset i norr, oj oj oj säger jag) packade vi om våra ryggsäckar – denna gången med ved, muurikka, tillbehör till middagen och varmare kläder för kvällen. På parkeringen vid spårcentralen i Björnen väntade Sara på oss, med sig hade hon sin SUP som jag med ren glädje fick testa under kvällen (mer om det en annan gång).

Den korta promenaden vi tog ledde oss till en fantastisk plats längst Fröåtjärn, där vi höll till hela kvällen…

IMG_7494

Maten förbereddes, den stektes sedan på en muurikka och medan njöt vi i tystnad, skrattade, fotade, hänfördes av hur vackert det var, innan vi slutligen dukade upp allt på den lilla klipphäll som vätte precis till vattnet. Där satt vi länge, åt, pratade och njöt av oss som sällskap och utsikten mot Åreskutan. Vilken kväll.

IMG_7517IMG_7493IMG_7454

När solen sakta gick ned bakom skutan blev det allt kyligare, vi klädde på oss extrakläder och bytte klipphällen mot närheten till elden istället. Vi småpratade mellan varven, annars var vi rätt tysta. Ni vet när allt runt omkring tar upp ens uppmärksamhet och en liksom inte kan eller vill säga något. Det är en fin tystnad tycker jag!

Vid 22-tiden släckte vi elden, packade ihop våra saker och traskade emot bilarna. Somnade såå skönt sedan. Tack Fröåtjärn, Sara och Katrin för en episk kväll! Det gör vi snart om igen.

Sara har dessutom bjudet på ett härligt inlägg, om samma kväll.. in och kika HÄR