Träningen går som på LÖPANDE band.

Lördag morgon och jag är villig att skriva under på att dygnen har alldeles för få timmar. Det är inte alls så där att jag stressar fram, tvärtom! Jag lyssnar som aldrig förr. Men, jag vill oerhört mycket. Det liksom spritter i kroppen på mig. Lite vårkänslor nästan, märkligt nog när det är höst och mörkret börjar ta över. Men iaf, jag njuter och hoppas det håller i sig.

Träningen går likaså, som på löpande band. Den görs liksom av sig självt. Har du känt det känslan? (Hmm, undrar hur länge efter det här inlägget jag får sota för den meningen?). I skrivande stund är jag faktiskt strax på väg ut på en löprunda, får se hur den ter sig. En längre variant skulle jag vilja mig på. Eventuellt upp till mitt favoritställe. Det återstår att se…

Vad gör ni denna lördag? Strålar solen på er?

 

En lördagsmorgon i skogen.

Du får ett sms strax efter 07 om en promenad, du nappar på förslaget och strax därefter är du påklädd och klar. Du möter upp sällskapet utanför och låter benen visa vägen. Staden är tyst. Dimman ligger tät och det enda som låter är andetagen och de krispiga som ljuder när du trampar på löven som fallit till marken.

En ljuvlig lördagsmorgon i skogen.

Desto mer jag tänker på det desto mer älskar jag det, – att starta morgonen utomhus. Gärna i skogen. Ingenting är så fridfullt som det tycker jag. Det krävs faktiskt inte så mycket mer. Och frukosten, den smakar så fantastiskt mycket godare efteråt. Hade det varit för kanske ett år sedan hade jag med all säkerhet skrivit att jag sprungit en runda, men det där med att promenera, – jag har faktiskt fått upp ögonenen för det på ett helt annat sätt än tidigare. Jag upplever saker helt annorlunda när jag promenerar kontra när jag springer. Har inte du tänkt på det? Härligt, det är det!

Så ja, lördagen började på bästa sätt och jag tror nog att en löprunda kan hinnas med idag också. Det känns som att jag vill passa på när solen strålar från klarblå himmel. Det händer nämligen inte så ofta här i Sundsvall nu för tiden.

Min nyårshelg.

Då bloggen krånglat lite de senaste dagarna har några inlägg som jag skrivit uteblivit, men att dom kommer lite sent, vad gör det om hundra år? Så därför kommer en resumé om min nyårshelg i fjällen nu.

Fjäll, fjäll och åter fjäll. Men ingen snö. Knappt. Fjäll utan snö, det funkar det också men kanske sämre om en har tänkt att åka en massa skidor. Vi gjorde det bästa av situationen.

fja%cc%88ll4 img_3192

På torsdagkväll kom vi upp till Bydalsfjällen, tillika min studieort när jag utbildade mig till skidinstruktör (nostalgi, jo man tackar), som blev destinationen för helgen. Lagom trötta gjorde vi en snabb sallad till middag med ett tillhörande glas vin, innan vi tackade för oss och somnade.

Sista dagen på året skulle spenderas på slalomskidorna. Dagen bjöd på några få plusgrader, uppehåll som tyvärr sedan gick över till regn. Men vill man åka slalom, då åker man ändå, trots regn. Måste säga att backarna levererade trots det. Jag är nöjd!

pizza

Efter en heldag i slalombackarna behöver man påfyllning, det i form av en härligt god hemmagjord pizza. Efter sällskapsspel, vin, vila, stretch, skratt och mycket mer blev det återigen dags att lägga sig. Den där känslan efter en heldag utomhus, den slår mycket hörrni.. 

bydalenjag1bydalen1

På nyårsafton rättade vädret till sig. Växlande molnighet med sådana här magiska ögonblick som kryddning, jag njöt kan jag säga er. Som jag älskar det. Skidåkning från att liftarna öppnade till att dom stängde. Möra i benen packade vi sedan ihop och åkte hem. Tog den traditionsenliga vilan, som man alltid gör efter en dag i backarna, innan vi så smått började tillaga kvällens och även årets sista middag. Förrätt och varmrätt. De sista timmarna på året bestod av spel, skratt och champagne.

mat

En alldeles förträfflig och härlig helg som både avslutade de gångna och startade det nya året på bästa sätt.

Löpningen 2016.

Det här med löpning, klart att jag måste nämna den. Det nya året är redan här men tillbakablickar kan en inte få för många av. Läser du det här inlägget är just löpning något jag till stor del pysslade med förra året. Många timmar har spenderats i löparskorna och jag hoppas det så förblir i år också. Vissa rundor har varit bättre än andra, sådär magiskt bra faktiskt. Ida skriver på ett härligt sätt hur hon och löpningen tagit sig fram genom det gångna året, in och kika vetja! Jag gör något liknande. Du hänger väl med? Klicka på rubrikerna för att läsa mer..

Min första löprunda med utmattningsdepression

Att inte kunna förmå sig att göra något en älskar så innerligt, när det i själva verket är just bara det som en vill, det är frustrerande och obeskrivligt jobbigt. Utmattningsdepressionen kom att innebära att träningen inte alls var ett naturligt inslag i min vardag längre, motion på recept skrivs alltmer ofta ut men det är inte alla gånger det funkar. Kroppen vill liksom inte. Det tar tvärstopp. När en sedan fått tillbaka den där gnuttan energi som krävs, för att knyta på sig skorna och ge sig ut, då njuter man. Tro mig. Den första löprundan i, under och med min utmattning var magisk. Inte alls särskilt glammig. Men kroppen njöt. Något jag aldrig glömmer.

Löpning i Höga Kusten

Sommar och Höga Kusten, oj så fint det klingar i mina öron. Att då samtidigt få springa vid vatten, upp på höga berg, längst snårig skog tillsammans med personer som en älskar gör mig alldeles varm. Det kallar jag fin löpning. Sådant som etsar sig fast och aldrig försvinner. I år, i sommar, då vill jag och löparskorna utforska Höga Kusten lite mer.

IMG_9853Mari23

Blanktjärnsrundan i Åre

Åre! Ni vet ju redan vad jag tycker om det stället, – så jag går inte in mer på det! Att få uppleva något som detta, i slutet på oktober eller egentligen när som helst på året är något jag önskar alla skulle få göra. Det här var en runda i fjällen som jag aldrig någonsin kommer glömma. Snårig skog, myrar, spångar, snö, kyla, sol, fjäll så långt ögat kunde nå, turkosa tjärnar, livet….ja för tusan, denna dag slår mycket under 2016. Jag vill dit igen.

blanktja%cc%88rn4

Norra Berget i Sundsvall 

Ibland behöver en inte ta sig långt bort för att uppleva fantastiska ögonblick i löparskorna. Mitt favoritställe i Sundsvall, Norra Berget, har under det gångna året besökts många gångar. Inte alltid i löparskorna, ibland bara för komma ut och för att blicka ut över staden, andas in livet och bara vara. Men de ögonblick jag minns som mest, det är dom när jag sprungit, tagit vägen upp på berget, stannat, andats och njutit lite extra. Utsikten är magisk. Sådär att en ryser en aning.

Sundsvall

Löpning är stor del av mitt liv och det finns många många fler fina rundor som jag alltid kommer minnas, men dessa är några jag minns en aningen mer. Tack för dessa fina minnen. Nu blickar jag fram emot ett nytt år, med nya möjligheter att skapa magiska löparögonblick.

Året 2016

Slutspurten på året 2016 är här, men istället för att rusa iväg för att hinna över mållinjen väljer jag att stanna upp och ta det lugnt in i mål. Jag vill korsa mållinjen, den där spurten som faktiskt fortsätter när en korsat den, på det allra bästa tänkbara sättet. Jag vill suga ut och njuta av allt som går att njuta av under året som är och har varit. De här dagarna har jag blickat tillbaka, tänkt, reflekterat, känt och faktiskt så där löjligt härligt känt att det varit ett fantastiskt år. Efter många om och men…

Sara och Jessica, två inspirationer som alltid får mig att le, har gjort en lista som jag lånar för årets summering.

Största minnet från 2016.

Bagheera Fjällmaraton i Sälen är det första jag kommer att tänka på. Men jag har svårt att välja, jag har väldigt många fina minnen. Men den upplevelsen slår mycket. Alla förberedelser innan, allt under och sedan allt efteråt. WOW. Just den helgen är också ett kvitto på att jag KAN så mycket mer, att jag är stark, inte bara i relation till träningen och sådana prestationer, utan att jag faktiskt insett och lärt mig så otroligt mycket om mig själv. På ALLA plan. Den helgen i Sälen var ett halvår innan inte alls så himla självklar.

IMG_0390IMG_0380Kärrimg_0395

Det här gjorde jag mest under året.

Jobbat och tränat. Löpningen och jobbet är de delar som tagit mest plats. Under hela året.

Mina största vinster under 2016.

Mig själv. Jag har under året lyckats resa mig från en utmattning som jag drabbades av 2015, något som inneburit väldigt väldigt mycket. Mitt liv raserades, jag blev sjukskriven, jag separerade, jag flyttade hem till Sundsvall, jag mådde skit. Allt på en gång. Men jag reste mig. Jag har blivit ett starkare Jag.

Jag fick ett nytt jobb, på den skola jag jobbar på idag.

Jag köpte mig en alldeles egen lägenhet, som jag med hjälp av proffsiga hantverkare renoverade och gjorde till MIN.

Under 2016 har jag gjort många fina vinster. Jag är Tacksam!

IMG_5516

Och några motgångar

Att hela tiden behöva lära mig nya saker om min utmattning, som jag kommer få leva med resten av mitt liv och som än idag spelar mig ett spratt ibland. Ibland tar det liksom stopp. Men jag lär mig. Hela tiden. Kanske det får räknas som en framgång också..

Det här saknar jag mest hela tiden

Fjäll! Jag vet inte, men sedan jag flyttade hem till Sundsvall för över ett år sedan har längtan efter fjällen varit enorm. Jag tänker fjäll, jag drömmer fjäll, jag vill vara i fjällen. Vet inte om det är lugnet som finns som jag vill åt. Men jag saknar det.

img_2796bjo%cc%88rnen1blanktja%cc%88rn4

En sak från 2016 som jag verkligen uppskattade

Mötet med tjejerna i Sälen. Alltså, vilket gäng! ♥ Den här bloggen har medfört himla mycket, – mycket som jag för evigt kommer vara tacksam över!

Min alldeles egna underbara lägenhet uppskattar jag också. Jag har nog aldrig känt mig så hemma som jag gör här. Jag älskar den!

groupieGänget2

Mina tre bästa recept på bloggen

Thai-grytan 

En knäckig seg blåbärspaj

Raw banan- och hallonkräm

matPaj1avokadobananhallon1

Vilket inlägg från 2016 skrev du som väckte mest känslor och åsikter?

De inlägg jag har skrivit som handlar om min utmattning är de inlägg som lyfts och kommenterats mest under de här året. Läs gärna;

Psykisk ohälsa – Sömn

Psykisk ohälsa – acceptans

Psykisk ohälsa 

Ett nytt kapitel i mitt liv

Största insikten från 2016?

”You never know how STRONG you are until being STRONG is the only choice you have”.  Det är min insikt. Ett citat som jag funderar att tatuera in någonstans. Var vet jag inte. Men det här är något som varit med mig sedan den dagen då min kropp sa stopp. Den dagen då jag var tvungen att ta fram min styrka. Innan dess hade jag ingen som helst aning om hur STARK jag egentligen är eller vad jag över huvud taget är kapabel till. Och förmodligen hade jag aldrig fått reda på det heller.

En bra sak från 2016 som jag vill ta med in i 2017?

LIVET och allt vad det innebär. Efter 2016 är jag evigt tacksam över allt. Över mig SJÄLV och allt runt omkring. Det är något jag ska ta med mig. Jämt.

Vad gjorde jag under 2016 som jag inte brukar göra?

Springa i fjällen. Men det är något jag kommer göra mer av. Var så säker. Läs mina förväntningar och mål om 2017 till veckan.

Hit åkte jag under 2016.

Jag var till Sälen i Augusti, där jag sprang 21 km i fjällen och fick mersmak på fjällöpning.

En vecka på Mallorca med sol och bad i september, en härlig boost innan hösten/vintern

Åre besökte jag en helg för både löpning, vandring och fantastisk mat.

imagethumbnail_IMG_0942

Min jul 2016.

Julhelgen är förbi och med den tog jag några dagars vila från det mesta som har med sociala medier att göra. Rätt välbehövligt att göra så ibland tycker jag. Stänga av, koppla av och bara vara och umgås. Så skönt!

Vilken julhelg jag haft också! Ett härligt lugn har legat över den. Den där typiska julstressen har faktiskt inte alls funnits i år och ingen är gladare än jag över det. Julen har firats i närheten av familjen, så värme och kärlek har det funnits gott om.

Dagen före, den 23:e spenderade jag i soffan hemma, efter en jobbvecka var jag trött och rätt belåten. Spelade Bingo i sällskap av mig själv men lade mig långt innan det slutade. Vaknade pigg och alert på julaftonsmorgonen, och den startade jag med den traditionsenliga löprundan..

Julaftonen fortsatte med glögg och kaffe med pepparkakor, Kalle, sällskapsspel, kramar, julmiddag som vi i år caterade (så härligt gott och lyckat), tomten som kom på besök, julklappsöppning, julgodis och ännu mer härligt umgänge med min kära familj/släkt. En lugn och harmonisk afton som spenderades med de jag älskar mest av allt. 

julen img_3083 julen1 julen2julen4julen5

Juldagen spenderades på Södra Berget där jag nötte längdskidor hela dagen. Läs mer om det här! 

Annandagen bjöd på en förmiddag hemmavid, en lugn sådan med en härlig sovmorgon. Sedan packade jag mig in i bilen och åkte ut till stugan med resterande familjemedlemmar. Där väntade föräldrarna. Lunch, fika, middag, sällskapsspel, promenader, skratt och än mer värme och kärlek fyllde denna dagen till bredden. Jag somnade likt ett barn på kvällen. Tacksam!

julen6 img_3163julen7

Nu blir det jobb i några dagar, dem sista på året. Innan jag sedan packar mig iväg för några dagar i fjällen. Där det både väntar slalom- och längdåkning och en start på det nya året. Jag längtar!

Hoppas ni haft och har en minst lika fin julhelg och sista dagar på året som jag. All kärlek!

Julaftonslöpning.

En tradition jag haft sedan länge är att springa på julaftonsmorgonen, vilket också skedde i år. Idag. Klockan 8.00 gav jag mig ut, i regnet….

Här kan ni läsa om förra årets löppass 

Julaftonslöpningen i år skedde som sagt i regn samt i 3 plusgrader och kolsvarta mörker. Inte riktigt vad jag eller någon annan förväntar sig på julafton kanske, men vad att göra (?). Löpningen i sig gick bra, det var en härlig runda som fick den annars väldigt härliga dagen att starta på det bästa tänkbara sättet. Sedan bär det av till min ena syster för en heldag med massa mys och kärlek…

Startade ni er dag med träning? juuul

Sådant jag gjort i helgen.

Läser du mitt föregående inlägg ser du att jag hade planerat en helg med absolut ingenting. En helg utan måsten, en helg på landet, utan tider att passa, bara lugn, många timmar på sömnkontot, god mat, godsaker och massa frisk luft.

Som jag har levererat.

Jag har samlat in fler timmar än någonsin på sömnkontot.
Jag har sprungit 14 kilometer på två dagar, prestigelöst på landsvägar med härlig sol på klarblå himmel.
Jag har suttit länge vid frukostbordet. Njutit!
Jag har i tystnad kollat på elden som sprakat i kaminen.
Jag har legat i soffan, kollat på skidåkning.
Jag har sovit i soffan.
Jag har ätit godsaker.
Jag har druckit glögg, med Åre-choklad och pepparkakor till.
Jag har läst.
Jag har gjort ingenting.

Ni kanske tycker att jag har gjort ganska mycket ändå. Men det har inte funnits någon press, ingen tid. Jag har bara varit, gjort det som fallit mig in. Stängt av. Bara varit. Vilket är för var människa, SÅ himla viktigt!

Ger du dig själv sådana helger ibland? 

img_2967 img_2968 img_2965 img_2931 img_2932 img_2962 img_2955 img_2954

Är du nyfiken kan du kika in på min Instagram, Mimmi44, där jag har lagt upp en video från mitt löppass igår.

3 bra saker med dagen.

Jag jobbar bara till 14.00, vilket resulterar i en härligt lång eftermiddag denna härliga fredag. Den kommer innebära träning, iordningfix för att sedan åka och fira min äldsta syster som fyller år. Familjen samlad och en bra start på helgen.

En väska är packad, – för jag ska till stugan med föräldrarna så snart vi firat klart min syster ikväll. Jag har beställt en lugn helg, med god mat, frisk luft, godsaker, Vinterstudion och bara ingenting alls. Jag behöver det nu!

Att jag tillsammans med mina fina kollegor haft en härlig förmiddag tillsammans, med planering och massa skratt. Sådant som behövs på jobbet ibland. Eller, rättare sagt, ganska ofta faktiskt. Så härligt. Så välbehövligt.

Hur ser din fredag ut?

IMG_6808Detta underbara ska jag vakna upp till imorgon.

Att lära sig göra en sak i taget.

Sedan en dryg vecka tillbaka har vår alldeles underbara PT-Fia haft en utmaning igång, – en utmaning som handlar i grund och botten om Multitasking. Hur vi människor gör alltmer saker samtidigt. Utmaningen i sig går inte ut på att du ska multitaska, utan att du istället ska göra en sak i taget. Gör du det? Jag har inte medvetet varit med, eller jo, kanske. Lite. Jag har tänkt på det i alla fall. Försökt att tänka på det.

Hur utför jag saker? Gör jag flera saker samtidigt? Gör jag det medvetet? Eller sker det automatiskt? Mår jag bra av att göra flera saker samtidigt? Och vet ni, när jag ser på det, jag GÖR saker samtidigt. Ganska ofta. Men inte alls i samma utsträckning som för drygt två år sedan. Jag har varit tvungen, för mitt eget bästa, att börja göra en sak i taget. För att över huvud taget orka med.

Men, det jag märker är att vissa saker sker samtidigt per automatik och hade jag inte tänkt på det, då hade jag aldrig reflekterat över det. Hur ofta gör du saker samtidigt? Reflekterar du över det? Om inte, gör det! Jag kan sätta pengar på att du ibland, om inte för att säga, ganska ofta gör flera saker samtidigt, omedvetet. Eller medvetet.

Det är varken rimligt eller särskilt snällt av oss själva, att vi gör flera saker samtidigt. Vi mår bättre av att göra en sak i taget, vi kan då fokusera och lägga ned mer energi på just den grejen.

Nu har Sofias utmaning hållit på en vecka, vilket den skulle. Men det är inte för sent. Börja idag. Fatta pennan och skriv. Reflektera. Var snäll med dig själv.

mari1