Lyxen att ha skogen runt knuten

Det finns mycket en kan vara tacksam och överväldigad över. Det finns både stora och små saker. Mer djupa och andra ytliga.

Den här tisdagen tänker jag då ägna mig åt att skänka en tanke på att det är rena lyxen att jag har skogen runt husknuten, skog som är riktigt löparvänlig dessutom. Win Win. Ni vet så där löjligt fint att en vill springa hela tiden. Varje dag. Helst flera gånger. Vilket vi alla förstår inte går såklart.

Skogen här allra närmast kan ta mig runt på en cirka 6 km runda, där en kort kort sträcka är på en asfalterad gångväg. Bara massa skog med andra ord. Ni hör ju, det här är en löpares dröm och jag är helt exalterad. Vill ut NU.

Vad ägnar du en extra tanke på idag? 

Igår när jag sprang strålade solen, temperaturen var perfekt, klockan var inte ens slagen 16.00, en tuff start vände och blev magisk. I en löpares ögon var allt perfekt.

Årets andra träningspass.

Första dagen på det nya året spenderade jag i en bil, tanken var att åka längdskidor men då snön vräkte ned bestämde vi oss för att packa ihop och åka hem. Vi hade knappt sett skidspåren, om än varandra ens, – så pass mycket snöade det! När jag väl kom hem, då skrek kroppen efter en eftermiddag/kväll i soffan. Jag lyssnade. Två heldagar i en slalombacke tar rätt mycket på kroppen ändå.

Men idag tisdag kan jag kassera in andra passet det här året, igår blev det ett löppass och idag ett besök på gymmet. Kan faktiskt tycka att året har börjat perfekt. Träningsåret är invigt och så också #tiotusenträningspass

Har ni inte klickat er in och gått med i gruppen, gör det, än är det inte försent. 

fullsizerender2-768x1024

Gårdagens löpning var mer ett springa-ur-benen-efter-två-dagar-i-slalombackar-pass. Skönt för benen och härligt att äntligen få rasta löparbenen lite. En tidig morgon med massa minusgrader. Hej Januari!

Dagens besök på gymmet innefattade fokus basövningar. Marklyft. Stående rodd. Militärpress. Marklyft. Benböj.

Inlägg2

Känns skönt att det nya året är igång och jag känner mig mer pepp än någonsin. Massa roligt väntar och jag ska givetvis dela med mig om vad. Men först, frukost och sedan en dag på jobbet.

Löpningen 2016.

Det här med löpning, klart att jag måste nämna den. Det nya året är redan här men tillbakablickar kan en inte få för många av. Läser du det här inlägget är just löpning något jag till stor del pysslade med förra året. Många timmar har spenderats i löparskorna och jag hoppas det så förblir i år också. Vissa rundor har varit bättre än andra, sådär magiskt bra faktiskt. Ida skriver på ett härligt sätt hur hon och löpningen tagit sig fram genom det gångna året, in och kika vetja! Jag gör något liknande. Du hänger väl med? Klicka på rubrikerna för att läsa mer..

Min första löprunda med utmattningsdepression

Att inte kunna förmå sig att göra något en älskar så innerligt, när det i själva verket är just bara det som en vill, det är frustrerande och obeskrivligt jobbigt. Utmattningsdepressionen kom att innebära att träningen inte alls var ett naturligt inslag i min vardag längre, motion på recept skrivs alltmer ofta ut men det är inte alla gånger det funkar. Kroppen vill liksom inte. Det tar tvärstopp. När en sedan fått tillbaka den där gnuttan energi som krävs, för att knyta på sig skorna och ge sig ut, då njuter man. Tro mig. Den första löprundan i, under och med min utmattning var magisk. Inte alls särskilt glammig. Men kroppen njöt. Något jag aldrig glömmer.

Löpning i Höga Kusten

Sommar och Höga Kusten, oj så fint det klingar i mina öron. Att då samtidigt få springa vid vatten, upp på höga berg, längst snårig skog tillsammans med personer som en älskar gör mig alldeles varm. Det kallar jag fin löpning. Sådant som etsar sig fast och aldrig försvinner. I år, i sommar, då vill jag och löparskorna utforska Höga Kusten lite mer.

IMG_9853Mari23

Blanktjärnsrundan i Åre

Åre! Ni vet ju redan vad jag tycker om det stället, – så jag går inte in mer på det! Att få uppleva något som detta, i slutet på oktober eller egentligen när som helst på året är något jag önskar alla skulle få göra. Det här var en runda i fjällen som jag aldrig någonsin kommer glömma. Snårig skog, myrar, spångar, snö, kyla, sol, fjäll så långt ögat kunde nå, turkosa tjärnar, livet….ja för tusan, denna dag slår mycket under 2016. Jag vill dit igen.

blanktja%cc%88rn4

Norra Berget i Sundsvall 

Ibland behöver en inte ta sig långt bort för att uppleva fantastiska ögonblick i löparskorna. Mitt favoritställe i Sundsvall, Norra Berget, har under det gångna året besökts många gångar. Inte alltid i löparskorna, ibland bara för komma ut och för att blicka ut över staden, andas in livet och bara vara. Men de ögonblick jag minns som mest, det är dom när jag sprungit, tagit vägen upp på berget, stannat, andats och njutit lite extra. Utsikten är magisk. Sådär att en ryser en aning.

Sundsvall

Löpning är stor del av mitt liv och det finns många många fler fina rundor som jag alltid kommer minnas, men dessa är några jag minns en aningen mer. Tack för dessa fina minnen. Nu blickar jag fram emot ett nytt år, med nya möjligheter att skapa magiska löparögonblick.

Uppladdning inför Tjejvasan.

Juldagen 2016, så där lagom kolhydratsladdad efter en fantastisk julafton vaknade jag pigg och alert. Jag bytte ganska snabbt om till skidkläder, efter en stor frukost. Sedan vallade jag skidorna och gav mig iväg. Solen strålade från klarblå himmel, träden vajade rätt rejält och uppe på Södra Berget var utsikten vackrare än någonsin.

Det var inte bara jag som hade planerat in att åka längdskidor denna härliga dag. Trots isiga spår, i och med att det regnade på julafton var det förvånansvärt mycket folk som valt just längdskidor. Kul ändå. Något som håller många kär helt enkelt.

Hade det inte varit för att Tjejvasan närmar sig (25 februari) hade jag nog valt löparskorna en sådan dag som igår. Men nöta stakning och kilometer är något jag måste, så det var bara att ta tjuren vid hornen. Som jag gjorde det. Ibland överraskar man sig själv måste jag säga. Runt runt bokstavligt talat åkte jag, de konstsnöspår som finns här i Sundsvall är inte långa men så pass att en inte blir yr i alla fall.

20 km senare hade jag stakat färdigt. Med två små korta pauser för intag av något ätbart/drickbart. Väldigt bra och vilken juldag det blev hörrni. Stakningen satt riktigt fint på slutet och jag hade lite svårt att slita mig faktiskt. Kul.

När det kommer till hur kroppen känns överraskar jag även där, jag var trött men inte så där trött som är i att jag inte hade orkat en kilometer till. Jag var skönt trött, kroppen kändes fin och de 30 kilometer jag ska åka i februari känns helt plötsligt inte så jobbiga längre (påminn mig om detta när jag pustar och stönar efter utfört lopp). En väldigt lättnad känsla måste jag säga. Jag var lite skeptisk för några veckor sedan nämligen.. 

Efter 20 kilometer skidor och några antal timmar i soffan svidade jag därefter om och gjorde stan (läs: vi käkade middag och drack några finfina drinkar innan vi åkte hem) med några tjejkompisar. Idag tar jag mig an gymmet innan jag åker till stugan och fortsätter julmyset med familjen. Hur har ni det?

img_3131 img_3132

Julaftonslöpning.

En tradition jag haft sedan länge är att springa på julaftonsmorgonen, vilket också skedde i år. Idag. Klockan 8.00 gav jag mig ut, i regnet….

Här kan ni läsa om förra årets löppass 

Julaftonslöpningen i år skedde som sagt i regn samt i 3 plusgrader och kolsvarta mörker. Inte riktigt vad jag eller någon annan förväntar sig på julafton kanske, men vad att göra (?). Löpningen i sig gick bra, det var en härlig runda som fick den annars väldigt härliga dagen att starta på det bästa tänkbara sättet. Sedan bär det av till min ena syster för en heldag med massa mys och kärlek…

Startade ni er dag med träning? juuul

Att vända de negativa till det positiva.

Jag kom att tänka på en sak igår. Ett löppass var planerat, jag bytte om, gjorde mig klar, laddade pulsklockan, gick på toa och sedan höll jag på så där. Jag skulle bara…som Alfons Åberg..typ.. Det ena ledde till det andra och tillslut fick jag nästan säga till mig själv, högt, för att jag över huvud taget skulle komma ut. Löpningen satt långt inne igår.

Kroppen var trött, inte trött som är i att jag egentligen borde ha skippat träningen, utan mer att löpningen skulle göra sitt. Ni vet, efter en löprunda eller ett träningspass i ren allmänhet, så brukar en bli mycket piggare.

Jag gav mig iväg. De första 2 km kändes alerta, jag fokuserade och var med. Sedan sa det stopp, jag ville inte mer. Jag hade en bit hem, jag hade kunnat vända men det gjorde jag inte. Envis som jag är. Det kunde ju vända och kännas bättre och hem var jag ju tvungen att ta mig, oavsett vad. Jag svor en ramsa för mig själv. Suckade lite. En sådan löprunda var absolut inget jag ville ha. Men ibland är inte allt på topp. Känslan ändrades inte med andra ord. Löptekniken var inte med mig, andningen likaså. Inget var på plats. Tillslut var jag hemma, lite så där lagom less. Suck.

Jag stängde dörren bakom mig, slängde av mig jackan och skorna och gick sedan in och satte mig på köksgolvet. Pust och stön. Där och då kom jag dock att tänka på den där saken. Ett dåligt pass, det går vi alla igenom, eller hur? Dom passen kommer alltid finnas, och det är okej men det är ingenting som ska få förstöra.

Efter att jag hade surat ett tag skakade jag nämligen av mig de negativa där på köksgolvet, såg ganska snabbt det positiva i det hela och insåg också, att jag faktiskt blivit piggare. Jag hade alltså ändå lyckats fånga den där smula energi en kan behöva för att inte somna innan klocka åtta i soffan. TACK!

Tänk på det nästa gång när du surar över ett dåligt pass. Ok? Ur det negativa kommer ofta något positivt… 

img_3008sjukt nöjd var jag efteråt ändå..

Ett sätt att pressa sig själv på en aning.

Jag och säkert du också pressar oss själva en aning ibland. Kanske genom att springa ett lopp, under ett ”vanligt” löppass eller under ett intervallpass mitt i veckan. Det spelar egentligen ingen roll, men pressa oss själva, det gör vi. Bra eller dåligt? Det må vara osagt, men gör man det för sin egna skull och för sin egna vinning. Då är det bra. Ibland.

Om det är bra eller dåligt, – det hör inte till sakens skull egentligen.

Det jag istället vill tipsa dig om, det är ett sätt som du själv kan använda. Typ redan idag eller imorgon. Du bestämmer. Det passar utmärkt när du har tidspress eller rent utav vill pressa dig själv en aning. Ett eget litet Wings For Life World Run kan vi kalla det.

Du byter om. Förbereder pulsklockan. Du meddelar ditt crew, som förslagsvis är din sambo, en vän, dina föräldrar eller någon annan som kan plocka upp dig längst vägen, att du ska vara ute och springa i en viss tid, vi säger 40 minuter. Du ger dig iväg. När den utsatta tiden är passerad ger sig ditt crew iväg, sakta rullar dom/denne iväg för att tillslut komma ikapp dig. Det enda du vet är att dom/denne gett sig iväg vid din utsatta tid, alltså efter 40 minuter, men du vet inte alls när dom/denne dyker upp bakom dig. I och med det ökar du gärna takten så snart du ser att klockan börjar närma sig din utsatta tid. Du pressar alltså dig själv till att lyckas komma så långt som möjligt innan du blir ”tagen”.

När ditt crew kommer ikapp saktar du ned, skakar loss, stannar klockan, hoppar in i bilen och åker hemåt mot en varm dusch.

Är du med? Förstår du? 

Ett roligt koncept som jag går igång på i alla fall. Jag testade senast i söndags. Testa du också!

Mimmi

En av anledningarna till att jag älskar att springa.

Anledningarna är många. Men just här idag är det tillgängligheten jag tänker lyfta. Är det någon motionsform eller träningsform över huvud taget som är väldigt tillgänglig, så är det ju löpningen. Eller hur? Den kan utföras vart som helst. Oavsett tidpunkt, stad, land, årstid….Ja du vet. Springa går att göras överallt. Det är bara Du som sätter begränsningarna.

I helgen har jag sprungit två pass ute på landet. Ingenting mer behövdes. Självklart kläder efter väder och ett par bra fotvänliga löparskor. Men ingenting mer. Mellan alla koppar glögg, skidåkning på tv och lugna stunder som varit har jag petat in två pass, två pass som jag kommer må riktigt gott på, väldigt länge.

Nästa löppass jag springer är jag förmodligen i stan. Men löpningen är trots det, lika tillgänglig. Glöm inte det!

Löpningen är så finurlig, den kan utföras när som helst. I lördags passade jag på när solen stod som högst, på den klarblå gnistrande himlen. Vilket inte alls var särskilt högt. Men så där att jag kunde njuta av den under hela passet i alla fall.

img_2933

Gårdagens löppass valdes att ta i samband med hemresan. Då solen precis gått ned och skymningen kommit.

fullsizerender-1

Ja du ser, det är bara Du som avgör. När vill du springa? När passar det dig? Löpningen är där, den sviker dig aldrig. Ingen tid behöver passas, det är bara att byta om och springa. Älskade löpning!

Sådant jag gjort i helgen.

Läser du mitt föregående inlägg ser du att jag hade planerat en helg med absolut ingenting. En helg utan måsten, en helg på landet, utan tider att passa, bara lugn, många timmar på sömnkontot, god mat, godsaker och massa frisk luft.

Som jag har levererat.

Jag har samlat in fler timmar än någonsin på sömnkontot.
Jag har sprungit 14 kilometer på två dagar, prestigelöst på landsvägar med härlig sol på klarblå himmel.
Jag har suttit länge vid frukostbordet. Njutit!
Jag har i tystnad kollat på elden som sprakat i kaminen.
Jag har legat i soffan, kollat på skidåkning.
Jag har sovit i soffan.
Jag har ätit godsaker.
Jag har druckit glögg, med Åre-choklad och pepparkakor till.
Jag har läst.
Jag har gjort ingenting.

Ni kanske tycker att jag har gjort ganska mycket ändå. Men det har inte funnits någon press, ingen tid. Jag har bara varit, gjort det som fallit mig in. Stängt av. Bara varit. Vilket är för var människa, SÅ himla viktigt!

Ger du dig själv sådana helger ibland? 

img_2967 img_2968 img_2965 img_2931 img_2932 img_2962 img_2955 img_2954

Är du nyfiken kan du kika in på min Instagram, Mimmi44, där jag har lagt upp en video från mitt löppass igår.

Ett hållkäften-pass tidigt imorse.

Imorse drog jag till med ett riktigt hållkäften-pass på gymmet. Det där att träningen ger resultat, ha tålamod! Resultaten kommer. Var så så säker. Men för att jag ska förtydliga, resultaten är absolut inte det relevanta, inte i min värld i alla fall, där är det känslan och det faktiska utförandet som spelar roll men resultaten kryddar givetvis tillvaron, inte sant? Ibland behöver jag gotta mig i mina egna resultat, skryta lite och typ skrika ut ett glädjeskrik. Det tar mig vidare. Är jag knäpp, eller känner du också så ibland?

Imorse i alla fall, passet. Jag har nött basövningar i ett par veckor nu, fixat med teknik, känt efter, avverkat repetition efter repetion, pass efter pass, svettdroppe efter svettdroppe. Ja du hänger med på var jag vill komma. Eller hur? Efter några dagars vila från gymmet återgick jag till skivstängerna idag, jag gick dit för att testa mig litegrann.

Ökade vikterna, 5 kilo (10 kg på marklyften) på varje övning. Marklyft, militärpress, bänkpress, stående rodd och benböj. Som jag ägde, vikterna flög upp och jag kände mig starkare än Pippi. Vilken jäkla tisdag! Ursäkta mitt språk, men jag bara måste få skryta och svära litegrann. Så jaha, nu blir det att nöta dessa vikter ett tag och sedan testa mig själv om några veckor igen.

Älskade träning!

IMG_9896