En kort paus under löprundan

Hur många av er tillåter inte er själva att stanna till, hämta andan eller bara njuta av stunden, under era löprundor?

Det är så ofta jag hör om det här – att en inte vill stanna, för då känns passet meningslöst och att resultat uteblir osv osv. Dumheter säger jag. Vem är det som säger att det är meningslöst? Förmodligen bara du själv. Min teori är lite som denna, hellre att du stannar flera gånger under ditt pass än att du inte springer alls. Är ni med på vad jag menar? Har jag inte rätt?

Vi måste sluta nedvärdera oss själva, istället ska vi fokusera på vad vi gör. Inte vad vi inte gör. Du kanske behöver stanna, tempot behöver kanske regleras för att du ska kunna fullfölja din runda. Eller vad vet jag. Och vem vet, den där korta pausen du gör är kanske anledningen till att du springer din längsta distans just den dagen. Tänk på det!

Jag

Jag stannar ofta till under mina pass (inte alltid men ibland), kanske inte just för att stå stilla och bara vara, ibland händer det också men ofta passar jag på att fotografera (ni vet, minnen måste skapas), hämtar andan en kort stund och skakar ur benen med en kort promenad. Som här, under min senaste löprunda – då stannade jag till en kort stund vid en närliggande sjö, satt mig ned och andades, sträckte ut benen och njöt av stunden och av att jag faktiskt gav mig själv en löprunda. Det är fina grejer det, trots att en stannar till ibland.

skog

4 tankar på “En kort paus under löprundan

  1. Jag önskar att jag tog pauser för att njuta, men kanske kommer längre fram. Mina nuvarande pauser är för att inte spy/dö/osv för gillar inte löpningen riktigt än.

Lämna en kommentar