Löpningen 2016.

Det här med löpning, klart att jag måste nämna den. Det nya året är redan här men tillbakablickar kan en inte få för många av. Läser du det här inlägget är just löpning något jag till stor del pysslade med förra året. Många timmar har spenderats i löparskorna och jag hoppas det så förblir i år också. Vissa rundor har varit bättre än andra, sådär magiskt bra faktiskt. Ida skriver på ett härligt sätt hur hon och löpningen tagit sig fram genom det gångna året, in och kika vetja! Jag gör något liknande. Du hänger väl med? Klicka på rubrikerna för att läsa mer..

Min första löprunda med utmattningsdepression

Att inte kunna förmå sig att göra något en älskar så innerligt, när det i själva verket är just bara det som en vill, det är frustrerande och obeskrivligt jobbigt. Utmattningsdepressionen kom att innebära att träningen inte alls var ett naturligt inslag i min vardag längre, motion på recept skrivs alltmer ofta ut men det är inte alla gånger det funkar. Kroppen vill liksom inte. Det tar tvärstopp. När en sedan fått tillbaka den där gnuttan energi som krävs, för att knyta på sig skorna och ge sig ut, då njuter man. Tro mig. Den första löprundan i, under och med min utmattning var magisk. Inte alls särskilt glammig. Men kroppen njöt. Något jag aldrig glömmer.

Löpning i Höga Kusten

Sommar och Höga Kusten, oj så fint det klingar i mina öron. Att då samtidigt få springa vid vatten, upp på höga berg, längst snårig skog tillsammans med personer som en älskar gör mig alldeles varm. Det kallar jag fin löpning. Sådant som etsar sig fast och aldrig försvinner. I år, i sommar, då vill jag och löparskorna utforska Höga Kusten lite mer.

IMG_9853Mari23

Blanktjärnsrundan i Åre

Åre! Ni vet ju redan vad jag tycker om det stället, – så jag går inte in mer på det! Att få uppleva något som detta, i slutet på oktober eller egentligen när som helst på året är något jag önskar alla skulle få göra. Det här var en runda i fjällen som jag aldrig någonsin kommer glömma. Snårig skog, myrar, spångar, snö, kyla, sol, fjäll så långt ögat kunde nå, turkosa tjärnar, livet….ja för tusan, denna dag slår mycket under 2016. Jag vill dit igen.

blanktja%cc%88rn4

Norra Berget i Sundsvall 

Ibland behöver en inte ta sig långt bort för att uppleva fantastiska ögonblick i löparskorna. Mitt favoritställe i Sundsvall, Norra Berget, har under det gångna året besökts många gångar. Inte alltid i löparskorna, ibland bara för komma ut och för att blicka ut över staden, andas in livet och bara vara. Men de ögonblick jag minns som mest, det är dom när jag sprungit, tagit vägen upp på berget, stannat, andats och njutit lite extra. Utsikten är magisk. Sådär att en ryser en aning.

Sundsvall

Löpning är stor del av mitt liv och det finns många många fler fina rundor som jag alltid kommer minnas, men dessa är några jag minns en aningen mer. Tack för dessa fina minnen. Nu blickar jag fram emot ett nytt år, med nya möjligheter att skapa magiska löparögonblick.

Lämna en kommentar