Att leva här och nu.

De där ordspråket som handlar om att en ska leva i nuet har liksom bara funnits där i periferin tidigare. Jag har försökt leva efter det, ja typ ta vara på vareviga sekund och leva för stunden. Lättare sagt än gjort måste jag säga. För när en levt ett liv där många bollar varit i rullning samtidigt så är det inte så enkelt. Tvärtom. Jag tycker det har funkat förut, jag har mäktat med det. Jag har kunnat haft de där bollarna i rullning och haft koll på dom men samtidigt inte alls reflekterat över hur det kunnat vara om jag saktat ner och tagit några saker i taget. Typ en sak i taget. Allt behöver inte göras, samtidigt. Hela tiden.

Jaha, och det är svårt att lära en gammal hund sitta brukar väl en säga?! Att lära sig sagt ner, göra en sak i taget har inte varit lätt. Förbannat svårt har det varit och jag lär mig nya saker hela tiden. Nya saker om livet. Nya saker om mig själv. Rätt intressant. Men lite såhär har det blivit;

* När jag borstar tänderna, då borstar jag bara tänderna. Jag gör ingenting annat medan.
* När middagen serveras läggs mobilen bort och all fokus är på maten och sällskapet.
* Ska jag städa, då tar jag en sak i taget. Inte alla rum samtidigt. Orkar jag inte med eller hinner jag inte med allt, nej då är det så. Punkt.
* Ser jag på tv/någon serie, då gör jag det och scrollar inte på Instagram samtidigt.
* Känner jag att inte orken finns, då är det så. Då tackar jag med gott samvete Nej till en kanske eventuell fika.

Jag tror ni förstår var jag vill komma. Det här är rätt banala saker som jag VET många där ute har svårt med. För visst känner ni igen er? Men jäklar så svårt det är att byta bana. Byta tankesätt. Jag bråkar med mig själv varje dag.

Mari1

När jag äter, ja då försöker jag njuta av det.

Med det här inlägget vill jag göra er uppmärksam över sådant ni kanske inte går runt och tänker på, så ofta och så länge. Men stanna upp och gör det idag, är ni snälla! Kolla med er själva, när ni gör saker, gör ni flera saker samtidigt? Eller är ni duktiga och bockar av en sak i taget? Skriv gärna och berätta här. För jag vet med all säkerhet att många där ute håller sig sysselsatt med flera saker, samtidigt. Är det så, då vill jag att ni ska testa att göra en sak i taget nästa gång.

Det lilla gör skillnad, jag lovar.

/ M A R I

4 tankar på “Att leva här och nu.

  1. Jag är så glad att du kommit igång med skrivandet vännen. Så glad att du idag är starkare än för ett tag sedan, att det går åt rätt håll.
    Du är stark och jag tror på dig. En grym tankeställare för ALLA det där du skriver om att vara i nuet. Jag är bäst på att göra tusen saker samtidigt som jag borstar tänderna och jag är bäst på att scrolla instagram när jag ser på serier… Så viktigt att tänka om!
    Puss o kram på dig

    • Tack vännen! Jag är också glad att jag börjat skriva igen, lite befriande faktiskt. Och detta är ju mitt liv just nu, och varför gömma undan det. Men detta är inte Jag och jag ska tillbaka till mitt rätta Jag igen. Men vägen dit får ta den tid det behöver.
      Men visst är det så, detta var inget jag reflekterade över förut, för scrolla på instagram medan jag såg tv var fullt normalt. Men nu mäktar jag inte med det. Det måste vara en-sak-i-taget-tänket, och det tror jag som du säger, är viktigt för alla att tänka på.
      Saknar dig! Sköt om dig <3 kraaaam och puss

  2. <3 <3 <3 Du skriver igen. Vad fint. Jag har saknat din blogg. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Skriv bara om det ger dig positiv energi, om du mår bra av det och om det skänker dig livskvalité. Med risk för att bli totalt nersågad av ungefär hela Sveriges mediala publik- måste man ha Instagram? Eller facebook för den delen. Väljer man att inte leva med dessa två mediala tidsbovar så slipper man (jag!) den där känslan som jag tror många dagligen brottas med dvs "vad-missar-jag-nu-om-jag-inte-kollar-vad-som-har-hänt-den-senaste-dygnet/timman/minuten". Kram och ta en dag i taget. De fina sakerna i livet ska ingenstans, de väntar på dig och tills du är reda att ta emot dem.

    • Ja, denna gången som lite terapi. Känns faktiskt skönt att skriva. Men ingen press alls. Bara det jag känner för stunden.
      Det är så som du säger, behöver man ens instagram? Den frågan har jag bara för någon dag ställt mig, Nej! Egentligen inte. Och jag använder varken facebook eller instagram så flitigt längre. Det gör mig ingenting heller. SÅ skönt!

      Tack för att du finns.

Lämna en kommentar