Motivationen.

Ja! Vad hände? Jag nämnde ju för drygt en vecka sedan att jag tappat motivationen lite, den fanns liksom inte där men ändå visste jag någonstans (känner mig rätt bra vid det här laget) att jag med rätt medel skulle hitta tillbaka till den. Jaha, så hur har det gått? Hittade jag tillbaka? 

Jag tror det. Ett tag lät jag det vara så, jag lät kroppen vila lite samtidigt som jag själv hann fundera på vad jag egentligen ville. Bra deal tyckte jag ändå och det visade sig vara bra. Förändring. Ett ord jag kom fram till skulle leda mig på rätt bana igen, för det är ju med träning i livet som jag mår som allra bäst. Har liksom svårt att tänka mig att vara utan.

För att förändra måste en kliva ur den där boxen, och det gjorde jag. Inte med så jättestora kliv men så pass att jag faktiskt har funnit gnistan igen. Att träna ju förbaskat roligt. Men vilka förändringar har jag gjort, se nedan:

* Tog bort musiken ur öronen när jag sprang. Vilket jag har fortsatt med, oj så härligt det är! Jag upplever och känner löpningen helt annorlunda.
Jag bara gör det. Inget knussel liksom. Detta har jag strävat efter förut också, men där ett tag så var det väldigt enkelt att välja att stanna hemma istället. Jag ångrar mig inte. Det är bara att köra, jag gillart ju!
Jag försöker planera in minst ett pass med sällskap varje vecka. Hej peppen! Detta har skett tre gånger sedan då, och hej så skoj det är. Mer sådant.
Styrketräning varannan dag. Detta funkar jättebra, trots jag ibland tycker det är svårt att gå in när det är ljust ute. Löpningen kontra tiden på gymmet är lika roliga. Varje gång. 

Mari E citat

Mer än så behövdes inte. Just nu har jag hittat tillbaka till det jag ville hitta tillbaka till. Glädjen! Vilket är allra viktigast.. det ska vara roligt.

Med det säger jag trevlig helg samtidigt som jag laddar för ett träningspass på gymmet med en nära vän.
Vad laddar ni upp till? 

/ M A R I

6 tankar på “Motivationen.

  1. Hurra för dig! Skönt att vara tillbaka på banan, FÅ energi istället för att bli bestulen på energi pga så icke roliga tankar. Vet du, jag beundrar dig för att du vågar stå rak i ryggen och skriva inlägg som dessa. Jag får känslan av att det inom blogg/träningsvärlden är så H.I.M.L.A bra precis HELA tiden. Man orkar liksom allt, hur mycket som helst. Kuta flera mil, vara svinstark, sätta PR varje vecka, aldrig tycka det är jobbigt att snöra på sig springdojorna. Tycka att allt är fabulous varje vaken minut året runt. Tack för att du visar lite mänsklighet. Träningen får gå upp och ner, som allt annat i livet. Det viktiga är att man hittar sin väg att ta sig vidare. Det är så man blir starkare, både fysiskt och psykiskt. Tack för att du är du. Kram Maria

  2. Vad härligt! Motivation är ju verkligen nåt man får jobba med emellanåt men så himla skönt när det går av sig självt. Jag har tagit ett beslut som gör att jag fått en liten boost i min motivation och som gör att det pirrar i kroppen bara jag tänker på det ☺

Lämna en kommentar